För några år sedan läste jag Fredrikssons två tidiga böcker. Jag tyckte mycket om dem men handlingen i en av dem var lite för personlig för mig så jag lade undan henne till en annan dag. Nu kände jag för läsa mer. Den här boken handlar om en kvinna, Karin, som behöver förändra sitt liv den dagen hennes man, Sten, får en stroke. Det är inte bara att leva som tidigare. Karin känner sig ensam och övergiven. Vännerna tar lite avstånd och bästa vännen hamnar i ett bråk med Karin. Det är för att Karin vill gå en matlagningskurs. Hon har från jobbet fått veta att det är bra med lite förnyelse. Så hon anmäler sig till en kurs där en av stjärnkock ska hålla i matlagningen.
Sten klarar sig men är inte samma person som tidigare. Han pratar knappt med Karin och när han gör det är han vresig. Ingen verkar förstå att Karin tycker att det är tråkigt att vara hemma med en person som inte pratar med henne. Matlagningen är det hon har att se framemot. Där möter hon Monika som levt i andra länder, som är glad och inte ser hinder. Hon blir Karins flykt från verkligheten.
Det finns något som är lite hemskt i Fredrikssons böcker. Det är vissa personers totala brist på empati. Här är det vänner och familjs förståelse för att Karin inte kan sitta hemma och glo på Sten. Sten som knappt pratar med henne men som hon ska ta hand om utan att klaga. Det ska bara göras på ett eller annat sätt. Vänner som inte kan umgås med dig för att din man inte är med känns väldigt konstigt. Ja, så kan det väl vara ibland men väldigt sällan alltid. Jag gillar däremot att Karin får växa som människa och komma på att livet är mer än att stå i köket och laga mat. Eller tja, laga mat kan en göra på så många sätt. Läsvärd bok men jag lyssnade och Anna Maria Käll är en otroligt bra uppläsare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar