Jag verkar vara inne i en omläsningsfas och kom på att fantastiska Lina Neidestam kom med en ny Zelda i höstas. Då kände jag att jag ville läsa om dem. Mest för att jag kände att jag tycker om Zelda. Hon är skön vår unga feminist som ibland glömmer sin övertygelse. Hon som älskar vackra män men som inte vill låsa sig i ett förhållande. Zelda som vill göra något kulturellt och försöker vara unik i en värld där hela hennes generation vill vara unika. Hon bloggar, går på kulturskola och åker för att hitta sig själv på semester.
Jag gillar Zelda och det är svårt att inte göra det. Om du aldrig läst Zelda är det dags att börja. Precis som sin skapare har Zelda åldrats med tiden men är lika ologisk när det kommer till vissa saker. Det var trevligt att läsa om den.
Så det är tisdag och denna vecka har Kulturkollo ett lite annorlunda tema:
Veckans tema är bredare än bredast, det är en rejäl spännvidd mellan divor och dämoner. Nu är vi så nyfikna på vad ni helst väljer när ni ska konsumera kultur? Är det divorna som lockar eller dämonerna eller möjligen båda? Konst, teater, litteratur, musik och film – divor och dämoner är rikt representerade och nu är vi nyfikna på er åsikt i divor vs dämoner. Vad väljer ni och varför? Tipsa gärna om något kulturellt verk som stödjer ert val.
Jag tänker att det är nog både ock. En måste ju gilla en diva och dämoner har vi väl alla att kämpa emot. Jag kan tycka att det är något befriande med divor som är kvinnor som tar för sig. Det är ju lite nedsättande att vara en diva i vissa sammanhang men det tycker nog inte jag. Divan är en maktfaktor på gott och ont. Dämoner är väl vad vi alla försöker leva med och göra annorlunda för att bli av med.
Det första med diva är en serie som jag såg för något år sedan. Den hette Drop Dead Diva och den handlar om en väldigt bestämd dam med stora divatendenser som dör. Hon vaknar upp i en lite rultigare dams kropp och får sedan lära sig nya saker. Det är verkligen så att hon inte var trevlig eller ens smart i sitt gamla liv men nu gäller det att ändra sig. Namnet säger väl allt.
En annan diva får väl vara Beyonce som ändå är en av de största divorna idag när det kommer till musik. Är man den störst säljande kvinnliga artisten i världen kanske det är okej. Eller jag tror hon bara tjänade dubbelt så mycket som alla andra förra året. Fast det känns lite väl mycket av henne ibland.
Dämoner finns överallt i litteraturen och en karaktär, som jag tänker på har många demoner, är Carl Hamilton, eller Coq Rouge. Han är ju hemlig agent och dödar folk lite här och där. Det finns en del av honom som är okej med det men också en del som tycker att det är jobbigt. Det är för mig en individ som lever med demoner.
En TV-serie där det faktiskt förekommer demoner är den jag ser just nu. Den heter Grimm och det är en sorts nyform av de gamla sagorna. De demoner som finns kan vara olika former av övernaturliga fenomen.
Jag är inte förtjust i King Kong. It doesn't float my boat om jag säger så. Det är en jätteapa som typ slår saker och skriker och nja. Däremot ser jag gärna film med min syster och hon älskar denna apa.
I alla fall är vi på Skull Island. En ö någonstans i Stilla Havet som likt Bermudatriangeln ganska så svår att ta sig till. Den verkar inte riktigt finnas. Här kraschlandar ett flygplan 1945 och snart ett annat. Ur dessa kommer en amerikansk och japansk pilot och de fortsätter slåss. Tills dess att de står öga mot öga med en gigantisk apa. Filmen hoppar sedan till 1970-talet och USA ska lämna Vietnam. Det är nu som ett forskningsteam ska dit och de får med sig en helikoptertrupp. Till ön kommer de och eftersom de inte är ödmjuka möter de Kongs vrede.
Tjo, och sedan håller det på. Jag tycker det är underhållande och filmen är förvånansvärd rolig till och från. Den är också en Kongfilm i äkta anda och det finns en kvinna med i hela filmen. Suck. Sedan är det vapen och strid och konstiga monster. Jag tröttar lite på Samuel L. Jackson. Känns som om jag ser honom jämt och ständigt. Snart dyker han väl upp i någon serie jag ser. Det gör också att jag blir trött. Det måste finnas andra snubbar därute. Tom Hiddleston och Brie Larson är mycket bra och det är ju tur det. Fast gillar du Kong ska du se denna. Jag hade trevligt med min syster och faktiskt är det en väldigt bra actionfilm som är liksom det, action och chock, utan seriehjältar.
Z - Zebra. En karaktär du inte visste var god eller ond. Är h*n verkligen så ond eller god som h*n utger sig för att vara? En karaktär du var osäker på vilken sida tillhörde. Alternativt en karaktär som visade sig inte vara på den sida du först trodde.
