Saker ingen ser av Anna Ahlund

 

Sebastian bestämmer sig vid tolvslaget, efter att ha kysst en okänd tjej, att kyssa en ny person varje månad hela året. Det är hans nyårslöfte. I hans kompisgäng är känslan att han överdriver något. Johannes och Fride, Miriam och Yodit tycker väl att det är upp till honom men att Sebastian kanske ska ta det lite lugnt. Eller snarare tycker de att det går lite överstyr ibland. Miriam går i trean och ska ta studenten medan de andra ska gå kvar. I gruppens periferi rör sig Linn och hennes tvillingbror Aron. Året går och Miriam gör slut med Fride. Sebastian blir lite mer ensam i sin grupp och lär känna Aron. Johannes och Yodit, som båda målar, hänger allt mer med varandra.

Läs den här boken. Du kommer inte att ångra dig. Det den kommer att göra är att få dig att tänka ganska mycket kring dig själv och vad du reagerar på. Det gjorde nämligen jag. Det är många som hyllar Ahlunds förmåga att vara fördomfri och det är hon. Den sexuella läggningen är inte i fokus och personer får vara som de är. Det är också bra för alla får vara vilka de innerst inne är utan att det diskuteras i tid och otid. Fast att hon är fördomsfri håller jag nog inte med om. Den här boken har sina små fördomar fast kanske inte på det sättet en tror. Vi är bara med esteter och de är väldigt fria som individer . De hänger bara med andra studieprogram. Kunde inte detta ha hänt på handels eller hantverk eller? Jag känner att det luktar fördom fast på ett annat sätt. Som om att så här kan det bara vara på en gymnasieskola likt denna.

En sak som gnager i mig är Sebastian och en händelse under sommaren. Det känns som ett övergrepp som bara slätas över ganska fort. Överhuvudtaget är det bara Fride som egentligen tar avstånd från Sebastians nyårslöfte på ett sunt sätt. För det sker så mycket i den här boken att det bara blir snuttar av allt. Det hade kanske varit bättre med två böcker som kunnat låta personerna växa. Många andra som har läst boken har kommenterat hur mycket sex alla har och hur erfarna de är. Visst, en del kan ha varit igång länge men lite mer trevande borde det vara. Alla är liksom ganska avslappnade i denna fråga och jag blir något provocerad. Inte alla tonåringar känner så.

Nu låter jag gnällig men det här skaver lite under läsningen. Kanske för att en förväntas älska boken men samtidigt så finns det vissa andra aspekter som borde läsas med vördnad. En bra bok är en bra bok, vilket detta är men det borde få skava lika mycket för det. Det är väl det som bra litteratur ska göra. Den ska få oss att tänka och att vilja diskutera.