Det var samma vecka som jag fyllde år. Det sprängdes bomber vid Boston Marathon och det var bara tre som dog. Alltså det kan alltid vara noll men också värre. Många skadades och det är fortfarande hemskt att tänka sig hur en liten åttaåring dog. Två bröder visade sig ligga bakom detta dåd. Ungefär som attentatet i Stockholm så var det för att ge tillbaka för de som dött i krig i Afghanistan. Alltså ett dåd för att ge igen. Ja, det är ju så det blir bättre i världen.
Filmen handlar om de dygn runt själva attentatet. Det är polismännen, överlevarna, vittnena och förövarna man får följa. Någonstans finns det en bra idé men jag blir lite arg på att den framställs som en actionfilm. Däremot så är Bostonpolisen rätt inkompetenta. Det är nästan jobbigt att se hur svårt de har att fånga in bröderna. Filmen hade svårt att få tillbaka de pengar den kostade. Jag kan förstå det. Någonstans tror jag inte riktigt att detta är den dokumentära film om händelsen som hade varit bäst. Jag har sett filmerna om Utöya. Ibland är det subtila bättre än det direkt berättande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar