En kort novell som handlar om berättarjagets historia. Hon minns hur det var när hon var barn men också hur hennes föräldrar var. Det är också så att minnen kommer och går och blir lite konstiga när en tittar tillbaka på dem. Berättarjaget hade tänkte skriva om sin mamma och inser att modern kanske är en författare fast att ingen visste om det. Det finns något som ger berättarjaget styrka i detta. Trots alla gamla saker, blöjor, oanvändbara kulspetspennor, gamla leksaker, barndomsminnen och halvfärdiga stickprojekt finns något av modern kvar. Hon har inte bara blivit en dement gammal kvinna.
Det är en ganska bra berättelse och den är fin. Som alltid i noveller är twisten viktigast och så småningom kommer den. Den här presenterades i P1:s Radionovellen under 2016-2017. Tror inte den finns kvar att lyssna på men en vet ju aldrig. Jag gillar radionovellerna som specialskrivs för radio.
minnen är ju lite si och sä
SvaraRaderaJo, de är ju det. Här visar det sig att dotter och moder har haft olika minnen.
RaderaIbland är noveller riktigt trevligt att läsa, just det där kortformatet som ofta väcker nyfikenhet och tankar.
SvaraRaderaJa visst är dem.
Radera