Thomas minns ingenting, bara sitt eget namn. Den hiss han vaknar är tom men när han går ur den står en stor grupp tonårskillar utanför. De minns inte riktigt heller vilka de är. Det de vet är att de är inlåsta i ett stort område som omges av höga stenmurar. Varje dag öppnas och stängs dörrarna till labyrinten. Därinne finns det farliga saker och de försöker hitta en väg ut varje dag men det går inte.
Thomas har knappt varit i gläntan mer än några dagar när Teresa skickas dit. Hon är den första tjejen någonsin. Den första tiden ligger hon som i koma men när hon väl vaknar så verkar det som om hon känner Thomas och de kan kommunicera med varandra utan att prata.
Det är en ganska speciell bok detta. Vissa ord är liksom översatta från den engelska tolkningen och kräver lite tankekraft. Samtidigt är den bra och det finns ett driv som för handlingen framåt. Den känns rätt så visuell i sitt berättande att jag vill ha en karta att titta på. Det kan jag sakna lite. Annars är det väl bara att börja med bok två och se vad som händer. Jag gissar inget som kallar sig WICKED är rakt igenom bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar