Nu när vi kommer till den sjunde och sista boken är det fullt krig i trollkarlsvärlden. Någon undrade en gång varför sju böcker, men Rowling svarade på det på sitt eget lilla sätt. Sju är ju ett magiskt nummer så varför inte? Det är också i början av den här boken som Harry blir myndig och skyddas inte längre av sin mosters hem. Vi säger adjö till familjen Dursleys i denna bok och tidigt firar vi ett bröllop. Livet går vidare samtidigt som Voldemort vinner mark.
Efter bröllopet gömmer sig Harry, Hermione och Ron. Deras jakt på det som ska krossa Voldemort börjar men det är svårt för dem. De ifrågasätter sig själva och varandra. Något som egentligen inte har hänt tidigare men svåra omständigheter får små konflikter att bubbla till ytan. Deras jakt för dem över större delen av Storbritannien men som sig bör avslutas allt på Hogwarts. Det ställe där två föräldralösa pojkar fann sig själva och nu ska göra upp.
Det är väldigt mycket förklarande i denna bok. Ibland känns det som om så mycket måste förklaras och Rowling väntade lite för länge tror jag. Det är inte så att det är fel men variationen mellan letande och action är ganska så låg. Ja, inte hela tiden men på ett sätt är det ett annat tempo. När en vet vad som ska hända känns det ändå ganska konstigt. Sedan är det spännande att filmerna har påverkat människors syn på böckernas innehåll tror jag ibland. Eller så var Alan Rickman så bra att Snape blev en bättre människa i hans händer.
Boken är ett värdigt avslut och jag tycker att många karaktärer får ta plats på ett bra sätt. Sedan händer mycket sorgligt. Stephen Fry är gudomlig i denna uppläsning och han har läst så bra genom hela serien. Ska du lyssna bör du faktiskt göra det på engelska. Det finns inget som motsvarar den upplevelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar