The Martian

Denna film är en sådan där som kräver att du gillar tystnad eller i alla fall monolog. Den påminner mig om Cast Away på ett sätt. Ensam kille pratar med, i detta fall en dator, det enda som finns. Visst det pågår handling vid sidan av men om Matt Damon inte var så bra på det han gör skulle filmen faktiskt inte fungera. Det hänger på honom.

Filmen utspelar sig på planeten Mars. NASA har skickat dit ett team för att fundera på att kanske kolonialisera men det går inte bra då de knappt några dagar in råkar ut för en storm som i stort sett kan ödelägga deras raket. De lämnar planeten men måste lämna Mark Watney. Han råkar ut för en olycka och alla tror han är död. Det visar sig vara fel och han försöker ta kontakt med jorden. Han börjar planera för att överleva och det var svårt att äta potatis ett tag efteråt. Han planerar sitt intag av mat och vatten och snart kan han kommunicera med NASA på ett väldigt analogt sätt.

Det är en actionfilm som långsamt tar sig framåt. Att jag kallar det action är för att det finns ett driv hos Mark som gör att motståndet är han själv och planeten i sig. Jag gissar att boken är minst lika bra. Jag säger då det eftersom jag inte läst boken. Det är också tur, eller smart, att Watney är biolog och kan odla om jag säger så. Tror spontant att andra specialister haft svårare att vara nytänkande. Geologer till exempel hade kanske haft lite svårare att tänka på vissa saker.

Filmen känns och det är nog tanken. Det är svårt att tänka sig många skådespelare som skulle kunna prata med sig själv så länge. Tom Hanks gör det verkligen bra i Cast Away och Matt Damon likaså här. Det kräver också att det är en individ som jag kan relatera till och det kan jag. Snacka om ensamhet och drömmar om att komma hem. There is no place like home.

Day 2 - A show that you wish more people were watching

Svaret på den här frågan är ingen ny serie. Någon gång för länge sedan, från Storbritannien, fanns det en serie som hette Bob & Rose. De träffas och blir kära. Det är väl inte så ovanligt eller? Jo, Bob är homosexuell och väldigt tydlig med det men kan inte låta bli Rose. Rose blir kär och sårad och cirkeln går runt. Egentligen är det en fin serie om ett par som lever med fördomar från alla håll. Kanske är det så att Bob är bisexuell men det förnekar han och hans vänner. Bisexualitet är ett ganska känsligt ämne och egentligen tror jag det inte är lätt att hantera. Det är väl det serien på ett sätt visar. Nästan ingen har sett den här men jag älskar den.

Olikhetstutmaningen: födas och dö

I torsdags var det olikhetsutmaningen och eftersom jag gjorde annat är det dags att svara på den nu. Så här såg den ut eller läs mer här:

Dags för veckans olikhetsutmaning och eftersom det är min födelsedag och det faktum att jag föddes just idag för alldeles för många år sedan, gör att veckans ordpar blir födas och dö.

Sitter och funderar på böcker om döden. Den första får nog bli En man som heter Ove av Fredrik Backman. Ove tänker bara på döden i början och hans frus död. Det är smärtsamt beskrivet egentligen hur ensam en kan bli när makan eller maken dör. Sedan ändras hans tankar lite men de finns där i början.

Mina elever tänker mycket på Aviciis död just nu. Självmord som det var och de tycker att det är konstigt, synd och tragiskt. Synd för att han var bra artist, tragiskt för att han var ung och konstigt för att de trodde hans paus gjorde honom bättre. Han säger i sin dokumentär, Avicii: True Stories, att ingen känner den riktige Tim och det var nog sant. I det tragiska så är det lättare att prata om psykisk ohälsa som är vanligt förekommande bland unga och äldre. För många är döden den enda vägen.

Jag tänkte på att födas men kom inte på någon bok direkt. Kanske är det inget jag läst på ett tag. Det får bli Det sällsamma fallet Benjamin Button som föds som en 70-årig man och dör som barn. Då kan en säga något om att födas annorlunda. En novell av F. Scott Fitzgerald är det och finns som film. Båda är lika skumma.

Helgfrågan v. 17

Det är fredag och jag ska åka till jobbet. Det är snart lite långhelg så jag ska passa på att vila lite.

Veckans fråga hos Mia är som följer:


Är ni med i någon bokklubb och i så fall vilken?
Bonusfråga: Hur är det med reaskyltar på böcker. Lockas ni eller kan ni motstå?

Ja, jag är med i Bonniers bokklubb och det är bara för att jag fick köpa billiga böcker. Så är det alltid. Sedan måste jag gå ur. Detta är ett dumt beteende men jag borde sluta med det. Jag har blivit bättre men den här gången kunde jag inte det.

Jag kan inte gå förbi en reaskylt. Det är som med bokklubbar som lockar med något billigt. Jag måste titta vad det är. Dessvärre tror jag att några de böcker som står olästa i min hylla är inköpta vid någon rea här eller där. Det är konstigt att det nästan alltid blir så.

Hett i hyllan #141

 Det är torsdag och som alltid ställer Monika oss en fråga om hur vi har det med böckerna i bokhyllan. Finns små juveler eller snarare böcker som stått olästa ett tag.

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag läste om Siri Pettersens bok Odinsbarn och jag tänkte att den passar mig. Så jag införskaffade och sedan hände andra böcker och nu har den stått där sedan 2015. Jag tittar på den ibland men tänker sedan nej, inte nu. Fast varför inte? Det är nordisk mytologi, fantasy och det är liksom saker jag gillar. Så Fröken, ta tag i din läsning. Kanske, en dag, vem vet :)?.

Baksidestext:

Tänk dig att du saknar något som alla andra har. Något som visar att du hör hemma i den här världen. Något som är så viktigt, att utan det är du ingenting. En pest. En myt. En människa. Hirka är femton vintrar gammal när hon får veta att hon är ett odinsbarn ett svanslöst odjur från en annan värld som sprider röta omkring sig. Hela hennes tillvaro ställs på ända. Hon är föraktad, fruktad och jagad, och någon vill döda henne för att hennes identitet ska förbli en hemlighet. Men det finns värre saker än odinsbarn, och Hirka är inte den enda varelsen som har tagit sig igenom världarna ...

Odinsbarn är första delen i serien Korpringarna en spektakulär fantasyberättelse med rötter i den nordiska mytologin och är den första av tre böcker i serien Korpringarna. Det är en episk och våldsam uppgörelse med främlingsrädsla, blind tro och ärelystnad. Boken har blivit en sensationell succé i hemlandet Norge där den hyllats för sin originalitet, sitt språk och sin intrig.

Just nu-enkät

Den här hittade jag hos enligt O för väldigt länge sedan. Kände att det passade att göra en just nu.

Läser just nu: Fortfarande läser jag Dan Brown och Vibeke Olsson. Jag vet inte varför det går så sakta. Kanske för att hjärnan fladdrar för mycket just nu.

Läste just ut: Midnattsljus av Charlotte Cederlund

Läser snart: Kant och Gustafsons lilla fristående kortroman om Solbritt Andersson, Änglabarnet.

Senaste boken jag fick: En illustrerad version av Fången från Azkaban.

Senaste väldigt övertygande recensioner: Läser så få recensioner att jag kommer inte på någon.

Biblioteksböcker: Illustrerad version av Sherlock Holmes.

Böcker som funnits på min att läsa snart-lista i över ett år: He, ett år. Tja, vad ska jag ta. Kanske Lucy Dillons När livet börjar om.

En bok jag sparar till en riktigt dålig dag: Jo, kanske en feel good roman. Jag gillar Jenny Colgan när jag är på det humöret så jag får leta på någon.

Högst upp på önskelistan just nu: Vet inte riktigt. Kanske att Hjorth/Rosenfeldt kommer med en ny bok.

Ser fram emot: Lite läslust. Den finns men är väldigt fladdrig just nu.

Kulturkollos tisdagutmaning: Vi ser oss om i världen.

Denna vecka har Kulturkollo tema på världen. Veckans fråga är som följer:

Det är semesterplaneringstider för många av oss och veckans utmaning handlar helt enkelt om huruvida ni förbereder er resa genom att nosa lite extra på kultur från resmålet.

Kort eller långväga resa spelar ingen roll, vi ser fram emot att läsa om böcker, konst, film, musik eller dans som passar bra ihop med ett valfritt resmål. Tipsa oss på era bloggar, på FB eller på Instagram och tagga med #viserossomivärlden och #kulturkollo så hittar vi varandras inlägg. Länkar i kommentarsfältet underlättar förstås för oss att hitta till varandras tips.

Häng med så ser vi oss om i världen med hjälp av kultur!

Jag åker helst till ställen där kultur finns. Låter lite pretentiöst kanske men där jag bor finns inte så mycket och till landet, skogen och naturen har jag fem minuter med cykel. Så det ska vara fjäll eller hav jag åker till i så fall. Skog och åkermark ser jag dagligen både hemma och vid arbetet. Jag arbetar på ett naturbruksgymnasium med egen skog och egna åkrar.

I alla fall var jag Köpenhamn förra året och jag läser helst inte om platser jag åker till utan vill helst uppleva för mig själv. Det jag däremot gör är att leta museum. Vi var på två slott, Amalienborg och Rosenborgs slott, Arken som alltid är spännande att besöka och detta år ingen skillnad. Sedan var det också Blue Planet, som är intressant om en gillar djur och det gör jag.

I Helsingfors var det kyrkor som var i fokus och de har två fina i centralt. Sedan besökte vi också deras nationalmuseum som var intressant.

I år ska jag ta mig till Göteborg och besöka Älvsborgs fästning och till Gävle för att besöka järnvägsmuseum. Jag gillar ju historia och besöker gärna museum eller liknande med historisk betydelse. Jag hoppas att det blir intressant i alla fall.

Day 01 - A show that should never been canceled

En serie som inte borde ha lagts ned i förtid? Alltså det finns många serier som håller på för länge också men Veronica Mars har alltid varit en serie som slutade för tidigt. Den fick inget bra avslut och efter 10 år kom en film som liksom knöt ihop säcken. Då vet en att serien slutade för tidigt.

Harry Potter and the Deathly Hallows av J.K. Rowling

Nu när vi kommer till den sjunde och sista boken är det fullt krig i trollkarlsvärlden. Någon undrade en gång varför sju böcker, men Rowling svarade på det på sitt eget lilla sätt. Sju är ju ett magiskt nummer så varför inte? Det är också i början av den här boken som Harry blir myndig och skyddas inte längre av sin mosters hem. Vi säger adjö till familjen Dursleys i denna bok och tidigt firar vi ett bröllop. Livet går vidare samtidigt som Voldemort vinner mark.

Efter bröllopet gömmer sig Harry, Hermione och Ron. Deras jakt på det som ska krossa Voldemort börjar men det är svårt för dem. De ifrågasätter sig själva och varandra. Något som egentligen inte har hänt tidigare men svåra omständigheter får små konflikter att bubbla till ytan. Deras jakt för dem över större delen av Storbritannien men som sig bör avslutas allt på Hogwarts. Det ställe där två föräldralösa pojkar fann sig själva och nu ska göra upp.

Det är väldigt mycket förklarande i denna bok. Ibland känns det som om så mycket måste förklaras och Rowling väntade lite för länge tror jag. Det är inte så att det är fel men variationen mellan letande och action är ganska så låg. Ja, inte hela tiden men på ett sätt är det ett annat tempo. När en vet vad som ska hända känns det ändå ganska konstigt. Sedan är det spännande att filmerna har påverkat människors syn på böckernas innehåll tror jag ibland. Eller så var Alan Rickman så bra att Snape blev en bättre människa i hans händer.

Boken är ett värdigt avslut och jag tycker att många karaktärer får ta plats på ett bra sätt. Sedan händer mycket sorgligt. Stephen Fry är gudomlig i denna uppläsning och han har läst så bra genom hela serien. Ska du lyssna bör du faktiskt göra det på engelska. Det finns inget som motsvarar den upplevelsen.

Olikhetsutmaningen: sanning och lögn

  Denna vecka har varit intressant. Mest för att efterdyningarna av Svenska Akademiens öden och äventyr fortfarande fortsätter. Enligt O har tagit fasta på detta i olikhetsutmaningen:

Det finns flera anledningar till att veckans ordpar är sanning och lögn, en av dem är det virrvarr av rykten och spekulationer kring vad som egentligen pågått och pågår i Svenska Akademien, en annan att vi hade tema källkritik på Kulturkollo förra veckan.

Det vimlar av sanningar och lögner i kulturens värld och helt klart är det så att en sanning inte alltid är att föredra framför en vit lögn. Själv har jag svårt att ljuga, men att säga sanningen är långt ifrån alltid det snällaste eller ens det bästa.

Det är spännande det där med att ljuga. Ibland kan jag ljuga om det innebär att personen jag pratar med inte blir ledsen. Det kan vara att något som den berättar är ointressant eller att kläderna är så där. Vita lögner är ibland bara bra.

Det finns en liten konstig men lite rolig film som heter The invention of lying. I en värld där ingen någonsin har ljugit inser en man att han kan. Sanningen kan vara brutal men att ljuga i värld där ingen förstår lögner är något annorlunda. Du får tycka vad du vill om Ricky Gervais men rollen är verkligen gjord för honom.

Lögner kommer ibland ur Emmas mun. Emma i Jane Austens Emma ljuger ihop en bakgrundsberättelse om den mindre bemedlade Harriet Smith. Det leder till flera missförstånd som lätt hade kunnat undvikas.

Sanning är egentligen ett begrepp som bara finns. Ändå verkar sanning ha fått så många betydelser det senaste året. Fake news har tagit över mycket av rapporteringen i världen. En som upptäcker sanningen är Petra i Martina Haags Det är något som inte stämmer. Hon får reda på att hennes man varit otrogen och det rämnar hennes värld.

Helgfrågan v. 16

Det är fredag kväll och jag befinner i någon form av återhämtning efter två veckors förkylning. Lite sen med andra ord. Mia ställer denna vecka en fråga om Svenska Akademien.

Vindarna vajar friskt kring Svenska akademin och nu är det bara 11 ledamöter kvar.
Den ständige sekreteraren Sara Danius tvingades ju avgå.
Vad tycker ni om detta?
Bonusfråga: Sara har är ju som bekant förtjust i knytblus, har du något plagg du gillar speciellt mycket?

Jag har försökt följa detta och tycker att det är hemskt att Danius behövde avgå. Samtidigt tar hon sitt ansvar på ett sätt som ingen tidigare har gjort. Det är starkt av henne att visa att ingen är orörbar och att alla handlingar har konsekvenser. Konsekvensen här är att Danius avgick med starkt stöd och Akademien tappade ansiktet. Även om hon inte har gjort något har det ändå pågått när hon haft en del ansvar. Sedan finns det andra som borde ta större ansvar och verkligen avgå. Eller alla borde lämna Akademien och nya ska tillsättas. Jag tycker det är synd att en person som försökt förnya och införa transparens måste ge upp. 

Jag gillar faktiskt klänningar. Det är något som jag har börjat med igen för några år sedan. Det är skönt att ha klänning ibland och även om jag inte är supertjejig så tycker jag om att vara lite fin då och då. Annars är det mycket byxor och tunikor men ibland blir det klänning och gärna under sommar, vår och höst. Då är det också lite svalare. 

Hett i hyllan #140

Det är torsdag och Monika undrar som alltid följande:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag har nog trott att jag läst Donna Tartts bok i flera år tills jag insåg att så inte var fallet. Det var snarare så att jag blandade ihop den med en annan väldigt liknande bok. Så en vacker dag tänkte jag läsa den.

Baksidestext:

När Richard Papen börjar college accepteras han snart av skolans innersta intellektuella krets. De är människorna han vill vara med, som han fascineras av, men han inser snabbt att de inte bara är kultiverade och spännande - något som han själv gärna velat vara - utan att de ägnar sig åt mycket mer än vanligt collegeliv. Dessa sex ungdomar testar målmedvetet och dekadent alkohol, droger och ritualer i sann dionysisk anda men deras lekar går snabbt för långt och någon måste ta skulden. 


Den hemliga historien har sålts i över fem miljoner exemplar och översatts till 23 språk. Boken som blivit smått kultförklarad, väckte stor uppmärksamhet när den utkom 1992. 

30 dagar om Tv-serier

Tänkte att jag ska ha den här som en liten reserv om inspirationen och läsningen tryter. Det kan vara så ibland.

Kulturkollos tisdagsutmaning: Favoritsyskon

Den här veckan pratas det om syskon på Kulturkollo och veckans utmaning är som följer:

Nej, vi tänkte inte be er välja mellan syrran och brorsan och skapa familjekonflikter på hög nivå. Däremot är vi nyfikna på vilka syskonrelationer ni kommer att tänka på den här veckan? Både film och litteratur kryllar ju av syskonskildringar, även om det inte alltid är huvudtemat. Kända skådespelare? Musiker, författare, konstnärer, regissörer, modeskapare, bloggare, debattörer? Vi på Kulturkollo är verkligt nyfikna på att få ta del även av era syskontankar. 

Först ut får systrarna Dashwood komma. Jane Austen skriver ofta om systrar och deras band. Även om jag gillar systrarna Bennet är det ändå Dashwood som ligger mig närmast om hjärtat. Kanske för att de påminner om mig och min syster. Ellinor som måste visa sig så stark mot Mariannes flamserier. Som barn var min syster sjuk och det krävde att jag var lugn och sansad medan hon kom undan med allt och fick leva ut.

När vi ändå pratar systrar tänker jag på systrarna March vars öden och äventyr kanske är ganska tama men ändå visar på stor syskonkärlek och omsorg. Deras liv tar så många konstiga vägar men de hittar alltid hem till varandra.

Jag är ju syster själv och känner igen mig så mycket i hur flickor beskrivs i böcker och i annan kultur. När filmen Frost kom för några år sedan var det verkligen syskonkärlek som var i fokus. Jag tyckte det var fint och därför får den en naturlig plats på listan.

Det är klart att pojkar också beskrivs bra men ett av mina favorittvillingpar får bli Fred och George Weasley. De är två busiga pojkar som blir två busiga män innan det tar slut. Någon skrev en gång att Fred spökade på Hogwarts till den dagen George dog, sedan försvann spöket Fred. Troligt för de var väldigt nära varandra. Även om de kanske inte har hur mycket utrymme som helst i böckerna om Harry Potter är de lojala och goda vänner och framförallt bröder till andra bröder.

Harry Potter and the Half-Blood Prince av J.K. Rowling

Den här boken börjar med den andra ministern. Ja, alltså Trolldomsministern samtalar med Premiärministern. Du kan själv välja vem som är den andra. Fast det är lite roligt att den folkvalda muggelministern ärver informationen om trollkarlsvärlden. I alla fall är det så som informationen om Voldemorts framfart kommer till känna. Fudge får avgå och den nya ministern är väl allt annat än en varm person.

Det är i den här boken som Dumbledore och Harry börjar leta runt i minnen rörande Voldemort. Människor som han har mött och som betytt något under hans väg mot makt. Det är inte så att de har en personlig betydelse för Voldemort. Annars är det också skolåret som en ny lärare i trolldryckskonst. Det går också otroligt bra för Harry i det ämnet och det stör Hermione som alltid när någon lyckas bättre. Det här året får också Snape undervisa i Defense against the Dark Arts. Något Harry avskyr men när Hermione jämför Snape med Harry blir han helt förvirrad. Sedan är nog denna bok där just svartkonsten har minst utrymme, konstigt nog.

Den är så bra på ett sätt som är svår att förklara. Det finns något som leder framåt och dessutom händer det så mycket tragiskt i denna bok. Jag gråter sjövilt både hit och dit. Stephen Fry läser med den äran.

Vad ljög jag om?

I tisdags skulle vi ju ljuga lite om oss själva men samtidigt tala sanning. Detta var mina:

Jag tog körkort sent i livet. Jag var 28 år när det hände.

Jag kan inte dyka under vatten för jag får ont i öronen. Gäller typ efter 2 meter.

Jag har alltid haft långt hår, ned till midjan, men klippte mig förra året superkort.

Ettan är sann. Jag tog körkort senare än andra. Det berodde på att jag studerade och jobbade så mycket genom gymnasiet och universitetet att det inte fanns ork. Det går liksom inte att hitta tid när du går i skolan varje dag, jobbar kvällar och helger. När du väl är ledig är du ledig. Fast då gick det bra att jobba mycket. Att ta körkort senare fungerade det med. Nu har jag kört ikapp de där åren kan jag säga.

Tvåan är också sann. Jag får så ont i öronen att jag nästan tuppar av. Det är inte bra när en ska dyka. Det har med kristaller och obalans att göra. Jag blir vilse i vatten och då trycker det i innerörat. Så bada och hoppa går bara inte.

Trean är falsk. Jag har haft pagelångt hår men då var jag sex år. Vid sju års ålder klippte jag mig kort och sedan har det varit kort. Jag har väldigt tjockt hår och som sexåring var det som att ha en hjälm. Jag försökte spara ut till långt för tio år sedan men nu är det så grått att kort är finare. Farmor var vithårig och det är så fint när det är kort. Det ser jag framemot.

Så ni som gissade på trean. Starkt jobbat!

Harry Potter and the Order of the Phoenix av J.K Rowling

Den här boken, den femte i serien, är kanske den som är bäst i många avseenden. Den innehåller så mycket om det som komma skall men också dåtiden. Det är här som resan mot slutet påbörjas. Ibland brukar en säga att oskuld kan förloras på många sätt och här förlorar nog våra unga trollkarlar och häxor sin om att det kommer att gå bra. Allt kommer inte att gå bra.

Mycket av handlingen utspelar sig mellan att trolldomsministeriet och Dumbledore inte är överens om att Voldemort är tillbaka. Det pågår en kampanj mot Harry. Allt för att hans sanning ska betyda mindre. När Hogwarts får en ny professor i svartkonst blir de flesta elever besvikna. Dolores Umbridge är knappast en pedagogisk källa och dessutom är hon hatisk och allmänt elak. Med tiden får hon mer makt och som protest bildar Harry och hans vänner DA. DA står för Dumbledores armé och Harry lär ut allt som han använt sig av när han bekämpat Voldemort. Det är en grupp modiga unga som tränar sig att bli bättre på att försvara sig.

Harry har ju faktiskt kämpat rätt väl mot mörka makter. Det är spännande att den enda gång han är bättre än Hermione på något är just när han improviserar. Att han ska ha svårt att säga olika trollformler känns konstigt men just detta att kämpa gör honom så bra. Annars är det här en bok där Harry får veta mer om sin far. Jag saknar hans mammas röst så mycket. Visst James Potter är viktig men ändå är det bara från två sidor som vi får veta något. Remus och Sirius är knappast opartiska i denna fråga. Lite gnäll kanske men ändå. Harry vill så gärna leva upp till sin fars bravader. Speciellt i Sirius ögon.

Boken är väldigt lång men det finns nästan inget som går att plocka bort. Som alltid, vid denna omläsning, är den suveränt inläst av Stephen Fry. 

Helgfrågan v.15

Mias helgfråga med en bonusrond:

Vad tycker du om kommentargranskning på bloggen? 
Bonusfråga:
Vad är du inte så bra på, där du skulle behöva en hjälpande hand?

Jag kan tycka att det är upp till den som äger bloggen. Det brukar vara ganska lätt att minnas. Jag tror inte min är aktiverad längre.

Jag är inte så bra på att byta däck på cyklar. Där brukar jag behöva mycket hjälp. Av någon orsak får jag ganska mycket punktering. Tror det beror på gruset som läggs på gatorna här är rätt grovt.

Hett i hyllan #139

Så här på torsdagar undrar Monika hur våra bokhyllor ser ut. Är det böcker vi inte har läst eller något annat?

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag började läsa ASOFAI av George R.R, Martin för några år sedan men orkade inte. När den kom som grafisk roman kände jag att det kanske var läge. Men som nästan alltid annars kommer andra böcker emellan och den här har jag fortfarande inte läst. Kanske dags att göra det. Det är otroligt bra tecknat måste jag säga och det är annorlunda än TV-serien. Så en vacker dag. Det säger jag jämt. 

The Space between us

Ett projekt att åka till Mars har blivit godkänt och de astronauter och forskare som ska dit är väldigt glada att få vara utvalda. Det tar ungefär ett halvår att åka dit. Gruppledaren, Sarah Elliot, upptäcker efter ett tag att hon är gravid. Hon föder på Mars men dör under förlossningen. Hennes son Gardner blir en hemlighet. Ingen vill berätta för människor på jorden att han finns. Dessutom kan han inte riktigt komma hem. Eftersom han utsatts för annorlunda dragningskraft är också hans kropp mer känslig. Det skulle göra att han aldrig kan överleva på jorden. Åren går och Gardner vill så gärna veta vem hans far är. Han är smart eftersom forskare och ingenjörer har fostrat honom.

Det är genom att utnyttja systemet som han börjar leta efter mammans filer och börjar chatta med Tulsa som bor på jorden. Kendra, som fungerar som Gardners plastmamma, är lite orolig för honom. Det borde hon vara för han flyr till jorden.

Detta är en väldigt fin liten film. En pojke växer upp med en önskan. Att vara som alla andra och få bo på jorden och få känna sin far. Asa Butterfield känns så skör som Gardner ska vara och de äldre skådespelarna gör en solid insats. När de citerar LotR är det hur kul som helst. Jag stör mig mest på Tulsas casting. Britt Robertson ska spela 18 men är nästan 30 år. Det är faktiskt inte okej alla gånger. Detta stör mig lite men filmen som helhet är så fin. Den fick nästan ingen uppmärksamhet vilket är synd för den passar så många.

Kulturkollos tisdagsutmaning: vad är sant och vad är det inte?

Veckans tema på Kulturkollo handlar om sanning och osanning. Så även denna tisdag:

Veckans utmaning går ut på att berätta tre saker om sig själv, två ska vara sanna och en ska vara falsk. Sen får vi gissa loss i kommentarsfälten hos varandra och försöka hitta påhitten. Rätt svar kan sen presenteras i blogginlägget, kommentarerna eller hur man vill, men först på söndag så alla hinner med att skriva och gissa. Vill ni inspireras kan ni med fördel titta här och följa länkarna från förra gången vi hade en liknande utmaningen.


Jag brukar göra en liknande variant med mina elever men tre sanningar och en lögn kör vi då. Det gör vi som uppstart men också som retorikövning. Att hålla god min när andra gissar fel är bäst i världen. Nu ska vi se vad det blir för något.

Jag tog körkort sent i livet. Jag var 28 år när det hände.

Jag kan inte dyka under vatten för jag får ont i öronen. Gäller typ efter 2 meter.

Jag har alltid haft långt hår, ned till midjan, men klippte mig förra året superkort.

Harry Potter and the Goblet of Fire av J.K Rowling

Ibland är det så mycket annorlunda i trollkarlsvärlden att jag tror att Harry inte köper allt. Visst det är rart och gulligt men vissa saker känns bara udda. Som förflyttningsnycklar. De kan vara vad som helst och du kan resa nästan vart du vill. De är udda och kan vara en sko. Det känns liksom lite konstigt. Den här boken handlar om en turnering mellan tre europeiska skolor. Ja, magiska skolor. Till Hogwarts kommer en rysk variant, eller åtminstone östeuropeisk, samt en fransk variant. Det är nämligen så att turneringen som ska ske är en återkommande tradition mellan skolorna. En representant från varje skola ställer upp. Den heter ju The triwizard cup och eleverna måste vara myndiga för att ställa upp. Det betyder inte att eleverna försöker anmäla sig.

När Dumbledore presenterar deltagarna gör pokalen något konstigt. Den presenterar tre deltagare men så kommer den fjärde. Harry Potter, som med sina 14 år, blir den fjärde. Alla blir upprörda på ett eller annat sätt. Detta inkluderar Ron och många av hans klasskamrater. Harry är knappast glad över detta men frågan är vem som anmält honom.

Det är en mycket actiontung bok. Utmaningarna är nämligen så men någonstans känns boken mörkare än tidigare. Kanske för att dödsätarna faktiskt gjort ett riktigt framträdande och att läsaren mött Voldemort redan från början. Ron och Harry bråkar faktiskt ganska mycket. Jag är ju knappast Rons största fan om jag säger så. Vissa delar av boken får mig inte att bli mer såld på killen. Ron är bortskämd och inte riktigt så bra på att vara trollkarl och alltid avundsjuk.

King Kong

Den väldigt långa versionen av King Kong gjordes av Peter Jackson, mannen som gjorde LotR och senare även Hobbitfilmerna. Filmerna om den store apan är inget som ligger mig varmt om hjärtat. Här är det en expedition som ska ut och spela in en film men med planen att besöka Skull Island. Det är trettiotal och depression men det finns pengar att finansiera denna film. Eller vad en nu ska säga.

I alla fall hamnar filmteamet på rätt plats. En stor apa dyker upp. Han blir betuttad i den unga skådespelerskan som förstår honom på ett visst sätt. Tillbaka till New York åker de men inte som alla har planerat.

Det finns något om kvinnor och monster. Kvinnor som är utsatta för en manlig blick. Det känns alltid som det när jag ser King Kong-filmer. Det är monstret i mannen som ersätts av ett monster. Jag vet att jag övertolkar men jag kan inte låta bli. Varför skulle Kong annars finna kvinnan så intressant? Alltså männen är ju också små och gulliga utifrån en gigantisk apas synvinkel. Nej, jag har så svårt men ibland ser en film för att andra i ens närhet vill det.

Det finns en del jag gillar i filmen. Jack Black är riktigt bra i sin roll som regissören som letar efter apan men spelar in en film. Han gör ju både och men kanske lite subtilt. Naomi Watts känns lite för gammal som ung okänd skådespelerska. Jag tror hon var över 35 och nja, ska en spela runt 28 så är det väl kanske lite väl. Låter jag hård? Kanske är jag det men är otroligt trött på att vissa får vara med jämt och jag ska köpa deras ålder. Det finns ett åldersspann och sedan är liksom inte rätt längre. Det gäller även män.

Filmen är nog okej men så lång, så lång. Du kan nog inte ens tänka dig hur lång den är. Den andra Kong-filmen som kom förra året är så mycket bättre.

Zelda - allt är normalt av Lina Neidestam

Som alltid gör Zelda konstiga och helt naturliga val. Låter som en plan i Zeldas värld kan en tycka men hon får sparken från sin konstiga tidning, upplever Toves graviditet, ligger med skumma killar, klär ut sig till Xena och Novas mamma tror att hon är städerska och Zelda flörtar stenhårt på Novas bror. Men det känns ju som en helt vanlig tid i Zeldas värld. Det finns också några saker som är helt galna och roliga. Braxå - det börjar ju med bra. Jag säger då det.

Det finns alltid en viss feminism med. Zelda är feminist men som oss alla hamnar i lite svårigheter ibland. Vi kan inte alltid vara på tå och det är uppfriskande att Neidestam alltid låter Zelda och hennes kompisar balansera mellan det ena och det andra utan att ta sida. Zelda är en tjej jag tror många tjejer känner igen sig i på ett bra och mindre bra sätt.

Helgfrågan v.14

Det är fredag och Mia har en helgfråga. Den är som följer:

Vilken typ av läsare är du?
Bonusfråga:
Vad längtar du efter just nu?

Jag är en ganska snabb läsare när jag läser deckare, feel good och liknande. Det går så fort att läsa en sida att jag blir lite skrämd ibland. När jag läser klassiker tar det ofta längre tid. Den främsta orsaken till det är att ju mer det står mellan raderna, desto saktare läser jag.

Något som är konstigt är att jag brukar vara en slalomläsare av rang. Men inte just nu. Det är snarare så att jag läser en sak. Vet inte riktigt om det är bra eller mindre bra. Jag får återkomma i den frågan.

Jag längtar efter att bli frisk. Jag har en elak hosta som jag inte kan skaka av mig. Men allt har sin tid. 

Hett i hyllan #138

Det är torsdag och Monika undrar hur vår bokhylla ser ut:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Den här boken har jag fått av en kollega. Nu har den stått i bokhyllan ett tag. Jag tror den är bra men jag vet inte. Precis så tror jag att jag kommer att läsa den. Någon gång som alltid. Det ska vara en feel good så jag tror den är det. 

Zelda - täckning saknas av Lina Neidestam

Semester på landet utan mobiltäckning är allt annat än lätt för Zelda och hennes kompisar. Dessutom är det lite förändringar som alltid i Zeldas värld. Hon dumpas av pojkvännen men efter att ha bott en stund med Tove och Kim inser Zelda att det inte är optimalt. Hon och Nova blir rumskompisar och det är något helt annat det. Så som alltid är det igenkännande och lite humor. Speciellt kollektivet i skogen är riktigt roligt.

Kulturkollos tisdagsutmaning: Vi blandar till en stor påse med godis

Temat denna vecka är gott och blandat och det märks också i veckans utmaning hos Kulturkollo:

Eftersom den här veckan ska handla om gott och blandat vill jag att vi tillsammans blandar till en rejäl påse med godsaker. Kulturella och ätbara…

Därför två snabba frågor:

Vad läser du just nu?
Vilket är ditt favoritgodis?
På söndag återkommer jag med två listor. Den ena kommer att lista allas vår blandade, pågående läsning just nu. Den andra kommer alltså att vara en lång lista över olika favoritgodisar. Med bilder! 

Just nu läser jag Harry Potter and the Deathly Hallows av J.K Rowling.

Mitt favoritgodis är choklad i alla dess former. Jag gillar även lakrits men ska inte ätas i tider av stress. Det påverkar blodtrycket en hel del.

Zelda - uppbrott och utbrott av Lina Neidestam

I bok fyra är det egentligen ingen skillnad i Zeldas värld. Hon jobbar på en skvallertidning och försöker hitta sig själv. Kompisen Tove är en klippa som alltid och Zelda är som hon är. Någonstans är hon så härlig i sin värld av förvirring. Det går alltid att skratta åt säkerheten och igenkännandet. Som när Tove, bilden ovan, får veta hur kvinnor ska vara. Det förekommer ofta i Neidestams böcker. Svar på tal får männen rätt ofta också. Det är helt rätt.

Glad Påsk!

Jag har varit på resande fot i en vecka. Hurtigruten från Kirkenes i norr till Bergen i söder. Vilken resa. Vi åkte med fina Trollfjord och det var en resa från vinter till vår. I Bergen var det riktigt varmt.

Nu är jag inte fotografen men ett fint skepp. Jag blev dessvärre sjösjuk dag ett. Det gick vågor på Ishavet kan jag säga. Sedan var det lugnt. Det var inte bara jag som blev sjösjuk. Nästan alla såg rätt slitna ut dag två. Vi gick av i Hammerfest där det snöade. Såg havsörnar och var inne i den vackra Nidarosdomen. Norges kust är så vacker att det gör ont. Snö överallt var det. Våren har nästan kommit till Norden. Nästan i alla fall.