Olikhetsutmaningen: vi och dom

 I torsdags var det olikhetsutmaning hos enligt O och så här löd uppmaningen:

Igår var det Sveriges nationaldag och en tradition som jag tycker är fin är välkomstceremonierna för nya medborgare som genomförs runt om i landet. För egen del firar jag inte nationaldagen direkt, men har inte heller något emot den. Det är trots allt en dag som enar oss och en dag för gemenskap. Samtidigt önskar jag också att det kan vara en dag att reflektera över de som av någon anledning står utanför samhället. Det behöver inte handla om medborgarskap, utan om andra saker som gör att vissa hamnar utanför. Inte sällan skapar vi ett vi och dom som ställer grupper mot varandra, oberoende av hur individerna i dessa grupper är. Just svårigheten att se individerna och de individuella skillnaderna är något jag tycker blir vanligare och vanligare och det bekymrar mig. Veckans ordpar är därför vi och dom.

Det är så hemskt att vi på många sätt alltid lever i en vi och dom-värld. Det första jag tänker på är faktiskt en film. Jag jobbar med elever som drömmer om att bedriva lantbruk, skogsbruk eller på annat sätt arbeta inom det som kallas de gröna näringarna. Mina elever kan ibland känna av ett utanförskap som inte riktigt pratas om. Att vilja göra detta gör dem annorlunda på ett sätt som gör att de tror på SD. Jag har många elever som sätter sin tro på SD. Min själ gråter för det är liksom så svårt med en ändring. I alla fall filmen som jag tänkte på var Bröllopsfotografen. Robins arbetsplats försvinner och han reser till Stockholm. Där kommer han i kontakt med en ganska snäv krets från Djursholm. Det är väldigt tydligt att det finns ett vi och dom-tänk från båda hållen. Även Robin visar på det. Malmros är rätt bra på att visa och gestalta människor som är annorlunda på ett positivt sätt.

Svenne av Per Nilsson handlar om en kille som blir en del av en fascistisk organisation och sedan får lida för det. Det är mycket hat i den boken. Hat mot allt som är annorlunda. Den är fortfarande aktuell men den går liksom inte att läsa med mina elever. Jag har försökt och det har blivit så att de hållit med Svennes ledare. Inte riktigt vad jag tänkt mig. Ibland låter det så hemskt när jag pratar om mina elever men de är faktiskt rara och söta men de känner sig trygga i SD. Egentligen vet de nog inte varför bara att ingen ska komma hit och ta våra jobb. Piff, brukar jag säga. De flesta som kommer hit vill nog inte bli grisbonde eller bonde överhuvudtaget. Jodå, det vill de säger mina elever. Mm, nja inte riktigt. Därför är den boken svår att läsa. Den liksom bygger på alla fördomar de har och någonstans klarar de inte riktigt av att problematisera detta.