Det har gått en knapp vecka sedan June och Day lyckades fly från Los Angeles och Republiken med livet i behåll. Day antas vara död efter att ha förlorat sin bror till en avrättningspatrull som trodde att det i själva verket var honom de tog livet av. June är nu Republikens mest eftersökta förrädare.
Desperata efter hjälp vänder sig June och Day till Patrioterna - en rebellgrupp som vigt sina liv åt att få Republiken på fall. Dock visar det sig att för att överleva och klara sig måste de båda spela ett svårare spel än de tänkt sig och June och Day väljer kanske en annan väg än Patrioterna tänkt sig.
Det är en fin uppföljare men jag tänker på en sak. I DN har det handlat om kvinnor som frågar män och då slår det mig i läsningen. June ställer mer frågor i sin del av boken. Day mer berättar. Båda ifrågasätter sig själva men det är nog 80% i Junes text och 20% i Days del. Inte fel på det men jag har fått för mig att det är så unga tjejers monologer tar sig framåt i romanerna. Hmm, kanske dags att sluta med det.
Egentligen är det nog en sak jag saknar. Det är nämligen så dialog är obefintlig och att det ibland kan vara en fördel att införa. Visst berättarperspektiv från båda är bara bra men just känslan att det finns en dialog skulle kanske ta bort frågorna och göra dem naturliga. Nu ska jag ta mig an del tre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar