Veckans ord på H

Enligt O kör sista bokstaven innan sommaren. Det är till H vi har kommit och veckans ord är som följer:

hat

hemlighet

hotfull

hungrig

huvudstad


Hat är något som driver rätt många karaktärer i litteraturen av många skäl och orsaker. Ofta gör det inte dem till gladare eller bättre människor. De är kanske mer fokuserade men knappast mer. Hat som jag tänker mig det är rasistiska hat som visar sig i John Grishams A time to kill. Det är också ett hat från en helt uppgiven fader. Detta är den enda Grisham jag läst men just detta bestialiska sätt på vilket en liten flicka blir brutalt våldtagen är helt hemsk.

Det finns många hemligheter i Harry Potters värld. Några av de mest stora handlar om Harry själv och Snape. Hur deras öden hänger ihop är smart och bra förklarat. Att hålla den handling hemlig så länge var bra jobbat av Rowling.

Att vara hotfull på nätet är ganska vanligt idag. Jag fick några skumma kommentarer här för ett tag sedan som jag plockade bort. Tydligen formulerade jag mig värre än Hitler och borde dö. Tur att jag kan skaka av mig detta men det kan inte alla. Den stämning som är därute i cybervärlden är hemsk och jag tänker på Caroline Engvall som skriver mycket om barn och unga som säljer sig själva. De träffar ofta sina kunder på nätet och sedan i verkligheten. Det är en bra hotfull värld.

Jag tänker på en passage i Mannen utan öde av Imre Kertész. Där är den unge pojken så hungrig att han äter ruttna, leriga potatisskal. Han vet att det kommer att göra honom sjuk men han äter ändå. För hungern behöver stillas och då finns det inga val. Jag brukar undra om jag själv skulle kunna äta allt men jag antar att är en tillräckligt svulten finns nog inga hinder.

Helsingfors är en vacker stad och jag var där nyligen. Den huvudstad jag tänker på är London. Det är nämligen den som oftast dyker upp i min litteratur. Jag tror att det är i Jane Green-bok som jag läste för många år sedan om en tjej som får jobb i Los Angeles och tycker att staden är för stor. Hon åker hem till London för det är så mysigt och litet där. Allt handlar om perspektiv och ska jag vara ärlig så är det alltid mysigt att läsa om London i litteraturen. Både då som nu.