Camilla på Mitt bokintresse har satt ihop en serie frågor om böcker. Hon har hållit på sedan augusti. Jag började för några veckor sedan. Så jag är efter kan vi summera detta med.
Denna gång handlar det om ljudböcker. Ljudböcker är ett otroligt trevligt sätt att läsa på tycker jag. Som barn hade jag Disneysagor och andra sagor på ljudband med tillhörande bok. Jag hade en om Askungen där styvsystrarna får klippa en tå och hugga en häl. Det är fortfarande en bok jag minns väl.
Min pappa är dyslektiker och vi lyssnade mycket på talböcker när jag var barn. In i bilen på sommaren och så lyssnade vi på väg till semestern. Nu ska jag ärligt berätta att talboksuppläsning är en upplevelse i sig. Då kunde uppläsaren helt plötsligt säga "vänd blad". Det hängde ihop med att man skulle läsa och lyssna samtidigt. Hemska tanke måste jag säga och jag kan fortfarande få rysningar när jag hör vissa uppläsare. En del återkommer i t.ex nationella prov. Hela jag ryser för det är inte alltid bra.
Så lyssnade vi på Moberg, för pappa älskar Raskens, lite Guillou och annat. Under början av 90-talet fick man veta att ljudböcker inte var läsning och det tycker så många fortfarande att jag inte ens tänker gå in på det. Jag lyssnade i alla fall på en del engelska böcker för språket ger så mycket när man lyssnar. Det är fortfarande så att jag lyssnar på engelska böcker bara för att hålla igång mitt språk och dessutom kommer mycket YA ut enbart på engelska. Divergentserien är underbar att lyssna på och även Neil Gaiman ska lyssnas på.
När jag läste till lärare så var ljudböcker (då på kassettband eller CD) det sättet jag läste litteratur som inte var knutet till mina kurser. Då blev det lite Peter Robinson som Tomas Bolme läser på svenska. Vissa uppläsare ger så fel bild. Jag älskar Bolme och han gör Robinsons böcker lite mer rara än de nog är. Knepigt det där.
En av de bästa uppläsare jag vet är Torsten Wahlund. Han läste in Fredrik Bergmans En man som heter Ove och han gör det så bra. En annan bra uppläsare är Katarina Ewerlöf.
Jag läser en del böcker i örat. Mest för tid men också för variation. Det är något speciellt med att lyssna på någon som läser för en. Fast det tar tid. En del tror att det bara är att lyssna non stop! Ha! Du måste öva dig. Det är inte som radio utan du måste hänga med och lära dig. Jag kan lyssna 5 timmar med kortare pauser men sedan går det inte. De flesta elever blir tokiga på mig men det går alltid att göra det i fem minuter för att sedan öka. 30 minuter är ganska lagom för en del att lyssna på.
Människor brukar klaga på att det går så sakta men det att ställa in annan fart. Jag lyssnar på 1,25 hastighet oftast (Storytel och Bookbeat). Lite fortare går det men lagom fort. Inga långa pauser och lite speedad uppläsning men helt okej. Lyssna på ljudböcker är något som man lär sig. Jag kan laga mat, diska, dammsuga, handla, och till och med numera skriva på den här bloggen och lyssna samtidigt. Handla och läsa en sorglig bok är inte bra. Jag har stått och gråtit på samma ställe i affären när jag läst två olika böcker. De måste tro jag är galen.
Jag läser också mycket med öronen och visst är det att läsa även om man lyssnar på boken. Fast en bra bok kan bli dålig om det är fel uppläsare. Det är bra att man kan öka hastigheten för ibland är en del uppläsare väldigt sega, så man måste nästan öka hastigheten för att det ska kännas bra att lyssna på dem. Jag brukar oftast öka hastigheten när jag lyssnar på en ljudbok. Sen är det ju bra att man faktiskt kan göra annat samtidigt som man läser/lyssnar.
SvaraRadera