Kulturkollos årslista 2017

Vi får se vad som händer med Kulturkollos lista. Jag försöker svara på så många jag kan. 

Årets mest oväntade: Det får nog att jag kom ut som den fangirl jag innerst inne alltid varit och är. Jag har alltid älskat Star Wars och på åttiotalet var det liksom inte okej som tjej. Men numera följer jag några andra tjejer i SWU och jag erkänner. Jag är en fangirl! Eller som en sa Fan-woman. Det tog bara 30 år att erkänna och det känns skönt. En har ju liksom känt sig lite udda om jag säger så. Rowells roman var en ögonöppnare. Jag har till och med hittat en gammal klasskamrat, fast för honom var det alltid okej att vara en fanboy och är så fortfarande ska jag säga.

Årets klassiker: The Handmaid's tale av Margaret Atwood är visserligen inte en extrem klassiker men jag älskar den lika mycket nu som när jag läste den som tonåring. Den är skrämmande i sin ständiga aktualitet.

Årets knock out: Det får bli #metoo som jag hoppas ger flickor, kvinnor och människor rätten att vara de de är. Dessutom känns det skönt att det går att prata om allt dumt som hänt en utan att bli dömd.

Årets kvinnokamp: Förutom svaret i förra punkten får det bli sista säsongen av Fröken Frimans krig som jag har ett avsnitt kvar av. Den är också alltid aktuell. Vi skulle aldrig ifrågasätt mäns rätt att tycka bara kvinnors.

Årets gråtfest: Jag såg Livet efter dig och fulgrät. Tänker mig nog inte läsa boken efter det. Annars har jag nog valt bort dessa typer av böcker i år av ork. Det krävs en hel del för att läsa en bok som en gråter av. Då är film lättare att bearbeta.

Årets gapflabb: Grotesco! Det räcker väl så eller?

Årets historiska: Vad svårt det var. Jag läser en del historiska romaner men det får nog bli Stenhuggarens dotter av Ewa Klingberg. Den finns med i Historisk Medias stora satsning Släkten som handlar om kvinnoöden i vår historia. Visserligen fiktiva men ändå känns att det finns en hel del fakta bakom.

Årets obehagligaste: Är faktiskt inte en bok, film eller serie. Jag var på utbildning om väpnat våld i skolan under december månad och jag ska säga att det är en ögonöppnare och jag ryser vid tanken. Det var jag inte ensam om att tänka. Om något sådant händer tror jag inte att det spelar någon roll att en gått en utbildning. Jag hoppas det fungerar men jag vet inte.

Årets dystopi: Kallocain av Karin Boye får hamna här. Den går lätt hand i hand med Atwoods även om fokus är annorlunda. Fast minst lika aktuell då som nu. Speciellt som att vi lever i en tid där övervakas en del och att vi faktiskt ändrar vårt kemiska inre via olika medel.

Årets grafiska: Det får blir Vei av Sara Bergmark Elfgren  och Karl Johnsson. En intressant version av nordisk gudasaga. Den enda bok jag fått som av ett förlag. De hade rätt, den passade mig bara bra.

Årets nya bekantskap: Annabelle av Lina Bengtsdotter lovar gott inför framtiden. Lilla Gullspång är en speciell liten ort att låta böcker utspela sig på.

Årets utmaning: Tja! Jag klarade av årets kaosutmaning. Jag brukar börja starkt för att sedan sigga och sacka runt i världen. Nu klarade jag av den i november. Jej till mig.

Årets tegelsten: Faktiskt har jag inte läst så tjocka böcker i år. Det får bli min långläsning av Bibeln. Det är en tegelsten av episka proportioner. Inte klar dock.

Årets ögonöppnare: Okej, alltså människor som skriver böcker läser min blogg. Det är helt galet. Jag är citerad på ett ställe. Det är helt crazy.

Årets återseende: Skönheten och odjuret kom som spelfilm i år. Jag älskade den tecknade filmen när den kom så det får bli ett trevligt återseende och odjurets bibliotek. Det är något som en kan drömma sig bort i.

Årets aldrig mer: Aldrig mer att jag läser egen utgivna böcker utan att veta något mer om författaren. Dumma mig.

Årets huvudperson: Coolaste tjejen i år får bli Áìli som åker till släkten i Idijärvi och får veta mer om sitt samiska ursprung. Det är i alla fall Charlotte Cederlunds huvudperson i hennes tänkta trilogi. Bok tre kommer i januari.

Årets bifigur: Det får bli Olivia som dyker upp i Cederlunds böcker som bästa kompis. Det är något så härligt med Olivia att det är svårt att inte tycka om henne.

Årets filmupplevelse: Säga vad man vill, och det får du, men för mig var det Star Wars: The Last Jedi. Fel och brister men också mycket bra och hur de ska knyta ihop det här gör mig lite glad.

Årets kulturella höjdpunkt: Jag var och såg Fantomen på operan i februari och eftersom det inte blev något mer så får det bli den. Inte för att det var dåligt för den var kanonbra.

Årets möte: Alltså är det okej att bli lite till sig när en träffar en professor i pedagogik? Det var mitt möte i alla fall.

Årets magplask: Hå, Twin Peaks: The Return. Alltså varför? Jag menar det, varför. Det är 19 timmar av mitt liv som känns helt värdelöst spenderade.

Årets kan-inte-släppa-den: Norra Latin växer med tiden måste jag säga. Det kommer att bli en spännande fortsättning.

Årets skämskudde: Rimligt lyckade ögonblick av Åsa Asptjärn är en kanonbok men lite då och då blir Emanuel lite väl mycket och då åker skämskudden upp.

Årets lyckopiller: Jag har läst en hel del Jenny Colgan i år men Den lilla bokhandeln runt hörnet får nog bli den gladaste av dem alla. Den känns bara mysig.

Årets läskigaste: En av de serier jag nyligen sett som heter Manhunt: Unabomber på Netflix. Den handlar om hur FBI hittade Unabombaren. Det är en fin beskrivning av psykologiskt polisarbete och dessvärre galenskap hos förövaren. Att den är läskig är för att de hade typ tur och för att människor likt Ted Kaczynski finns på riktigt.

Årets debut: Det får bli Josefine Sandblom som skrev Kalla mig Amanda. Den är den enda debutförfattare jag läst i år. Boken är riktigt rolig.

Årets kyss: Det får bli den kyss som startar allt i Saker ingen ser av Anna Ahlund. Sebastian får en kyss av en främling på nyår och då bestämmer han sig för att gå all in resten av året.

Årets citat: “One person. All it takes is one person." -Severus Snape
Jack Thorne, Harry Potter and the Cursed Child - Parts One and Two

Årets skandal: Svenska Akademien och deras affärer får bli svaret här. Eller snarare att det var värre att kulturmannen hade läckt nobelpristagare än hans läskiga kvinnosyn. Mm, det är skandal att ingen gjort något tidigare.

Årets förlag: Det får nog bli Novellix i år. Jag har läst en del noveller från dem och känt att de verkligen tänker. De har också mycket som handlar om skola och det är trevligt. 

Årets pristagare: Glasnyckeln gick 2017 till Malin Persson Giolito och det får bli mitt val med.

Årets överskattade: Ställ ut en väktare av Harper Lee kände jag inte riktigt levde upp till hypen. Inte en dålig bok men ändå inte vad jag trodde.

Årets underskattade: För mig blir det nog Lois Lowrys serie som börjar med Den utvalde. En bra och annorlunda dystopi och fantasyserie som troligtvis inte många läst efter den första boken.

Årets sönderpratade: Ska jag gå på vad jag läser på bloggar så är väl Ett litet liv av Yanya Yanagihara rätt sönderpratad och sönderanalyserad för tillfället. Någon gång kanske jag plockar upp den men då måste jag nog sluta läsa om den på andra bloggar först.

Årets serie: Svårt måste jag säga. Det får nog bli Stranger Things 2. Tanken här var nog en bokserie men se så lätt blir det inte. Denna streamades i en rasande fart hemma när den kom.

Årets scen: Det får bli Västanå teater där kollegans dotter spelade med i Charlotte Löwensköld denna sommar.

Årets konstupplevelse: Open Art i Örebro. Kontroversiell kan jag säga och allt förstod jag verkligen inte. Stolarna till exempel är för mig en konstant gåta.

Årets TV-serie: Här väljer jag att tänka gammel-TV och Vår tid är nu. Så bra och så intressant om Sverige efter världskrigets slut. Har du inte sett kan du nog streama dem ett par veckor till på SVTplay.

Årets titel: Turtles all the way down av John Green. Som den religionslärare jag är måste jag ju bara älska titeln. Det finns många skämt om den teorin.

Årets låt: Enligt itunes gillar jag Historiepodden mest och insåg att jag lyssnar väldigt lite på musik just nu. Så kan det bli.