Det är torsdag och att fundera över veckans ordpar tog lite tid. Här hittar du originalet annars ser utmaningen ut så här denna vecka.
Engelska språket har två ord för ensam, alone och lonely. Jag tycker om att det finns en skillnad på en självvald ensamhet och en som mer handlar om att vara övergiven. Att vara ensam kan vara rofyllt och fantastiskt, men också hemskt. Gemenskap är något att eftersträva, men å andra sidan kan även den vara påtvingad. Ännu ett ordpar som inte är klockrena motsatser alltså, men som kan vara intressanta att reflektera kring.
Dagens ord är ensamhet och gemenskap.
Ensam är stark heter det ju. Eller så är det kanske inte i alla fall. Den som klarar sig ensam är stark men det är alltid bäst att vara flera. Tänker jag i alla fall.
Martina Haags Det är något som inte stämmer handlar om ensamhet. När Petra skiljer sig blir hon ensam utan partner. Sedan åker hon upp till en fjällstuga för att vara vakt längs leden men också för att kunna skriva klart sin bok. I fred, från alla andra. Det är också ensamt. Visserligen kommer vandrare ibland men som helhet är det ensamt.
Gemenskap får mig att tänka på pensionärsligan i Catharina Ingelman Sundbergs romaner som börjar med Kaffe med rån och fortsätter med andra böcker på samma vitsiga tema. Dessa pensionärer rymmer från ett ålderdomshem och slår sig sedan i slag och rånar hejvilt sig igenom Sverige. Det som är att de gillar att vara med varandra och det är väl gemenskapen som är en av drivkrafterna för dessa äldre medborgare.
Haags bok köpte jag för 2 kr på finsk påskloppis, inte läst, skildsmässor tufft ( för några decennier försvann alla vänner jag trodde var mina också)
SvaraRaderaJa, det är de. Det är ångesten som lyfts fram.
RaderaHaags bok har jag tänkt läsa, men det har inte blivit av ännu...
SvaraRaderaAnnorlunda för att vara Haag. Det på ett bra sätt kan jag tycka.
Raderajag tyckte att Martina Haags bok var väldigt bra. den andra har jag inte läst
SvaraRaderaKaffe med rån är en feelgood roman på ett ganska gulligt sätt.
RaderaKaffe med rån verkar vara en bra bok att läsa nu i november när allt är stressigt och dessutom märkt och tråkigt.
SvaraRadera