Under andra världskriget gjordes en hel mängd propagandafilmer för att visa mod, kurage och en viss fosterlandskänsla. Storbritannien behövde det verkligen och det är här som Catrin Cole får jobb. Hon behöver det då hennes man inte riktigt arbetar utan mer känner in sin konst. Hon får jobbet att skriva den kvinnliga dialogen vilket kanske behövs då den är ganska dålig. Fast filmerna är inte riktigt bra. De ska fungera i både Storbritannien och USA. Det är inte riktigt samma smak som gäller i länderna. För att hitta lite bättre historier ger sig Catrin ut och snart hittar hon en om tvillingssystrarna som åkte till Dunkirk för att rädda soldaterna. Hon och en av manusförfattarna Tom Buckley lyckas sälja storyn men kanske inte riktigt den sanna historien.
Jag tycker detta är en liten charmig sak som kanske inte per automatik slutar så som en tänker sig. Det är också en bra version av vad som hände under kriget. Här är det vardagliga som blandas in. Bombningar av London och nattliga besök i tunnelbanor. Känslan av att behöva amerikanerna finns också där. Orken att göra det rätta med. Så, ja en bra film. Den ses som feel good och ja, det är den nog fast vad är det för fel? Hela Dunkirk-kampanjen var feel good. Så många soldater räddades. Är inte det värt att hylla?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar