Som ett träd i skogen av Vibeke Olsson

Olssons förra bok trodde jag var den sista i serien om Bricken men så var inte fallet. Det är 1919 och Bricken fyller 50 år. Det är något hon ängslas över. Inte ska en ställa till med kalas bara för att hon fyller så mycket. Kriget märks även i lilla Sundsvall och det är inte lätt att få till maten. Det är nya maskiner och vilket hittepå att barn inte ska arbeta före 12 års ålder. Semester och annat nytt kommer också och Bricken känner inte igen sig riktigt.

Hon är åter änka men har så många barn omkring sig. Däremot verkar döttrarna ha bestämt sig för att inte bli sågverkskärring, som de tänker, och jag gissar att orsakerna är många. Bricken är både stolt och skäms för sina barn. Så går några hårda år i hennes liv och faktiskt tror jag inte det blir 1921 för det hade varit intressant att se vad rösträtten gett henne för tankar.

Olsson har en speciell stil men jag tycker mycket om den. Det har dock tagit tid att läsa den här för min ork har inte funnits. Min fysiska arbetsmiljö på arbetet har varit undermåligt och gjort mig något sjuk. Nu har den ändrats och faktiskt känns det i mig lite då och då. Jag är piggare och mindre sjuk. Nu ska jag bara pigga på ordentligt.

Bricken är en kvarleva av 1800-talet och det märks. Hennes sätt att se på arbete tror jag stör hennes barn. Bricken är stolt över sitt verk medan de bara ser det negativa. Jag tror inte heller att hon funderar så mycket hur hennes barn upplevde sina liv. Visst, äldste sonen och de andra sönerna jobbar på sågverk men inte döttrarna och den yngste har andra drömmar. Frågan är vad som är bäst. Att göra som en alltid gjort eller drömma om annat. Jag vet inte riktigt jag, för någonstans känner jag igen mig. Förr arbetade människor ihjäl sig i kroppen, idag i huvudet. Vi har alla lärt oss att arbete är viktigt. Tror det är Brickens mamma som säger att arbete gör dig till människa. Det är hemskt att vilja något mer.

Det är en fin bok precis som de övriga. Denna gång tänker jag inte säga att det nog är sista gången jag träffar Bricken. Vi får se.