Fellini var nog väldigt speciell att leva med. Guido är hans alter ego i denna film. Han ska göra en sista film och sedan pensionera sig. Nu är det så att de senaste filmerna har varit så där. Den här blir nog samma sak. Inget manus och Guido förhalar. Han får lite panikångest över detta och som grädden på moset är det fruns födelsedag, älskarinnan kommer på besök, den stora divan vill ha sitt manus och han minns andra kvinnor i sitt liv. Det går inget bra för Guido i slutändan.
Filmen är en musikal och skådespelarna sjunger efter bästa förmåga. Sedan är det så en manlig film. Kvinnorna är där för Guido. Alla faller för honom. Den store regissören som Fellini och Bergman och lite trött blir jag. Daniel Day-Lewis gör det bra med de förutsättningar han har och det gör de flesta kvinnliga skådespelerskor också. Även om vi kanske får se mer av deras kroppar än vad som behövs ibland. För Nicole Kidman är med i typ 10 minuter varav hennes utseende diskuteras i 9 av dem. Grinig? Nja, kanske trött på att det alltid handlar om mäns fantasier för här är det lite så. Filmen är sevärd men jag förstår att den drunknade lite bland alla andra filmer. Den är knappast den mest peppiga musikal som gjorts.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar