Det här är filmen om Ellen som är sjuk. Hon har anorexia och blir inte bättre. När vi träffar henne första gången är hon på en behandlingsklinik men eftersom hon inte riktigt blir bättre och dessutom elak mot andra kastas hon ut. Hennes styvmor möter henne och tar med henne hem. Där bor styvmodern, pappan och den yngre systern. Pappan är aldrig hemma och de två andra försöker bemöta Ellens sjukdom på olika sätt. I alla fall lyckas de skriva in Ellen i ett annat program hos en dr. Beckham som ska vara bra. Ellen flyttar dit och möter sex andra individer som kämpar så som hon.
Det går upp och ned för gruppen. Ellens familjeterapi är allt annat än lyckat och pappan dyker inte upp här heller. Någonstans tar lite av systerns sorg, gruppmedlemmarnas problem och hennes egen sorg tag i henne på ett sätt som kanske aldrig skett tidigare.
Filmen har fått rätt mycket kritik för att vara en trigger för de som redan är sjuka men jag vet inte. Jag tror de är sjuka i alla fall. Det är bra med en variation bland patienterna och bra att det finns en kille. Sedan är det viktigt att prata om anorexia som är en hemsk sjukdom. De flesta som hamnar i den kan inte hjälpa det. Någon gång i filmen pratar de om rädslan att tappa kontrollen och bli tjocka. Det verkar vara en fasa för en del, för andra är det något annat. Eftersom vi vet så lite, om vi inte lever med det är det en viktig film. Säkert också en film för föräldrar som oroar sig för sina barn.
Jag gillade filmen och kände att den var tung på ett bra sätt. Det gjorde att jag inte orkade se hela i en sittning utan var tvungen att pausa. Ångesten och framförallt känslan av att egentligen vara sjuk är ganska stark i filmen. Gruppen hanterar sin ångest på olika sätt och jag blir ledsen. En viktig film och den finns att se på Netflix.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar