Kulturkollos tisdagsutmaning: Yes or No?

Denna vecka har Kulturkollo bestämt sig för att begrunda det brittiska imperiet. Därför även tisdagens fråga.

Det brittiska imperiet var stort, stort och länge, och bestämde över så många människors liv. Brittiska kulturformer, seder, tänkesätt och språket bredde därför ut sig över hela världen och har stannat kvar långt efter det att imperiet lugnade ner sig ett par hekto och började dra sig tillbaka till sin ö.

Om detta kan man förstås tycka mycket. (ta bara engelska språket: bra att med ett språk kunna göra sig förstådd på de flesta platser – dåligt att ett språk ska få bre ut sig och ta all plats…?)
I veckans utmaning vill jag att du funderar kring allt detta brittiska vi på gott och ont har omkring oss, och sedan tar på dig två olika hattar:

Svaret är både och. Tråkigt jag vet men det går inte att vara odelat positiv till något svar.

På Yes-sidan finns kulturen. Eller böckerna ska jag säga. Austen, Dickens och många andra som gjort att började läsa på engelska. Språket i sig som i sin renaste form kan vara både vacker och erkänn nu, får ironi att verkligen märkas på ett mycket speciellt sätt. Den brittiska humorn som det går att hitta avarter av i imperiet och senare samväldet. Sedan är det väl kvalitén på det som produceras inom framförallt film och serier hög. De senaste åren har mången brittisk skådespelare fått åkt över pölen för att spela amerikan och det gäller även andra inom samväldet. Att det brittiska har betydelse går nog att se i att London har brunnit och sprängts på film många gånger de senaste åren. De har också gett upphov till två av världens största demokratier. Ja, Indien och USA.

Det finns No också. Den lilla ådran av imperialism som finns kvar är inte alltid av godo. Deras problematik med integration är stor den med. De vill gärna vara USA:s vänner men har mer gemensamt med Europa och det kan störa mig ibland.