Öster om avgrunden av Thomas Engström

Det är 2016 och sommar i Georgien. Det är varmt och Ludvig Licht arbetar här numera åt EXPLCO på plats. Tbilisi är en stad med önskan om att få dit turister och att vara ett nav i det moderna Georgien. Det lyckas så där. När Pauline Hollister tar kontakt med Licht och dennes närmaste chef visar det sig att hon vill ha skydd men också förvarna om en händelse som kan få katastrofala effekter på världsläget.

Hollister försvinner dock efter ett kryptiskt sms. Det är på arabiska och hennes plan sprängs i bitar. Licht får nu uppdrag att ta reda på vad som hänt. Samtidigt kommer hans son Walter till Tbilsi. Walter vill skriva en bok om sin far. Det är knappast något Licht drömmer om. Det visar sig vara en komplex härva att reda ut och ryssar, tyskar och några andra har sina fingrar med i detta spel.

Det är tack och hej till Ludvig i denna bok. Efter denna blir det ingen mer. Någonstans känns det som Engström har en känsla för världsläget för när jag läser tänker jag att det skulle kunna ha hänt utan att någon visste om det. Kärnvapen är alltid otäcka att tänka på, oavsett vem som har dem.

Det är välskrivet och smart som alltid. Kanske är det så att Licht leverne kommit i fatt honom här. Han mår inte bra för ovanlighetens skull. GT är med en liten stund men det är inte mycket och de får inte prata med varandra. Stefan Sauk läser boken med inlevelse och jag lyssnar alldeles för fort för jag inser att det blir inget mer om en lojal men gnällig tysk.