Kulturkollos tisdagsutmaning: kalla kårar

Veckan hos Kulturkollo handlar om kalla kårar. Dagen utmaning är som följer:

Det är mycket som får mig att känna kalla kårar om vi pratar om den där krypande känslan – inte ren skräck – men helt klart på skräckens krattade framväg. Mörker, syrsor, hissar, källare och clowner (japp nästan en vandrande kliché). Kalla kårar –  ämnet är som vanligt såväl brett som tolkningsbart. Det kan vara i det lilla personliga eller i det stora.

Vad får dig att känna krypande kalla kårar? Lista musik, film, konst och/eller böcker som får dig att känna klenmod, fruktan och ångest? Kanske skriver du en läslista till oss andra, kanske gör du en spellista eller så väljer du en helt annan form.

Börjar vi med konst så är Skriet av Edvard Munch en tavla som jag ryser av när jag ser den. Kanske för att det är en så bra beskrivet av just ångest. Eller kanske är det för att jag blir rädd för huvudet. Minns när vår bildlärare tvingade oss att måla av bilden. Brr, det satt ärr.

Annars ryser jag över filmer som utspelar sig på havet, i mörkret, och när det stormar. Det är något med det stora mörka havet som ger dödsångest. Kanske för att det varslar om död. Ond och bråd är det allt som oftast. Ghost ship och Dark Water är filmer som jag helst av allt inte ser igen.

Böcker blir jag inte lika rädd av. Där blir jag mest äcklad av människans förmåga att skada andra och fantisera om att skada andra. Psykopater överhuvudtaget får mig att bli äcklad.

Introt till Arkiv X får mig att rysa lite lätt.