Ska jag vara ärlig var det nog faktiskt Severus Snape i Harry Potter-serien som var svår att läsa. Det var jag nog inte ensam om. Att han visade sig vara en antihjälte och faktiskt inte på det sättet som många trodde från början. Jag måste säga att det är en otroligt intressant karaktär att följa.
Lördag morgon och jag sitter och tittar på curling. Femmilen känns inte intressant då svenskarna knappast presterat på herrsidan i år men jag pendlar lite mellan tävlingarna.
I torsdags kom frågan om huvudroll och biroll och så här såg den ut eller läs allt här:
Dagens utmaning handlar om karaktärer i olika kulturella verk, men skulle också kunna handla om historiska skeenden, vinnare och förlorare i OS och livet i stort. Det finns de som spelar huvudrollen och de som får nöja sig med en biroll. Veckans ordpar är huvudroll och biroll. Vilka huvudroller och biroller vill du lyfta fram?
Huvudroller är nog inte lätt att ha. En skådespelare sa en gång att det är lättare att spela biroller för då är svängarna större. Det stämmer nog. Av någon konstig anledning så får stora stjärnor huvudroller och de tar ofta över. Det blir liksom för mycket. Ofta får väl huvudroll vara den karaktär som vi tänker på som hjälte och den vi ska önska det går bra för. Därför tänker jag på Maja i Malin Persson Golitos Störst av allt som är svår att känna för. Hon har huvudrollen men otroligt osympatisk. En huvudroll som också är ganska osympatisk oavsett tolkning är Sherlock Holmes. Briljant men också brysk på ett brutalt sätt. Att ha en huvudroll gör dig inte alltid till en hjälte.
Det finns skådespelare som är födda att vara birollsinnehavare. De briljerar så mycket att när de väl får en huvudroll försvinner de nästan. Inte för att de är dåliga utanför att de kanske inte har samma friutrymme att agera på. En birollsskådespelare av rang är Gary Oldman. Han brukar spela skurk men kan annat. Med åldern har han lyckats bära hela filmer och för den som vill kommer ju snart Churchill med samme man i huvudrollen.
Två riktigt bra skådespelerskor som ofta spelar biroller är Tilda Swinton och Octavia Spencer. De spelar helt olika karaktärer allt som ofta men minst lika bra. Swinton en ganska sval typ och Spencer en hetsig. De har båda nominerats för sina insatser och vunnit en Oscar. Spencer spelade med i den lite roliga filmen The Help/Niceville där hon bakar en mycket speciell paj.
Det är fredag och på måndag börjar slitet igen. Veckan har varit trevlig och helgen avslutas med en skön mässa om choklad och annat onyttigt. Det är bara värt att vänta en dag till. Det är i alla fall dags för Mias helgfråga som lyder:
Hur gör ni vid förfrågorna via mejl? Vilka tackar ni ja/nej till? Bonusfråga: Vilken bok läser du nu?
Jag har aldrig fått en sådan fråga. Jo, en gång men den boken ville jag gärna ha och läste den och var nöjd. Annars har det aldrig hänt. Så jag vet inte riktigt vad jag skulle göra.
Jag läser faktiskt om Harry Potter and the Philosophers stone. Eller lyssnar om. Mister Stephen Fry är en gåva. Jag läs-lyssnade på Douglas Adams Liftaren till Galaxen för några år sedan och han läser den också.
Det är torsdag och sportlovet har varit bra. Jag har suttit i min ensamhet och tittat på OS. Det är ganska bra arbetat av våra svenska tjejer och killar. Monika frågar som alltid om våra synder i bokhyllorna:
Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Den här står i min bokhylla och jag har svårt att minnas om jag läst den. Jag tror inte det. Den kom runt 2007 tror jag. Alltså någonstans borde jag älska den här. Det är under Romarriket, lite deckare och lite konstigheter. Boken är jag i ett nötskal. Gäller bara att plocka upp den. Fast det finns ju andra böcker också. Så mycket böcker, så lite tid. Baksidestext: "Antikens Rom erbjuder en skattkista av konspirationer, sängkammardramer, skandaler och sist men inte minst autentiska mordfall att ösa ur". Romarblod är den första i en serie historiska spänningsromaner om privatdetektiven Gordianus, alla med utgångspunkt i något av Ciceros autentiska rättsfall. Skådeplatsen är Rom, tiden ca 80 f.kr och Gordianus vaknar med en bedövande baksmälla. Innan solen hunnit över takåsarna har han dock fått ett nytt uppdrag: den unge Cicero anlitar honom för att gräva fram fakta i hans första stora mål, försvaret av en jordägare som anklagas för fadermord. Gordianus sökande för honom genom Roms stekheta, stinkande gränder till horhus och palats och till det idylliska Umbrien. Ju fler trådar han drar i, desto större blir härvan av lögner, svek och förvridna passioner. När dagen för rättegången är inne står det klart för Gordianus att den sanning han uppdagat hotar den innersta kretsen av Roms ledarskap -och honom själv.
Så, det är dags igen. Film 35-38 av Beck ska produceras. Här kommer några tankar om de två senaste filmerna i serien.
Först ut är Ditt eget blod. Martin Beck har gått i pension. Han är väl sådär nöjd med det. Eller nöjd är en version av uttråkad så japp, det är han. Gruppen däremot har ett fall och Steinar leder dem vidare. En ung man misshandlas till döds i Mellanöstern. Det visar sig att mannen också finns i Stockholm. En ung kvinna försvinner och allt har så småningom många knytpunkter till varandra. Beck själv, som varit med ett tag, får hjälpa SÄPO och Steinar får ta sig till Jordanien.
Handlingen är bra och jag gillar verkligen att det händer något. En ganska skön omstart där det är helt nytt. Många kvinnor också och det är bara positivt. Nu vill jag att de skriver in en kvinna som är hård som sten och verkligen skiter i om något händer henne. Efter Saga Norén borde allt kunna fungera. Det är dags.
Den tunna isen faktiskt riktigt bra. Här är det provocerande nog ganska många samtida frågor som kommer till ytan. En hockeytränare hittas knivmördad. Det är inte lätt att hitta ett motiv. Många tycker han tränar fel, eller att han tränar flyktingar att åka skridskor eller? Mordet har skakat om hockeylivet i den lilla förorten. I gruppen är det dags att tillsätta en ny gruppchef. Steinar vill så gärna ha jobbet och menar att han är självklar. Beck, som blivit chef för alla, har svårt att välja en kandidat och vill gärna lägga sig i mordutredningen. På behörigt avstånd vill säga.
Den här är faktiskt riktigt bra. Fast själva mordet känns sådär. Det händer så mycket i gruppen att jag längtar till att se hur nästa film går. Det finns några scener som är väldigt spännande att se hur de ska ta sig vidare ifrån och i vilken riktning. Dessutom är det kul att vi får veta lite mer om gruppen i sig.
Det är tisdag och den här veckan har Kulturkollo om ljusare tider och vårtankar. Dagens utmaning är som följer, om än i något kortare form:
Vi riktar blickarna mot ljusare tiden den här veckan på Kulturkollo och nu vill vi gärna veta vad du tror kommer att hända för positiva saker i vår och i år? Det kan handla om det stora, klimatförändringar eller avtal, men också om det lilla. Ett efterlängtat boksläpp. Ett Kultursamarbete. Att trädgården äntligen ska förgyllas av tomater, gurkor och en sprillans ny rosenbuske. Kanske ljusterapi? Kort sagt, något som får dig att må bra. Vad ser du fram emot? Vad ser du för ljuspunkter i livet i vår?
Jag längtar tills dess att jag ska börja gro plantor. Det blir tomat och sedan ska jag odla inne. Alltså inomhus odla upp mig inför hösten. Det går att odla gröna grönsaker inomhus samt kryddor. Sedan ser jag också fram emot att försöka driva upp lite annat också. Kanske få till några meloner. Fadern har inhandlat ett växthus och vi är lite uppspelta över detta.
Min andra är att jag längtar efter fågelsäsongen så att jag kan ta lite kort på nya fåglar som kommer till världen. Fotografering väckte jag till liv igen för några år sedan. Det är avslappnande att försöka hitta en ensam fågel eller blomma eller landskap eller vad det nu må vara.
Det är alltid spännande att läsa historiska romaner. Jag fastnar ofta i medeltiden eller antik tid. Då och då kommer annan historisk tid fram och just nu är det mellankrigstid och lite krigstid. Jag tyckte mycket om Vår tid är nu som visades på SVT så steget till Mari Åbergs bokserie var inte så lång.
När vi träffar Hanna Svensson är hon 13 år och bor i Göteborg. Hennes pappa hade arbetat sig uppåt och hade pengar. Hannas största dröm är att få utbilda sig till modist men när modern tragiskt dör ändras livet. Hanna slängs ut av styvmor och far och tar sig till Stockholm. Där får hon jobb på en restaurang och lär upp sig inom branschen. Snart byter hon namn till Anita. Dels för att inte ha något med sitt förflutna att göra, dels för att hon utsätts för ett övergrepp och vill inte att någon ska hitta henne. Det är som Anita hon jobbar upp sig, skaffar vänner och så småningom även förlovar sig. Kriget påverkar henne som så många andra på gott och på ont.
