Så det är tisdag och denna vecka har Kulturkollo ett lite annorlunda tema:
Veckans tema är bredare än bredast, det är en rejäl spännvidd mellan divor och dämoner. Nu är vi så nyfikna på vad ni helst väljer när ni ska konsumera kultur? Är det divorna som lockar eller dämonerna eller möjligen båda? Konst, teater, litteratur, musik och film – divor och dämoner är rikt representerade och nu är vi nyfikna på er åsikt i divor vs dämoner. Vad väljer ni och varför? Tipsa gärna om något kulturellt verk som stödjer ert val.
Jag tänker att det är nog både ock. En måste ju gilla en diva och dämoner har vi väl alla att kämpa emot. Jag kan tycka att det är något befriande med divor som är kvinnor som tar för sig. Det är ju lite nedsättande att vara en diva i vissa sammanhang men det tycker nog inte jag. Divan är en maktfaktor på gott och ont. Dämoner är väl vad vi alla försöker leva med och göra annorlunda för att bli av med.
Det första med diva är en serie som jag såg för något år sedan. Den hette Drop Dead Diva och den handlar om en väldigt bestämd dam med stora divatendenser som dör. Hon vaknar upp i en lite rultigare dams kropp och får sedan lära sig nya saker. Det är verkligen så att hon inte var trevlig eller ens smart i sitt gamla liv men nu gäller det att ändra sig. Namnet säger väl allt.
En annan diva får väl vara Beyonce som ändå är en av de största divorna idag när det kommer till musik. Är man den störst säljande kvinnliga artisten i världen kanske det är okej. Eller jag tror hon bara tjänade dubbelt så mycket som alla andra förra året. Fast det känns lite väl mycket av henne ibland.
Dämoner finns överallt i litteraturen och en karaktär, som jag tänker på har många demoner, är Carl Hamilton, eller Coq Rouge. Han är ju hemlig agent och dödar folk lite här och där. Det finns en del av honom som är okej med det men också en del som tycker att det är jobbigt. Det är för mig en individ som lever med demoner.
En TV-serie där det faktiskt förekommer demoner är den jag ser just nu. Den heter Grimm och det är en sorts nyform av de gamla sagorna. De demoner som finns kan vara olika former av övernaturliga fenomen.
Håller med dig, egentligen bor det nog både divor och demoner i de flesta människor. Att hantera sin egna demoner är en av de svåraste uppgifterna man har som människa tänker jag. Det gäller att inte tänka allt för mycket. Ibland är det härligt att bara vara lyckligt ovetande.
SvaraRaderaSant, att inte möta allt fungerar bäst ibland.
RaderaSerierna känner jag inte till. Demoner är ingenting för mig.
SvaraRaderaDet behöver det inte vara. Tänker att demoner ofta har andra egenskaper som påminner om oss människor när de beskrivs i litteratur eller annan form.
RaderaDet känns som att det finns många olika tankar om vad en diva är och vad en demon är. Olika för olika människor. För mig är en diva någon som lämnat jordytan. Det kan ibland vara charmigt, men kan lätt bli outhärdligt. Demoner för mig är dem som finns inom oss alla (de flesat iaf). Något som vi får jobba med eller mot.
SvaraRaderaKanske för att jag läste en artikel om det manliga kulturgeniet för några veckor sedan. Det fick mig att fundera när jag tänkte på diva.
Radera