Det är en omvälvande tid vi lever i och när det gäller världspolitik drabbas jag kanske av mer förtvivlan än hopp. Detsamma gäller mycket av det som händer här hemma. De som ger mig hopp är väldigt ofta mina elever. Till viss del tär samhällets krav på dem och många är stressade och mår dåligt av olika anledningar. De är dock så empatiska och så toleranta att jag ser en bättre värld under deras tid. Det måste jag.
Dagens ordpar är hopp och förtvivlan. Berätta om kulturella företeelser som passar in på orden. Gör det i din blogg, på sociala medier eller varför inte i en kommentar här.
Jag är också lärare och dessvärre är kanske 50% av mina elever SD-anhängare. Det är en sådan skrämmande tanke att jag blir rädd. Därför även om de tror att de vill något för Sverige är det svårt att tro det. Bara deras miljö- och landsbygdspolitik gör mig snurrig. Ena stunden är nya energikällor bra och andra att det inte ska finnas vindkraftverk. Sedan skrivs mycket av det som eleverna vill höra. Djurpolis, stopp på invandring, annan skola, satsning på landsbygden och annat som är lätt att följa. Min förtvivlan kommer från att de tror att det blir bättre bara för att. Jag tror inte att SD vill ha regeringsmakt, för hur ska de då kunna vara ett missnöjesparti?
Det finns alltid en gnutta hopp i alla böcker som Lucy Dillon skriver. Jag tänker på Gina som varit sjuk, skiljt sig och sedan förlorat det hus hon drömt om. Ändå finns det en gnutta hopp i allt hon gör. Hundra omistliga ting var den senaste Dillon-boken jag läste. Kanske är det dags igen.
När jag i somras läste Annabelle av Lina Bengtsdotter grep beskrivningen av pappans sorg mig något otroligt. Den förtvivlan, att förlora ett barn så brutalt, är en förekommande händelse världen över varje dag. Det borde den inte vara. Vi borde alla bli bättre på att säkra de ungas framtid. Dessvärre känns det inte som om det blir bättre utan snarare värre. Om nu det ev. blir krig kommer flera mödrar och fäder att få känna samma sak.
väldans så deppigt med dina elever... vad är det för föräldrar?
SvaraRaderaDillon är bra
RaderaGissningsvis är det så att de tänker samma sak. Japp, Dillon är bra. Borde läsa något av henne. Brukar alltid vara trevligt.
RaderaJag är ofta glad att jag jobbar på estetiska programmet, där eleverna ofta är väldigt toleranta och i princip ingen skulle komma på tanken att rösta på SD. När jag jobbade på introduktionsprogrammen hade vi några år många elever som hade främlingsfientliga åsikter. När vi startade språkintroduktion och började integrera den tidigare helt "svenska" miljön upplevde vi en stor förbättring. Det är viktigt med möten. Men ja, föräldrars åsikter är svårare att vinna över.
SvaraRaderaJag förstår det. Ibland känns det tröstlöst för det finns så mycket hat.
Radera