Rebecca och Jakob har bestämt sig för att skiljas. De är nöjda med sitt beslut och de vill fortfarande vara vänner eftersom de delar ett förflutet. Men vännerna är inte med på detta. Rebecca börjar producera en film och vi får se hur det går för henne men hennes gamla umgänge vill inte träffas mer. De håller sig borta. Det blir liksom inte som hon tänkt sig. Hon jobbar ofta och mycket. Att producera en film är inte lätt. Jakob hittar snart en ny kvinna och snart en annan. Det gör att vännerna närmar sig Jakob mer än Rebecca.
Det är aldrig lätt att skilja sig. Jag har aldrig varit gift men jag kan tänka mig att det är ett vaccum som en inte tänkt på än. Tomheten som uppstår efter ett liv ihop. Det är väl det som Rebecca saknar. Någon som finns där. Vi får följa henne mest även om alla får ett kapitel där alla vännerna får ge sina tankar på svamphelgen som Rebecca kallar avskedsfesten. Det är faktiskt bra för annars måste jag säga att de flesta är skrivna ganska så osympatiska. Jag tror detta är ganska vanligt. Vänner försvinner när dynamiken blir annorlunda. I alla fall om det bygger på gemensamma erfarenheter då tror jag det är svårt utan att värdera något.
Fredriksson skriver nästan alltid så här och det är igenkänning. Ibland blir jag lite illa till mods av många skäl. Framförallt när Rebecca utsätter sig för så många tillfällen där hon känner sig utanför. Då gör det lite ont i mig. Jag känner igen mig när den sociala dynamiken är fel. Fast det är bra och jag gillade uppläsningen. Den är en trevlig läsning i sommarsolen. Jag tänker att den är en relationsroman utan att vara feel good. Det kommer jag aldrig skriva under på.
Jag har för mig jag har läst något av författaren som jag gillade men jag kan ha fel. Är lite nyfiken i alla fall!
SvaraRaderaDet finns en hel del bra böcker av Fredriksson. Jag gillade Sommarhuset väldigt mycket och Lyckostigen.
SvaraRadera