Det som fascinerar mig mest med denna bok är att den är en resa i hur det är att vara ung. Anita försöker skapa sitt eget liv men vill samtidigt njuta av det. Nöjen får ibland gå före mat och svälten under krigsåren känns igenom boksidorna. Nu var det så för många men här känns tonåringarna i flickorna. Dansen som får dem att glömma sitt vardagliga liv och får dem att känna sig annorlunda. Min farmor är född nästan tio år efter Anita men eftersom hon bodde på landet var krigsåren inte lika tunga. Egna kor och grisar var bra att ha under denna tid. Det är hunger, unga män som ligger i beredskap och mycket annat under kriget som är i fokus. Det går några år i boken och det känner jag är lite rörigt. Som den historiemänniska jag är saknar jag tidsangivelser ibland. De finns men är ganska sparsamma. Det är Anitas ålder som får vara den markören.
Jag tyckte mycket om boken och ska läsa fortsättningen. Det är något som är ganska så intressant med denna tid. Något jag stör mig lite på är dialogen som kanske inte alltid känns flytande. Visserligen pratade en väl lite mer strikt men samtidigt känns viss dialog lite för modern. Bak- och framtänk av mig? Ja, faktiskt men förvirrar mig något.
Jag har läst den här med mina elever för många år sedan men efter Golito Perssons bok Störst av allt fick jag en känsla att jag borde läsa om den här. Detta handlar inte om en skolskjutning men ett minst lika viktigt ämne. Bokens handling är centrerad kring Franky. Eller Freaky green eyes, Vilda gröna öon, som hon också kallas. Hon lever med sin populära pappa, mamma, och syster. En dag lämnar mamman familjen och så småningom hittas mamman mördad. Det är en bok om hur en familj löses upp och om att hitta sig själv.
Det som slår mig är hur aktuell den här boken är. Den handlar om manipulation och våld i nära relationer. Den visar också hur svårt det är för alla i en familj att vara ärlig. Modern visar aldrig hur det egentligen är utan tyst. Det gör att döttrarna tolkar sin far på ett visst sätt. I tider av #metoo känns denna bok så relevant. Kanske dags att läsa den igen med elever. Vi dubbelläste dem i svenska och engelska. Det gick bra då. Kanske nu med.
Den sista veckan före sportlovet är ganska tung. Allt inför utvecklingssamtal ska vara klart och ja, ni vet. Det är inte bara en grej som ska göras då. Jag har fastnat i Floridaskjutningen. Ända sedan vi gick en utbildning i väpnat våld i skolan har jag haft att skaka av mig tanken om vad skulle kunna hända. Jag lider med eleverna och lärarna, föräldrarna och alla andra blivit drabbade. Det är väl passande att enligt O:s utmaning handlar om kärlek och hat denna vecka.
Igår var det alla hjärtans dag och det kändes därför naturligt att låta det inspirera veckans olikhetsutmaning. Dagens ordpar är kärlek och hat, två starka känslor som vissa hävdar ligger väldigt nära varandra. Vilken kultur kopplar du samman med dessa två känslor?
Kärlek kan vara så många saker. Jag tänker att Bricken, där jag just nu läser den senaste delen av Olsson, visar kärlek på sitt sätt. Att få barnen att arbeta, att sköta sig, att äta sig mäta är kärlek som hon visar sina barn och den kärlek hon fick av sina föräldrar. Jag tänker på den färd hennes föräldrar gör för att få ett bättre arbete och komma bort från svälten.
Som alltid när det kommer till kärlek återkommer jag till Tolstoj och Anna Karenina. Levin och Kittys lite tystare kärlekshistoria är något som stannat hos mig i många år.
Efter denna vecka så får ordet hat mig att tänka på Störst av allt är kärleken av Malin Golito Persson. Trots sin titel finns hatet som en hinna i boken. Det behöver inte vara äkta men känslan att folk hatar en. Mina elever tror att lärare som gnäller på dem hatar dem. Så är det inte. Vem hatar en annan människa?
Det är sent fredag kväll och just nu är det helg innan sportlov. Det ska bli så skönt med ett lov att jag inte ens kan jämföra med något annat. Jag är sen på bollen den här veckan men nu ska jag svara på Mias helgfråga. Den är som följer denna vecka:
Har du gjort någon bokreabeställning? Vilket är ditt absoluta bästa rea tips för i år? Bonusfråga: Brukar du kolla efter röda prislappar?
Nej, jag har inte gjort någon beställning. Om jag tänker köpa böcker, vilket jag inte borde, kommer det att ske på min lokala bokhandel för jag gillar tanken att bläddra i böckerna. Dessutom bör jag låta bli att köpa. Jag har böcker att läsa. Den enda orsaken till att jag ska köpa är i fall det är en historisk faktabok som säljs. De brukar vara så svåra att få tag på annars.
Jag vill rekommendera denna bok:
Lite historia, lite populärvetenskap, lite intressant och lite manligt men ändå, det är alltid intressant med historia och DNA. Mvh nörden i mig.
Ja, jag tittar efter röda prislappar när jag är i min bokhandel. Alltså rea på rea är alldeles för svårt att inte reagera på jag älskar ju böcker och en udda bok som är väldigt billig får min hjärna att gå på högvarv.
Det är torsdag och jag är innerligt trött. Det är dags för Monikas fråga om vi har skulder i våra bokhyllor: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Jo, visst har jag det. Jag ska erkänna att vissa böcker står länge. En har varit med ett tag.
Jag undrar ibland om jag kommer att läsa den inom snar framtid. Det känns osannolikt. Dock är det ju en klassiker och jag har läst utdrag men aldrig romanen i sin helhet.
Någon gång i mars eller april 2017 lade jag upp den här listan. Nu har jag läst i alla fall fyra böcker till.
Amanda's Wedding (2000) Looking for Andrew McCarthy (2001)
Talking to Addison (2001)
Working Wonders (2003) aka Arthur Project
Do You Remember the First Time? (2004) aka The Boy I Loved Before
Sixteen Again (2004)
Where Have All the Boys Gone? (2005)
West End Girls (2006)
Operation Sunshine (2007)
Diamonds Are A Girls Best Friend (2008)
The Good, the Bad and the Dumped (2010)
The Loveliest Chocolate Shop In Paris (2013) The Bookshop on the Corner (2016) aka The Little Shop of Happy-Ever-After The Little Beach Street Bakery (2014) Summer at little Beach Street Bakery (2015) Christmas at the Beach Street Bakery" (2016)
Meet me at the Cupcake Café (2011)
Christmas at the Cupcake Café (2012)
Welcome to Rosie Hopkins' Sweet Shop of Dreams (2012)
Christmas at Rosie Hopkins Sweet Shop (2013)
The Christmas Surprise (2014) The Summer Seaside Kitchen (2017)
Y - Ynkrygg. En feg karaktär. Det finns många fega karaktärer i bokvärlden, men den här toppar listan. Vem är den största ynkryggen du har stött på i en bok?
Ja, det var inte en lätt fråga. Jag var tvungen att rannsaka mig själv men kanske är det Willoughby i Jane Austens Förnuft och känsla. Han vågar aldrig riktigt erkänna att han lurade Marianne eller att han kanske älskade henne lite. Någonstans är hotet av inte ha pengar stort. En ynkrygg som egentligen inte står för ett enda av sina val. Ett mansporträtt som är troget vilken tid den än dyker upp i.
Det är något med amerikanska förorter. Där medelklassen bor och frodas. De har nästan allt är allmänt uttråkade med sitt liv. Det är så jag känner när jag ser denna film. Här är det paret Gaffney som lever ett ganska vanligt liv. Deras barn åker på kollo och de ska jobba större delen av sommaren tills dess att barnen kommer hem igen. Det flyter på i sakta mak. Jeff åker till jobbet och Karen jobbar hemifrån. Så flyttar paret Jones in. De är inte som andra. De är mer tränade, perfekta och snygga. Jeff vill gärna bli vän med Tim som är så cool. Karen är mer skeptisk till Natalie. I sann förortsanda så är alla lite skeptiska.
Det gäller att inte sticka ut i en förort och det är något som Tim och Natalie gör. De känns alldeles för perfekta för resten. Natalie är liksom för snygg och det stör mammorna i förorten. Det känns som vanligt med andra ord. Jag tycker filmen är rolig men det är ungefär där jag stannat. Den lämnar inte några större avtryck men är bra underhållning för stunden.
OS har börjat och Charlotte Kalla tog guld igår. Herrarna hade en liten svårare start och det är väl bara att säga grattis Norge som tog en trippelpall. Jag hann inte med enligt O:s olikhetsumaning i nu i torsdags så det får bli idag. Så här ser veckans utmaning ut: Igår skrev jag om tredje delen i Elena Ferrantes serie om vännerna Lila och Elena, som vi följer från det de är unga till de blir gamla. Dagens ordpar blir därför just ung och gammal. Vilka kulturella verk kopplar du ihop med ordparet ung och gammal?
Vi börjar väl med ung. Det finns så många saker som går att förknippa med det men jag tror jag väljer en serie till att börja med. 13 Reasons Why är den serien. Det finns så många unga som mår dåligt och en önskar att vi gjorde mer. Serien handlar om hur en ung flicka tar livet av sig och vad som händer efteråt. Det är en serie för alla. Glöm inte att se de program som handlar om produktionen. De säger allt.
En bok som handlar om att vara ung i en annan tid är Mari Åbergs Och kvar stod en röd resväska. Det handlar om Hannah/Anita som är ung tonåring under 1930-talet och hur det då handlade om överlevnad i form av mat och husrum. En skillnad mot idag. Det finns två böcker till där den andra handlar om Görans uppväxt under samma tid. Att vara ung då är inte riktigt samma som idag.
Gammal för mig är visdom eller historia. Det finns något där som leder vidare. Den serie jag fastnat för är ju Catharina Ingelman Sundbergs Kaffe med rån - där pensionärsligan gör stora hemska rån men med ett hjärta av guld. Snittåldern är nog ändå 75+. En film jag nyligen såg med pensionärer är Going in Style där tre äldre herrar rånar sin bank efter att banken och företaget de en gång arbetade förskingrar pensionspengarna. Så Morgan Freeman och Michael Caine, båda i åttioårsåldern, gör en stöt. En mycket charmig film.
En kort novell som handlar om berättarjagets historia. Hon minns hur det var när hon var barn men också hur hennes föräldrar var. Det är också så att minnen kommer och går och blir lite konstiga när en tittar tillbaka på dem. Berättarjaget hade tänkte skriva om sin mamma och inser att modern kanske är en författare fast att ingen visste om det. Det finns något som ger berättarjaget styrka i detta. Trots alla gamla saker, blöjor, oanvändbara kulspetspennor, gamla leksaker, barndomsminnen och halvfärdiga stickprojekt finns något av modern kvar. Hon har inte bara blivit en dement gammal kvinna.
Det är en ganska bra berättelse och den är fin. Som alltid i noveller är twisten viktigast och så småningom kommer den. Den här presenterades i P1:s Radionovellen under 2016-2017. Tror inte den finns kvar att lyssna på men en vet ju aldrig. Jag gillar radionovellerna som specialskrivs för radio.
Det är fredag och jag ska snart åka till arbetet. Det är APT idag och jippie vi får semlor. Vi har nämligen besök av vår hyresvärd som ska dra lite fakta så det blir spännande. Eller spännande, snarare lite långtråkigt eftersom vi bara får gilla läget. Fast semlor är aldrig fel. Det är dags för Mias helgfråga som denna vecka lyder så här:
Vad tycker du om att fler lägger recensioner på Instagram, vilket föredrar du? Motivera. Bonusfråga: Hur ser dina torsdagskvällar ut?
Jag tycker nog att det är upp till dem. Jag orkar inte läsa dem på Insta för jag tycker att det är lite jobbigt med så mycket text. Däremot tycker jag att det är trevligt att se vad människor läser för tillfället som ett sätt att se vad som är nytt och för inspiration ibland. En del jag följer läser mycket ungdomslitteratur och i skolan så det är trevligt.
Jag skriver nog helt själv på min blogg men kan kommentera på instagram om det var bra eller dåligt eller läsvärt. Det är inte samma sak tänker jag. Fast jag bloggar så mycket för mig och så lite för andra så vem som läser det jag skriver tänker jag inte på. Dock när två författare citerade mig blev jag väldigt starstruck :).
Just nu ser jag på Antikrundan. Det intresserar mig och jag har några avsnitt kvar. Sedan är det den dagen i veckan som jag gärna äter något vegetariskt till kvällsmat. I går var det potatisbullar med sylt. Det var gott.
Det är torsdag och jag har varit lite trött idag. Fast det kanske inte är så konstigt. Jag har jobbat alldeles för mycket denna vecka. Så blir det ibland. Monika undrar som alltid på torsdagar följande:
Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Jag ska erkänna att jag ibland glömmer böcker jag ägt länge. Marianne Fredrikssons bok är en sådan. Den står där och är söt men jag glömmer den alltid. En dag ska jag läsa den för det vill jag. Tills dess får den stå där och vara söt.
Herman Göring är en liten novell av Tony Samuelsson. Det handlar om två killar som möts på sextiotalet och de är båda lite udda. Herman är smeknamnet som han får. Berättarjaget och Herman är lite udda och de brukar göra saker ihop på roliga timmen. De kallar sig Bröderna Bäng. Det visar sig att Hermans föräldrar är nynazister och många tar avstånd från dem. Herman slutar skolan och runt 1990 ringer han upp berättarjaget. Det väcker en mängd minnen. De träffas så småningom i vuxen ålder.
Novellen problematiserar hur det är att vara vän med en nazist när en själv egentligen bara minns det som var bra. Det är ganska konstigt att tänka sig så. I alla fall är det väl aldrig lätt att ha två sidor till varje människas liv. Den publicerades för några år sedan på Radionovellen i P1. Jag laddade ned den då och lyssnade nu. Om du hittar den så är den värd en halvtimma av ditt liv. Radionovellen har korta noveller upplästa och de finns bara i det formatet. Värd en stund även om du inte gillar ljudböcker.
Det är tisdag och denna vecka har Kulturkollo tema de fyra elementen. Veckans utmaning är som följer:
Nu är det tisdag, och dags att presentera veckans utmaning hos Kulturkollo. Och eftersom vi den här veckan pratar om de fyra elementen jord, vatten, eld och luft så tycker jag det passar fint med att göra en kulturell fyrväppling. Du ska därför skriva om: en film du associerar med ett av de fyra elementen en bok du associerar med ett annat av de fyra elementen musik du associerar med ett tredje och en tv-serie du associerar med det fjärde elementet Blanda fritt!
Jag kom på två filmer men med olika element så jag tar båda. Den första är Backdraft, Eldstrom på svenska, som handlar om två bröder som är brandmän. De förlorade sin far som mycket unga i en brand. De har ett komplext förhållande till varandra och till sin fars, och deras gemensamma, arbete. När en pyroman härjar i staden händer det saker. Elden är alltid nära förekommande i denna film. Den andra filmen är Det rätta virket. Det handlar om de piloter som förtestade plan för att driva det amerikanska rymdprogrammet framåt. Den första scenen när ett plan flyger så högt upp i luften att piloten kan se stjärnorna är mycket fin.
Här sitter jag och kommer på en tredje film. Vatten är alltid närvarande i Titanic och det är väl inte så konstigt. Vatten och is en i salig röra gör denna resa till allt annat än optimal. Ska vi avsluta med jord så blir det väl Field of dreams. Mannen som odlar majs och som en dag bestämmer sig för att bygga en basebollplan mitt i majsfältet och hoppas att någon vill spela.
En bok jag tänker på när det kommer till eld är Kristin Cashores bok Monstrets dotter. Den handlar om Flamma, eller Fire som hennes engelska namn är, som har övernaturliga krafter och är mycket eldigt röd. Hennes namn säger väl allt egentligen. Jag måste ta med Fyren mellan haven som får mig att tänka på vatten. Den isolering som de utsätts för är inte bra för någon, någonsin. När det kommer till luft får det bli en klassiker. Jorden runt på 80 dagar av Jules Verne börjar ju i en luftballong. Jord stannade jag lite på svensk mark och kände in Grabben i graven bredvid. Visserligen en kyrkogård men vi är ju även på en bondgård där jorden ska plöjas och ha sig.
Ärligt ska jag säga att jag kom inte på fyra tv-serier. Därför får det bli en. Det får bli luft och en serie som rullar på TV4 guld just nu. Doktorn kan komma är en serie om läkare i Australien som har ett otroligt patientupptagningsområde. Där pratar vi hembesök, eftersom de faktiskt flyger till platser långt bort. De finns faktiskt på riktigt denna RFDS som de heter och fyller 90 år i år. Grattis till dem.
Musik är inte min starka sida men här kom jag faktiskt på en. Det får bli jord och eftersom vi pratat om romantik och nationalromantik idag känner jag att Öppna Landskap av Lundell är passande.
Jag gillar serier som utspelar sig i den övernaturliga världen. Eller den värld som är nästan som vår men inte riktigt. Gränsen är så hårfin och ändå så existerar den alltid i serier. Skillnaden är bara att det springer omkring odjur eller monster eller något annat mytologiskt här och där och att var och varannan människa kanske också är något annat än vad de utger sig för att vara.
Sleepy Hollow är en stad i staten New York och grundades på 1600-talet av holländare. Det bor cirka 10 000 personer där idag men det staden är mest känd för är väl novellen The Legend of Sleepy Hollow av Washington Irving. Där Ichabod Crane jagar och jagas av en huvudlös ryttare. I serien med samma namn som staden får vi möta Crane som vaknar upp på 2010-talet. Han var en gång medlem i general George Washingtons armé för att störta britterna. Hans fru var häxa och när den huvudlös ryttaren dog hände något med deras själar. Det är som Crane möter Abigail Mills, en avlägsen släkting till en av Cranes bekanta, och när deras vägar korsas visar det sig att det övernaturliga saker börjar hända i den lilla staden.
Framförallt är mytologin starkt kopplad till frimurarna, kristendomen och häxriter. Det blandas vilt och jag älskar att Washington var så kär i det övernaturliga, och att det känns helt logiskt. I en tid då en levde med att allt inte gick att förklaras var det ju så att det övernaturliga sågs som det onda eller i vissa fall det goda. Samtidigt är det också en historisk karaktär som får uppleva nuet på gott och ont. Kläderna är alltid de samma men han gillar mycket med det moderna. Munkar är en stor del i detta nya som inte sitter helt fel hos den gode Crane. Mills gör mer en spirituell resa genom serien, för där är Crane redan.
Tom Mison spelar Crane med den äran. Han gör det bra och det är ganska lätt att falla för hans charm och han bär serien på ett trovärdigt sätt. Mill spelas av Nicole Beharie, som dessvärre lämnade serien i säsong 3, och känns som en modern kvinna med mycket skinn på näsan. De gjorde en säsong fyra för att runda av och den kändes helt okej. Sedan var det slut och inte så konstigt med det. På det hela taget är det en sevärd serie om du gillar monster, häxor, övernaturliga saker och serier där det är mycket besök i skogen på natten.
Del tre i Guillous serie och nu inser jag att det kanske är den segaste också. Det finns en orsak till att jag tappade fokus för många år sedan. Det är egentligen inte något fel på den snarare att det är för mycket om konstiga operationer och känns det som 19 sidospår. En avhoppare, två nya agenter, lite bomber, en flygplanskapning och ett mord samt lite lokal polis och för att få ihop det i mitt huvudet så blir det lite väl mycket.
En kväll står den sovjetiske viceamiralen Gennadij Alexadrovitj Koskov, chef för de hemliga sovjetiska operationerna i Östersjön, även inom Sveriges gränser på den svenska ambassaden i Kairo och han vill hoppa av. Detta blir jobbigt för hela ambassaden och svensk underrättelsetjänst för en sådan här avhoppare har aldrig tidigare varit beredd att hoppa av till Sverige. Koskov ska hem till Sverige och det är allt annat än lätt. Så där kommer Hamilton in. Det är ju inte det enda han gör i den här boken. Han åker fram och tillbaka över halva jordklotet, hotar lite människor och känner sig väldigt skyldig.
Den är seg av de orsaker jag nämnt innan. Tidigare har jag i alla fall känt att saker och ting hänger ihop. Här inte så mycket. Jag tappade styrfart förra gången men den här tänker jag inte ge upp. Jag ska pausa boken i någon månad eller två och återkomma. Trots allt vill jag ju läsa mig vidare och förra var bättre om jag minns rätt. Jag läste delar av den i alla fall förra gången det begav sig. Sedan blev det spridda skurar över hela spektrumet. Nu ska jag på det. Jag lyssnade på boken denna gången och Tomas Bolme ska ha en eloge för sin uppläsning. Det är nästan så att han får det dåliga att bli riktigt bra.
Jag har haft noll ork i större delen av januari men känner att jag är på banan igen. Kanske mest för att ljuset är på väg tillbaka. Enligt O har haft sin olikhetsutmaning och den är som följer:
Dagens ordpar är vardag och fest och det finns en massa kultur att koppla till dessa ord.
Vardag är ju något som vi alla upplever och som kan vara en utmaning i sig. Det gäller att få vardagen att bli så olik som möjligt. Efter 15 år som lärare kan jag säga att vissa lektioner är varierande vardagliga för inte mycket nytt under solen där inte. Låter tråkigt men ibland är the best of det som fungerar för eleverna år efter år efter år.
En bokserie jag förknippar med vardag är Alfons Åberg av Gunilla Bergström. Nu var det några år sedan jag läste den men visst är det sådant som händer. Att Alfons och hans pappa gör saker som hör vardagen till. Mina kusiner älskade dem när de var små och jag fick läsa om dem. Det var trevligt.
Fest är det ofta i böcker. Kan vara för att fira något eller för att avsluta en bok. I Asterix-världen så blir det alltid fest i slutet. Fast om jag nu ska tänka mig en annan bok får det nog bli Gösta Berglings saga av Selma Lagerlöf. Majorskan på Ekeby kan ställa till med fest och det är så som Gösta Bergling möter sin blivande fru.
Det är fredag och dags att åka till jobbet om några minuter. Jag har varit inne hos Mia för att leta reda på veckans Helgfråga som är som följer:
Frågor: Vilken bok ligger på din första plats i vårens utgivning? (Alltså vilken vill du läsa allra mest) Bonusfråga: Hur ska det vara runt er när ni läser?
Jag hittade den här. En historielärare, känner mig lite nyfiken, som är nästintill odödlig och levt i århundranden. Dessutom ska den bli film med Benedict Cumberbatch. Hur kan jag inte gilla den här boken innan jag ens läst den? Två flugor i en smäll.
När jag läser kan det nästan vara hur som helst. Om jag lyssnar med öronen vill säga. Om jag läser som vanligt får det gärna vara ljud men inte samtal. Musik går bra och radio men inte samtal IRL.
En torsdag och redan en månad av 2018. Det går så fort att jag blir trött ibland. I alla fall kommer mitt svar på Monikas undran om våra bokhyllor:
Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Jag har läst annat av Imre Kertész men den här står oläst i min bokhylla. Det där kommer i vågor. Jag läser så mycket om Förintelsen i arbetet och historisk fakta menar jag då. Då har jag svårt att orka med samma tema. Den här boken handlar inte om förintelsen rakt av men efterföljderna. En dag, som jag säger om alla böcker, tänker jag nog läsa den. Hoppas jag i alla fall.
