Kristina Sandbergs svit om Maj fortsätter. Det är nu 1940- och 1950-tal. Barnen blir större och efter kriget är det annorlunda. Tomas dricker inte riktigt lika mycket längre. Lägenheten är större och det är mer att stöda. Det är modernare än den gamla lägenheten som de bodde i. De åker i väg till sommarhuset och ja livet går sin gilla gång.
Det är fortfarande gamla spöken som stör Maj och hon tänker en hel del. Hemmafruidealet kan hon leva upp till men nog är det lite enformigt. Hon blir trött och magrar av.
Jag tycker ändå om boken men det finns något så rörigt över Majs minnen. Kanske är det för att inre monologer egentligen inte fungerar så bra i skrift som man gärna tror. Jag vet att många tycker om Maj men jag blir mer trött och känner att denna generation nog bäddat för att vi idag har svårt att säga stopp åt våra åtaganden. För visst är det lite utmattning som märks hos Maj ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar