Jag älskar det här omslaget. Det är på ett sätt så mörkt och vackert på samma gång men framförallt är det lite läskigt. Det är på ett sätt viktigt med omslag och det här är talande och att boken knappast kommer att handla om något gulligt. Eller nu övertolkar jag kanske lite.
Den här boken utspelar sig på gymnasieskolan Norra Latin. Fokus ligger på de nya estetettorna och framförallt på Tamar och Clea. De två är berättarrösterna och vi får uppleva året genom deras ögon. Tamar kommer från Östersund och har sökt till Norra Latin för att hennes första teateridol gick där som estetelev. Hon har svårt att hitta sin plats i klassen och känner sig allmänt olustig på skolan. Clea är född in i skådespelarlivet med en mamma som agerar och som själv stått på scen sedan unga år. I klassen börjar också Tim Helander, vars far är känd och som känt Clea sedan de var barn. Gansak snart blir Tim och Clea ihop. Den delen av boken känns som en ganska vanlig bild av ett dåligt tonårsförhållande där det festas ganska hårt på framförallt Tims villkor.
Fast det är inte det som händer Tamar. Hon får höra historien om Erling Jensen, samma som Tim berättade för Clea flera år tidigare, och en dag börjar Erling prata med Tamar. Erling som befunnit sig på skolan som en fångad själ i över 60 år. Tamar inser att Erling både hjälper och stjälper elever på skolan när den sidan faller på. Erlings tid och nutiden kopplas sakta men säkert samman.
Eftersom jag har läst Cirkeln av samma författare, även om det var ett dubbel författarskap, känner jag igen mycket av stilen. Det är unga vuxna som ställs inför något övernaturligt som de först kanske motstår lite för att sedan sluka med hull och hår. Att berättarrösten variera mellan Clea och Tamar känns också igen. Här tycker jag att Clea känns lite onödig till och från. Annat än att vi får se hennes liv med Tim vet jag inte riktigt vad allt tillför alla gånger.
Berättelsen är spännande och jag gillar att det lätt övernaturligt och påminner en hel del om gotiska romaner. Jag tänker lätt på Fantomen på Operan, där någon lurar i skuggorna och hjälper till när så är önskvärt, som hamnar i den genren, men lite mer skräck vore inte fel för magin tar nog lätt överhand. Fast jag är kanske i fel genre själv.
Det är lätt att hänga med i handlingen och framförallt beskrivs individerna på ett sätt som ger dem liv. De blir tonåringar med alla de nycker och idéer de har för sig. Mycket av det som händer sker ju faktiskt för att ingen riktigt pratar med någon annan. Det är så det är i böcker men problemlösning är minst lika viktig i livet och våga prata med vuxna även i böcker. Kanske är jag lite knäpp men jag vill det ibland.
Estetelever verkar vara det nya i böcker just nu. Det är ju en miljö som faktiskt passar en historia likt denna eftersom mycket händer i kulisserna. Sedan knyts Shakespeare in på olika sätt och framförallt går En midsommarnattsdröm genom boken som en röd tråd. Det gillar jag alltid när jag känner igen mig i det som är lite smart. Att tonåringarna får hänvisa till modern litteratur känns fräscht. Ofta blir det att författaren lägger in sin egen tonårsläsning men här är Harry Potter i fokus. Det går ju att se det som en blinkning till Tamar. Hon bor borta och lär sig lite om magi samt att hon gillar ju HP själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar