Sidor
- Startsida
- Lästa böcker
- Läsutmaning
- Kaosutmaning 2023, 2022, 2021, 2020, 2019 och 2018
- TV-serier och film 2024, 2023, 2022, 2021 och2020
- TV-serier och lite film 2015/2016
- Tv-serier och filmer 2013/2014
- Tv-serier och filmer 2011/2012
- Min Tv-serie- och filmlista 2009/2010
- 365 dagars filmutmaning
- Filmutmaning 2017-2019
lördag 8 juli 2017
Sektens barn av Mariette Lindstein
Om du inte läst del ett och två, Sekten på Dimön och Sekten som återuppstod, bör du inte riktigt läsa det här.
Det har gått 15 år sedan Sophia återigen rymde från herrgården och Frans Oswald. Hon lever ett rätt okej liv med Benjamin och dottern Julia. Tillsammans med Anna, som också lämnat ViaTerra, driver Sophia ett härbärge för avhoppare från olika sekter. De bor på Orust och efter en storm börjar det igen. Helt plötsligt dyker Frans Oswald upp igen. Han lovar i stort guld och gröna skogar och nu är mediadrevet igång igen. Det är då som kontakten med Sophia återupptas. Denna katt och råttalek som Oswald tycker är så kul påbörjas igen.
Nu är det inte så att Oswald varit overksam utan snarare inte i mediabruset. Eftersom hans två tvillingsöner växer bygger Oswald en skola där sektmedlemmarnas barn går. Dessa barn kommer att få uppleva samma helvete som föräldrarna men Oswald kan alltid förklara bort det. De två sönerna, Vic och Thor, växer också upp där och kallar sin far för chefen. Barnen, som bestraffas som de vuxna, får bo i sovsalar och sexualundervisningen som känns otroligt skrämmande. Den här delen av boken känns långt in i själen.
Mitt aber med förra boken var Sophia och hennes naiva syn på att kunna hantera Oswald återkommer här. Fast denna gång gäller det Oswald och det faktum att mannen hon valt att leva med, Benjamin, är så dåligt beskriven. Efter 20 år bör man känna sin partner men nej. Det är bara konstigt och jag irriterar mig lite på Sophias val. Kanske är det så känslan att lämna en sekt är men efter 15 år. Det finns psykologer men det verkar ingen uppsöka, någonsin.
Jag har läst någon intervju med Lindstein, som uppmanar till kritiskt tänkande, och nu tänker jag utöva min rätt till det. Hur kommer det sig att Sophia har drag av att vara en manipulativ ledare själv? Hon får alla att följa henne och jag förstår faktiskt inte varför. Hon är inte så genomtrevlig som alla framställer det. Jag blir bara arg på mig själv som irriterar mig på detta.
Så nu har jag lyssnat igenom nästan 40 timmar ljudbok i serien om Sekten på Dimön. Det har varit en intressant läsning men nu ska jag ta mig an andra böcker.
Etiketter:
baserad på en sann historia,
böcker. bokliga tankar,
läsning,
thriller
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar