Hanna och Göran hittar varandra under andra världskrigets slut. De fattar tycke för varandra och flyttar ihop. Snart gifter de sig men det är inte bara lätt. Göran blir aldrig den polis han så hett drömde om. Han dricker bort sin chans och så många varnar Hanna för att det kommer bli värre. Tiden går och det är inte alltid så lätt att leva med varandra. Mest svårt är det för Hanna. Göran dricker i omgångar och är också konstigt avundsjuk. En gång köper Hanna en fin hatt och då är den tydligen för fin för dem. Det är inte heller så att de bara blir med barn. Det går många år innan flickan kommer och det blir två små flickor. Göran är inte nöjd med det heller utan vill ha en son.
Familjen flyttar fram och tillbaka över Sverige. De börjar i Stockholm, flyttar till Dalarna där äldsta dottern föds. Sedan längre norrut där andra dottern föds. Där förstör Göran sin karriär och han blir deprimerad. De flyttar till Göteborg och rör sig runt i staden och kranskommunerna. De är på resande fot med Görans jobb några år och sedan bygger de ett hus. Någonstans speglas deras förhållande till varandra deras många flyttar och rörighet.
Jag har svårt för den här boken. Den första och andra delen tyckte jag om. Det här gnager i mig hela tiden. Varför vet jag inte. Kanske är det för att Hanna stannar kvar hos Göran. Visst de har bra dagar men de har också jäkligt dåliga dagar. Dagar då jag tycker synd om deras barn. För det blir för känslosamt. Med släktingar som är alkoholister och sett denna negativa trend blir jag lite trött och arg. Det stör mig också att barnen beskrivs som små vuxna. Nja, inget starkt avslut för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar