Camilla på Mitt bokintresse har en frågeserie som kommer varje söndag. Hon har hunnit mycket längre än jag men det gör inget. Då har jag mer att klura på. I alla fall är det Alice som gäller denna söndag.
Jag har läst de båda klassikerna av Lewis Carroll. Den ena, Alice i Underlandet, läste jag på gymnasiet och skrev nog en analys på men kan för mitt liv inte komma ihåg mer än det. Den andra, Alice i Spegellandet, läste jag på universitetet och litteraturvetenskapen. Jag tycker väl att berättelserna är sådär men förstår att de säger något om sin samtid. Däremot har jag svårt att se dem som rena barnböcker, vilket många tycker att de är, för de är hemskare än så.
Något jag vet är att de är återberättade i många versioner och det är väl inte så konstigt det heller. Det är många därute och ibland kan de hamna i rymden eller varsomhelst. Grunden är kvar. Det är inte heller så konstigt att ungdomsförfattare som skriver om andra världar har inspirerats av Carrolls böcker.
Om jag minns rätt var Vladimir Nabokov, som skrev Lolita, inspirerad av boken och skrev en variant på temat. Filmen The Matrix har också inspirerats av Carrolls bok. Neo får välja mellan ett piller eller ett annat piller. Två böcker som inspirerat till mycket långt in i våra dagar.
Nej ALice i underlandet och spegellandet är för komplexa för att vara barnböcker, även om jag tror att de kan fascinera även barn. Och de är verkligen inspiration till så mycket både litterärt och i övrig medieform.
SvaraRaderaMina släktingar i USA har läst dem som mycket yngre än vad jag var. De var kanske typ 8 eller 9 när de läste dem.
Radera