fredag 11 mars 2016

Filmåret 1980

Det var det året pappa köpte en videoapparat och jag såg film för första gången. Jag tror jag såg ihjäl mig på Trolltyg i tomteskogen och vi hade några andra filmer. Coolast var ju att det gick att spela in från TV. Jag hade nog ett blandband med tecknad film från TV som jag såg ofta.

De flesta filmer på den här listan har jag inte sett det år de kom ut men senare. 1980 var jag rätt upptagen med tecknad film men mycket film kom 1980 som jag gillar. Sjuttiotalet innehöll några av mina tidiga favoriter också. Hajen, som jag älskar, och Star Wars som jag också älskar. Alien kom ju 1979 och coolaste Ripley är inte att förneka.

Denna lista är ett resultat av att ha läst Fiffis listor på fiffisfilmtjam ett tag.

10. The Blues Brothers

Det finns en viss knäpphet som tilltalar mig. Jag hade en gång en vän, som jag inte umgås med längre, som älskade denna film, Kanske är det minnet av min vän som gör filmen bra. Eller det faktum att Aykroyd och Belushi är så knäppa som de är .
















9, Stardust memories

Filmen är egentligen en film min farmor älskade. Hon såg nästan aldrig amerikansk film av skäl som har med läsning att göra. Hon läste rätt sakta och orkade inte hänga med. Den här gillade hon dock och tyckte att den var riktigt bra. Det var ju Allen då.




8.  Madicken på Junibacken

Detta är kanske den film jag såg mest i början av 80-talet av många skäl. Det största är ju att jag var inte många år gammal. Jag älskade Madicken som barn och läste böckerna många gånger. Det finns alltid något ledsamt över Lindgrens böcker och så även här. Speciellt de fattiga barn som inte alltid kan äta sig mätta.











7. Sällskapsresan

För några år sedan var en kollega till mig och lyssnade på ett föredrag av Lasse Åberg. Lite besviken kom sammanfattningen att karln inte är rolig. Det är han faktiskt inte. Det som istället är speciellt med Sällskapsresan är ett fenomen. Hur vi åker på semester och vad som är normalt i olika tider. Charter på alla dåliga och pinsamma sätt plockas fram i denna film. Att åka bort för att äta köttbullar känns liksom knepigt. En del såg filmen som igenkänning och andra för att skratta friskt åt hur svenskar är. Själv gillar jag den för att det är nog den första film, som inte var barnfilm, som jag skrattade åt. Speciellt det där med åsnan som målas. Att jag också hade flugit från samma flygplats och toaletterna så ut så på Arlanda var bara en bonus för mig.







6. The Shining

Jag är alltid lika kluven till denna film. Det är psykologiskt och inte per automatik så skräckfyllt. Jag gillar hur lappsjukan kommer över honom och att det kittlar i deras sinnen. Det är en film som nästan de flesta som gillar film har ett förhållande till. Intertextuellt är det kanske den film som flest har använt sig av i andra filmer. Det säger ganska mycket om filmens inflytande. Att King och Kubrik inte drog överens säger mer om deras. En sak är dock säker. Det är en klassiker helt i sin egen rätt.








5. Private Benjamin

Som alltid fick Glodie Hawn-filmer dumma titlar på svenska men denna film är inte dum. Visst det händer lite dumma saker och hon är ibland en dum blondin men det denna film handlar om är att ta sig i kragen och bli en självständig kvinna. Det har nämligen inte Judith gjort och när hennes man dör bara timmar efter vigseln går hon med i armén. Så småningom visar det sig att hon är bra på att vara soldat. Jag gillar det lite upproriska i filmen och jag har alltid tyckt att den fått för lite cred. Det är en film som inte borde gå som komedi utan mer som samtidsfilm.











4. Tjuren från Bronx

Jag gillar inte så mycket filmer om boxning. Det är så brutalt. Det jag gillar med denna film är hur dåligt det kan bli. Hur det som sker i huvudet följer med ut. Den finaste sporten brukar den kallas fast samtidigt är det väl också den brutalaste och kanske den sport som påverkar dig mest som utövare. Inom hästsporten brukar det kommenteras hur hästarna behandlas utifrån ett underhållningsperspektiv. Vad är då boxning? Filmen är trots allt värd att se och sedan ta ställning till på egen hand.












3. 9 to 5

Dolly Parton är en av min far och farmors bästa countrysångerskor. Farmor hade nog tyckt om Jill Johnson också. Fast Dolly var och är speciell. När denna film kom var hon rätt sugen på en filmkarriär och hon har gjort både bra och mindre bra film. Detta är riktigt bra. De tre damerna som vill samma sak, att ses som en tillgång och bli tagna på allvar på jobbet. Det vill vi väl fortfarande i vissa delar av Sverige och i världen. De som nästan begår ett brott men vars chef utövar sin makt och begår sexuella trakasserier. Detta är Lily Tomlin i sitt argaste och drivande esse, Jane Fonda som lite halvmesig ångestfylld anställd och Dolly Parton som den snygga, snälla men också rätt så rättvisekrävande sekreteraren. Den är helt värd en titt och den håller än. I alla fall när det kommer till hur en inte ska vara på jobbet eller i fråga om feminism.



2.Fame

I'm gonna live forever. I'm gonne learn how to fly. Jag älskar denna låt och framförallt introt. Det är ett sådant slit att gå på denna skola. När den skrevs var världen en annan och du kunde inte vara känd för att vara känd. Här arbetar de hårt för att utveckla sina talanger och kanske är det så det borde vara. Eller för att citera deras älskade danslärare:

You've got big dreams, you want fame. Well fame costs, and right here is where you start paying; in sweat.






1. Star Wars: The Empire Strikes Back



Det är en klassiker för mig. Det mörka som kommer och tar plats. Det mörka som finns hos Luke och som han måste kämpa med. Yoda. Kejsaren. Han Solo som råkar illa ut. Lando. Molnstaden. Slutet som förebådar inget gott. Jag älskar den här filmen kanske nästan lika mycket som The Return of the Jedi. Kanske. Ibland. Lite. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar