Kulturkollos tisdagsutmaning: Det glömmer jag aldrig!

Veckans utmaning på Kulturkollo:

Veckans utmaning handlar om det där oförglömliga tv-minnet som för evigt etsat sig fast i ditt medvetande. Bilden ovan visar en familj som tittar på den första månlandningen. Själv är jag för ung för att ha varit med då, men jag kan tänka mig att det måste ha varit en stor upplevelse som man aldrig glömmer.

Vad minns du?

Det första jag tänker på är när Carola vann Melodifestivalen 1983. Det var coolt och stort för hon var ju inte så gammal och jag tyckte det var häftigt. Jag tycker inte så mycket om Melodifestivalen idag men då tittade jag rätt ofta.

Det andra är faktiskt morgonen när Olof Palme dog. Det var inte tecknat den morgonen och min syster var nådigt arg.

Sedan får vi hoppa fram till 1991. Det är den 4 maj och denna dag konfirmerar jag mig. Den dagen vinner Carola ESC med Fångad av en stormvind, och det såg vi på TV den kvällen. Lika stort var vi tog guld i hockey-VM mot Kanada tror jag. Dessutom vann vi guld i bordtennis. Jag såg allt på TV den dagen. Det var maffigt. Kanske mest för att det var en speciell dag på andra sätt också.

Morgonen den 26 december 2004 var hemsk. Att sitta och äta julfrukost och få veta att Thailand drabbats av en enorm katastrof känns fortfarande orimlig. Det var så hemskt att se alla förkrossade människor på bilderna.

Sist ut blir den chock som kom den där eftermiddagen i juli 2011. Att Oslo drabbats av ett terrordåd. Vad lite man förstod då men det var hemskt. Inte lika hemskt som den massaker som skulle utföras några timmar senare. Det var dåligt väder den här dagen och min mamma och jag sydde gardiner. Så hörde vi något på radion. Vi satte på TV:n och jag gick hem många timmar senare. Då hade jag gråtit en bra stund.

Jag och mina elever studerade Utöja i historien och vi grät allihop när vi såg en dokumentär. Så sann och så nära.