Del tre i Guillous serie och nu inser jag att det kanske är den segaste också. Det finns en orsak till att jag tappade fokus för många år sedan. Det är egentligen inte något fel på den snarare att det är för mycket om konstiga operationer och känns det som 19 sidospår. En avhoppare, två nya agenter, lite bomber, en flygplanskapning och ett mord samt lite lokal polis och för att få ihop det i mitt huvudet så blir det lite väl mycket.
En kväll står den sovjetiske viceamiralen Gennadij Alexadrovitj Koskov, chef för de hemliga sovjetiska operationerna i Östersjön, även inom Sveriges gränser på den svenska ambassaden i Kairo och han vill hoppa av. Detta blir jobbigt för hela ambassaden och svensk underrättelsetjänst för en sådan här avhoppare har aldrig tidigare varit beredd att hoppa av till Sverige. Koskov ska hem till Sverige och det är allt annat än lätt. Så där kommer Hamilton in. Det är ju inte det enda han gör i den här boken. Han åker fram och tillbaka över halva jordklotet, hotar lite människor och känner sig väldigt skyldig.
Den är seg av de orsaker jag nämnt innan. Tidigare har jag i alla fall känt att saker och ting hänger ihop. Här inte så mycket. Jag tappade styrfart förra gången men den här tänker jag inte ge upp. Jag ska pausa boken i någon månad eller två och återkomma. Trots allt vill jag ju läsa mig vidare och förra var bättre om jag minns rätt. Jag läste delar av den i alla fall förra gången det begav sig. Sedan blev det spridda skurar över hela spektrumet. Nu ska jag på det. Jag lyssnade på boken denna gången och Tomas Bolme ska ha en eloge för sin uppläsning. Det är nästan så att han får det dåliga att bli riktigt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar