Sidor
- Startsida
- Lästa böcker
- Läsutmaning
- Kaosutmaning 2023, 2022, 2021, 2020, 2019 och 2018
- TV-serier och film 2024, 2023, 2022, 2021 och2020
- TV-serier och lite film 2015/2016
- Tv-serier och filmer 2013/2014
- Tv-serier och filmer 2011/2012
- Min Tv-serie- och filmlista 2009/2010
- 365 dagars filmutmaning
- Filmutmaning 2017-2019
söndag 10 december 2017
Den demokratiske terroristen av Jan Guillou
Det är bok två ut i serien om Carl Hamilton. I Västtyskland har underrättelsetjänsten problem med terrorister. Efter andra världskriget har vissa restriktioner satts in. Det går inte bara att föra bort terrorister hur som helst. Bevisen måste vara väldigt konkreta. En dag får de däremot höra talas om ett attentat i Sverige och tänker att be svenskarna om hjälp. Tanken att Hamilton ska infiltrera gruppen för att veta vad som kommer att hända. Målet är att stoppa gruppen. Efter en viss mängd träning av den västtyska säkerhetstjänsten påbörjas uppdraget.
Det finns två sidor till denna bok. Den ena är den hårda sidan där det är inte är några problem att mörda människor och den andra sidan skulden som återkommer hela tiden. Jag måste säga att det är allt annat än lätt för Hamilton att döda människor. Han gör det mer av instinkt och sedan kommer det ångest. Det är väl klart att det ska vara så och det är bra att det visa att det finns många sidor till att döda människor som ett jobb.
Den lilla röda tråden med kommunistbakgrunden märks i denna bok också. Det kan jag nog tycka blir lite upprepande. Har en som Hamilton valt att kanske inte vara så aktiv och dessutom äga en hel del kanske en måste se över sin tanke om kommunism. Jag känner att det kanske inte vore helt fel att rannsaka sig själv några gånger. Det som slår mig däremot är att det finns inget privatliv för den gode Hamilton. Han har få vänner och familjen ska vi inte prata om. Jag kan tycka det är lite synd. När jag nu läser om serien inser jag att hade svårt att ta mig igenom den här förra gången också. Kan så vara ibland. Helt läsvärd på vägen genom serien men inte en favorit. Terrorismen var lika verklig på åttiotalet som idag. Den såg lite annorlunda ut men jag känner att diskussionen var den samma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar