torsdag 30 juni 2016

Den röda handsken av Holly Black



Cassels bror dör och begravs. Philip verkar ha blivit mördad och Cassel vill gärna veta vem mördaren är. Det vill FBI också och försöker rekrytera Cassel för att få reda på mer och kunna lösa mordet. Den enda ledtråden är en övervakningsfilm från brottsplatsen där en kvinna med röda handskar syns. Nu är det inte bara polisen, agenterna som är efter Cassel. Även maffian vill ha honom i sin värld. Som transformationsberörare är han ett hett byte för dem.

Det finns olika sorters berörare och därför har alla handskar. Det är inte lagligt att tvinga någon att testa sig och därav handskarna. I Cassels familj har bröderna olika egenskaper som berörare. Cassels egen är den mest eftertraktade även för bröderna.

Det är en okej bok men jag kommer på mig med att läsa sakta. Jag tror inte jag kommer att bli överraskad av slutet. Det jag däremot är ganska förvånad över är att så många tycker den är kanon. Den är lite mellanmjölk i ungdomslitteraturen.

My favorite book of all time

Jag brukar säga Anna Karenina av Leo Tolstoj så det är väl mitt svar även denna gång. Boken är liksom en ögonöppnare för mig. Det var nog den första klassiker som tog tag i mig och gjorde mig läsglad.

Sommarprakt



De sjunger på sista versen nu detta lilla hav av prästkragar. Så de får vara det jag gillar idag.


onsdag 29 juni 2016

Omhuldande


Det är riktigt gulligt med en familj som är ute och simmar. Lite omhuldande och dessutom gäller det att springa fort därifrån :).



....avräkning på juni

Det är snart slut på juni. I början av juni hade jag läst 4600 sidor och nu ska vi se hur långt jag kommit.

Först ut var det Sundströms novell på med sina 18 sidor. Sedan var det Christies novell Den blå pelargonen med 30 sidor. Jag avslutade Vibeke Olssons serie om Bricken med två böcker. 319 och 303 sidor vardera. En annan Christie-novell läste jag sedan och den var 29 sidor lång.

James Dashners Maze Runner-serie lästes i juni med 384, 357 och 328 sidor långa. Den grafiska romanen baserad på A Game of Thrones var 192 sidor lång. Thydells novell var 29 sidor lång. Strömquists serie var 139 sidor lång. De båda av Sofia Olsson var på 169 och 124.

Två romaner av Eva Swedenmark och Annica Wennström blev det. 365 och 348 sidor långa och lagom läsning i trött huvud. Oates novell Nattsidan var på 45 sidor.

Efter en ganska bra läsmånad så hamnar jag på 7779 sidor. Tja, det var en trevlig summa. Jag har läst lite till men de får ingå i juli månads sammanräkning.

A book erveryone hated but I liked

Jag vet inte riktigt men det finns väl några böcker som personer i min bekantskapskrets som jag gillar och andra inte ens tänker på. Det är ju så att Jan Guillous böcker om Arn är bra och faktiskt riktigt informativa. Nu tycker inte alla det men vad bryr jag mig. Jag gillar knappast deckare som så många läser och hyllar så tada. Livet är inte lika och tur är ju det.

tisdag 28 juni 2016

Favorite title of a book

Svårt tycker jag för det finns några sköna titlar.

Här ligger jag och blöder är en sådan.
Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag är en annan
Ursäkta att man vill bli lite älskad är också en titel jag gillar.

Det blev tre men det finns visserligen fler. Jag kom däremot bara på dessa just nu.

Serier jag har sett klart

Mr. Norell and Jonathan Strange är en ganska speciell serie. Jag funderade mycket på om jag skulle se den men till slut tänkte jag varför inte. Det hela utspelar sig i en alternativ verklighet till vår. Den lilla skillnaden är att det finns faktiskt magi i denna värld. Serien är baserad på en bok och den är lite underlig. Boken ska vara en klassiker i sin genre men jag vet inte jag. Jag kan knappast känna sympati för dessa män men jag förstår att det kan vara lite kul. Så, jag ser och tycker att det är ganska bra. Däremot blir jag inte sugen på att läsa boken.

Drop Dead Diva handlar om en otroligt ytligt modell som krockar på väg till en fotografering. Hon dör och kommer till himlen. Det är inget som hon accepterar och trycker sig tillbaka till jorden. Deb, som hon heter, tror sig komma tillbaka till sig själv men hamnar i stället i en advokat som heter Jane. Jane är smart, engagerad och inte så modellsmal som Deb tänkt sig. Problemet är att på Janes byrå jobbar Grayson, Debs pojkvän, och detta är inte bra. Grayson får gärna gilla Jane, men som Jane och inte Deb. En person vet att Jane är Deb och det är Stacy hennes bästa vän.

Jag gillade början av denna serie men efter ett tag blir det lite väl jobbigt med att Jane/Deb trånar så efter Grayson. Till och med när hon tänker sig att hon ska gifta sig med Owen kan hon låta bli. Det gör mig lite arg eftersom jag tycker att deras förhållande verkar ha varit lite konstigt. Så, i alla fall vart det hela tar vägen säger jag inte. Jag förstår att de började lägga ned den efter säsong fyra men att den fick två säsonger till med ett annat bolag gör mig lite fundersam. Det är också här som serien gör en liten förändring och det märks.

Jag har faktiskt sett Downton Abbey två gånger. Den första gången missade jag några avsnitt i säsong 4 och 5 och jag inser nu att det påverkade helhetsintrycket en hel del. Denna serie gör sig nästan bäst att se i en följd. Visst är det lite lätt nationalromantiskt över serien och jag förstår att britterna suckar lite glädjefullt. Familjen Crawley är ju ägare och förvaltare i av ett gods som ärvs från far till son. Det är ju ett av de stora problemen i början. Det finns ingen son som kan ärva och när den tänkte arvingen dör händer mycket. Jag gillar hur familjens och tjänarnas liv är så sammanflätade. Det är knappast så att de är ovetandes eller okänsliga för vad som händer med de andra. Jag älskar omtanken. Alla karaktärer växer på olika sätt. Lady Violet är en skön böna och hon blir mjukare med tiden, otroligt nog. Tom är också ute på en resa och rätt så ärlig i sig själv. Edith tar för sig på ett sätt som jag gillar och hon är rätt så smart. Det hade önskat var att syskonen Edith och Mary gillade varandra mer.

Det är i alla fall charmigt och följer världsutvecklingen på ett mycket privat plan. När telefonerna installeras eller världskriget. Det är till och med lite komiskt när den äldre generationen motsäger sig allt nytt. Så, totalt sevärt och jag tror att jag se lite avsnitt i historia kring klasskillnader. Det är fint skildrat.

måndag 27 juni 2016

Maze Runner - I dödens stad av James Dashner



De har tagit ifrån Thomas allt: hans vanliga liv, hans minnen och nu hans enda vänner. Världen är full av kaos och han har skaffat sig övermäktiga motståndare. Men Thomas fiender vet inte att han har fler minnen av sitt tidigare liv än de tror. Han minns tillräckligt mycket för att veta att man har ljugit för honom. Tillräckligt mycket för att göra uppror.

Thomas överlevde labyrinten. Han överlevde vansinnets öken. Han är redo att ge vad som helst för att rädda sina vänner. Men sanningen kan vara det som slutligen krossar honom. Det är en komplex värld som WICKED har valt att bygga upp. En stor uppgörelse är det som ligger framför alla.

Jag tycker att det är ett bra slut. Jag gissade att det var däråt vi skulle men ibland är väntade slut också något att se framemot. Det måste vara svårt att läsa saker och ting och sedan skriva helt nya och originella berättelser men jag antar att det är små steg. Trots allt ett värdigt avslut. Det finns fler böcker men de är kanske före och mellan som sig bör i serier likt denna.

The most surprising plot twist or ending

Så, slutet i Divergent-serien är allt annat än det jag trodde. Eller Harry Potter och dödsrelikerna hade en liten vändning som få hade räknat med. Äntligen säger jag. Ibland kan böcker överraska. Det är kul och som läsare måste man vara på.

söndag 26 juni 2016

A book that changes my opinion about something

Tja, jag kommer inte ihåg. Kanske var det en bok jag läste i jobbet om något som handlade om betygsättning. Så är det väl alltid men vad vet jag. Alltid läser man något som ändrar ens tankesätt.

Vinbär och vemod av Eva Swedenmark och Annica Wennström




Vi är tillbaka i Östersund. Liselottes och Marios företag går bra och deras äktenskap är bräckligt men de håller ihop. I ett infall så köper de ett hus på Frösön för att starta om. Dottern Sandra tycker det är bra även om hennes stora intresse är kompisarna och veganmat. Elias är mindre nöjd men kanske finns det lite bra i allt. Samtidigt springer mormor Anita omkring och går på italiensk kurs och säger inget till någon. Mest för att Georg är så spännande och Börje knappast är det. Håkan, lillebror, går runt och saknar ett samliv. Familjen fyller ett visst behov men inte alla. Linda och Anders har gått upp i att vara föräldrar men det är inte bara en dans på rosor.

Så, lagom lättsmält och lite charmigt. Om människor bara pratade med varandra skulle det vara trevligt och lättare. Det är alltid kul att läsa om karaktärer en gång till och se dem utvecklas. Jag gillar det vardagliga och jag gillar att det är lilla Östersund som får vara utgångspunkt. Det känns lite som Dillons böcker där vi är på samma ställe och allt återkommer i en eller annan  form. I nästa bok vill jag se mer av några sidokaraktärer. Ibland kan det vara ett lyft.

lördag 25 juni 2016

A character who I can relate to the most

Ja, vem ska jag säga. Jag brukade säga Bridget Jones men jag tror inte det. Det finns en tjej i någon av Dillons böcker som jag kände så igen mig i. Jag kommer inte ihåg vad hon hette men hon kändes lite som jag. Elena i Min fantastiska väninna är samma. Hon har alltid fått spela andra fiol till sin vän i skolan. Det kan jag relatera till.

Tomorrowland



Casey är så arg för att NASA har lagt ned sitt rymdprogram. Hennes pappa, som var ingenjör åt NASA, är arbetslös. Så på nätterna springer Casey ut och saboterar. Då blir hon arresterad och i sina saker finns en liten knapp med ett T på. När hon rör den så ser hon ett underbart ställe som taget ur en science fiction-film. Rymdresor, svävare, rent och vackert.

Dock är det ett hologram och Casey finner sig vara i sin egen värld. Det är så hon träffar Athena som är kanske 12 år men utseende är aldrig allt. Så när Athena förklarar vem hon är och vad problemet med den andra världen är blir Casey avsläppt hos en eremit till uppfinnare som heter Frank. Frank är allt utom gästvänlig men deras gemensamma intresse för uppfinningar och önskan om att rädda världen får dem att kämpa ihop. Allt medan Athena hjälper dem och några högfungerade robotar jagar dem.

Jag har läst lite recension här och där men som den fantasy, science fiction-nörd jag är håller jag inte med. Det är bra och ganska så vanlig premiss. Det är lite komiskt och dessutom är det ju rätt bra. Som alltid handlar bra fantasy om verkligheten men ur ett litet annat perspektiv.

fredag 24 juni 2016

A book I wish more people would've read

Ja, ibland undrar jag. Böcker är liksom lite personliga och det är svårt att tvinga människor att läsa böcker. Däremot önskar jag att fler läste udda författare. Jag älskar att läsa lite ovanliga. Så kanske är det Anita Goldmans Den sista kvinnan från Ur som får bli den bok jag önskar att fler läste.

Glad Midsommar


torsdag 23 juni 2016

A book I wanted to read for a long time but still haven't

Jag ska väl ta och läsa Krig och Fred av Tolstoj någon gång. Den brukar ligga och skvalpa ganska högt men en dag så kommer den att komma högst på läsa listan. Miniserien som gick i vintras fick mig lite sugen att ta tag i den. Kanske ska jag göra det.

Maze Runner - I vansinnets öken av James Dashner


Efter att ha lyckats fly labyrinten tror Thomas, Newt och Teresa samt resten av gruppen att de är i säkerhet men så är inte fallet. De är fortfarande med i WICKEDs experiment men nu vet de i alla fall mer. De får veta att de är immuna mot stormsjukan och att de måste ta sig igenom en öken för att komma till skyddszonen. Gruppen som lyckades ta sig från labyrinten står inför en ny utmaning. Det innebär att vänskapsförhållanden testas men även att självklara sanningar inte är så självklara som en kan tyckas tro.

Det är en god uppföljare och det är lättlyssnat. Jag kommer på mig själv med att undra vart det hela skall sluta. Dock är det inte något omvälvande i en ungdomsdystopi men tillräckligt bra för att få mig att läsa trean.

onsdag 22 juni 2016

Nattsidan av Joyce Carol Oates



Novellen börjar 1887 och berättaren och hans vän, Perry Moore, är i Sällskapet. Det är en förening som tagit på sig att reda ut den verkliga bakgrunden till påstått övernaturliga fenomen. Det är medier, seanser, spöklig stämning, swedenborgianer och dvärgcharlataner. Allt enligt mallen gotik och skräckromantik eller det mörka. Trots detta är de två männen vetenskapsmän. Den nye hjälten eftersom de undersöker världen och förklarar den som den är.

Oates har skrivit en novell som grymt flörtar med gotiken och romantiken. Det är vetenskapsmän, en lämnad dagbok, galenskap och något som händer som inte går att förklara. Det är ganska svårt att komma in i den. Kanske för att jag hört detta rantande tidigare i andra former eller så är det bara välskrivet men inte passionerat. Ibland ska vissa former lämnas därhän. Läs gärna men fundera på vad det säger dig.

A book that makes me cry

Ja, vad får mig gråta. Jag har gråtit mig rödögd i många böcker. En av dem som jag vet att jag gråter av är Möss och människor i slutet. Jag vet vad som händer men jag gråter i alla fall. Nästan varje gång.

tisdag 21 juni 2016

Kulturkollos tisdagsutmaning: Sommarplågor

Det handlar om sommarplågor och oftast handlar det om musik. Frågorna från Kulturkollo denna vecka är två och lyder som följer:

Den första går ut på att presentera en sommarplåga från ditt förflutna och berätta om ditt förhållande till låten (kan vara hatkärlek, kan vara enbart plågsamt eller du kanske har ett fantastiskt sommarminne till låten).

Den andra handlar om att sia den närmsta framtiden. Vilken låt tror du blir 2016 års sommarplåga?


Ja, det var lätt. Mera mål med Markoolio och Raymond och Marias Ingen vill veta du köpt din tröja. Jag kan dem och det kan störa mig att jag spontant kan börja nynna dem fast jag egentligen inte tycker att de är bra. Så hatkärlek med betoningen på hat så stämmer det hela bra.

Jag tror att Fick Feeling med Samir och Victor kommer att bli stor. Trots att jag bara hört den några gånger så är jag övertygad om det. I alla fall i mina vänners barn tycker nog om den. De kommer att lyssna så tja, det är mitt stalltips så att säga.

The first novel I remember reading

Jag tror att det är Bröderna Lejonhjärta. Det är nog den bok jag läste först på egen hand. Jag läste nog andra böcker tidigare men kanske inte helt ensam. Därför får det bli den. Om den inte var först så var det i alla fall en bok jag läste många gånger.

måndag 20 juni 2016

Smultron och svek av Eva Swedenmark och Annica Wennström



Liselotte Ponti är en gift kvinna som närmar sig 40. Hon har två barn och älskar sin man. Han däremot jobbar jämt på deras nya restaurang La Stella och Liselotte känner sig lite ensam och bortglömd. Hon drömmer sig bort men Mario arbetar nästan hela tiden. När Liselotte en dag arbetar åt Susanne, hennes bästa vän och arbetskamrat, kommer en bukett rosor. Vackra och röda men inte till Liselotte, utan till Susanne. Inte från någon ny spännande man utan från Mario. Liselottes värld rämnar och detta är startskottet på rätt stora förändringar för familjen i Östersund.

Det är en riktigt charmig bok som är lätt att ta sig igenom. Jag skulle inte säga att det är något världsomvälvande men jag är så trött att detta är en lagom handling. Det är lite trivsamt och några recept dyker upp här och där. Lättsmält sommarläsning med lite humor och lite sorg. Del ett av fyra om jag inte har fel.

Favorite romance book

Men vad svårt. Jag läser inte så många tror jag. Så det får bli Simona Ahrnstedt som skrivit Överenskommelser och Betvingade. Jag har bara läst dem så det får bli mitt svar idag.

söndag 19 juni 2016

Ända hit av Sofia Olsson



Detta fina seriereportage av Sofia Olsson handlar om hur hon intervjuar en del invandrare och deras upplevelser av Sverige. Det är en bok som har några år på nacken men alltid lika aktuell. Den är läsvärd och tänkvärd.

Favourite book turned into a movie

Jag tänker att jag säger alla Jane Austen-filmatiseringar. De är ofta bra och så blir jag lite tossig och drömmer om 1800-talet och regency-eran. Så de flesta BBC-produktioner är i toppklass även om Emma nog är bäst med Paltrow

lördag 18 juni 2016

A book that disappointed me

Så svårt det var komma på det. Kanske blev jag lite besviken över Fredrik T Ohlssons bok. Alla sa att den var så bra och sedan var den liksom mje.

Det bästa barnet av Sofia Olsson



Sofia Olssons par i Hägersten funderar på att skaffa barn. De börjar entusiastiskt och fortsätter på som de alltid gjort. Så möter de på hinder och då börjar deras liv att knacka lite i fogarna. Vackert beskrivet och tragiskt att detta händer så många.

fredag 17 juni 2016

Kunskapens frukt av Liv Strömquist



Det handlar en hel del om kvinnor och mens. Kvinnor och deras reproduktionsorgan. Kvinnor och deras sexuella njutning. Det pratas en hel del i denna grafiska roman men det gör inget. Liv är så smart och kul att jag fnissar lite för mig själv. Kanske inte superlyckat när en sitter på ett kontor och väntar på möten. Värt att läsa av alla. Dock måste jag varna alla män därute som kanske känner sig lite förnärmade i förväg. Läs och känn in er del.

Favourite quote from my favorite book

Tja, jag har några favoritcitat från många favoritböcker. Här är några:

"En obestämd eftermiddag i slutet av augusti gick en pappa omkring i sin trädgård och kände sig onödig." - Pappan och havet av Tove Jansson
                   Tänker alltid på min lilla pappa när jag läser den. Han kan tycka lite synd om sig själv på ett Muminpappan sätt.

"It is a truth universally acknowledged, that a single man in possession of a good fortune must be in want of a wife." - Pride and Prejudice av Jane Austen
                 Den början säger allt. Eller i alla fall en hel del om mrs. Bennet.


“All happy families are alike; each unhappy family is unhappy in its own way.”
Anna Karenina av Leo Tolstoj
                      Så sant som det är skrivet. Vilket också märks rätt ofta.


“The fool doth think he is wise, but the wise man knows himself to be a fool.”
― William Shakespeare, As You Like It
                            Det är stämmer ju. Endast en vis person vet att hen inte alltid är vis.

“All the world's a stage,
And all the men and women merely players;
They have their exits and their entrances;
And one man in his time plays many parts,
His acts being seven ages.”
― William Shakespeare, As You Like It
                       Det är ju sant. Vi är alltid någon när vi möter andra.

“I solemnly swear that I am up to no good.”
― J.K. Rowling, Harry Potter and the Prisoner of Azkaban - tja, vad säga om den?

“Dumbledore watched her fly away, and as her silvery glow faded he turned back to Snape, and his eyes were full of tears.
"After all this time?"
"Always," said Snape.”
― J.K. Rowling, Harry Potter and the Deathly Hallows - Snyft.

torsdag 16 juni 2016

Favorite female charcter

Allt ändrar sig alltid och just nu i skrivandes stund tror jag att en av mina favoritkaraktärer är Hermione Granger. Smart, modig och väldigt lojal är hon och en förebild för tjejer. Sedan är hon så smart att killarna har tur att hon är på deras sida.

onsdag 15 juni 2016

Han tänkte på dem som färger av Johanna Thydell





Detta är en fin liten novell om en man som tänker tillbaka på sitt liv. Kanske inte riktigt för någon annan orsak än att hans mor inte mår så bra. Den går fort att läsa och den går lika fort att lyssna på. Det går knappast att säga så mycket mer. Jag saknar namn på karaktärerna ibland. Några hon för många gånger här och där kan jag tycka.

Favorite male character

Ja, det ändrar sig väl över tid. Även om jag har en hatkärlek till mannen ifråga tror jag att jag helst läser om Sebastian Bergman. Dum och ett stort ego men smart och jag önskar att han tänkte lite mer i arbetet i böckerna.

tisdag 14 juni 2016

Kulturkollos tisdagsutmaning: En enkät om resor i kultur och verklighet

Denna vecka kör Kulturkollo med resor. Det var många frågor denna tisdag.

Resor i kulturen:

Vilken bok om en eller flera resor tycker du mycket om?
Jag tycker rätt mycket om David Eddings serie om Garion som upptäcker vem han är. Det är många och långa resor i ett fantasilandskap. Det ser visserligen ut som en skog men det finns allt annat än vanliga älgar här och där.

Road movies är en egen genre. Vilken är din favorit och varför?
Även om jag har ett kluvet förhållande till filmen så får det bli Thelma and Louise. Mest för att det är så sköna karaktärer och handlar om två kvinnor.

I veckans inledningsinlägg skrev jag om hur Willie Nelsons On the road again fastnat i mitt huvud. Vilken låt om att resa sjunger du gärna med i?
Jag gillar nog Hit the road Jack. Den är trallvänlig och handlar ju att resa på ett ganska annorlunda vis.

Inre resor är också resor. Presentera ett verk som beskriver en inre resa!
Lucy Dillons Hundra omistliga ting är en sorts resa i det inre. Jag tycker den handlar mycket om att bli av med både saker och jobbiga minnen. Det är en form av utveckling ändå.

Vilken plats/miljö läser du helst om eller ser filmer från?
Jag tror att USA och Storbritannien vinner denna fråga. Det är inte per automatik så att den ena är mer än den andra men ungefär samma. Sverige är en god trea skulle jag säga.

Vilka platser eller miljöer gillar du inte att läsa om eller se filmer från?
Jag läser nog det mesta om det är bra. Kanske är det så att knarkvärlden i Berlin är något jag kan leva utan.

Har du gjort några resor inspirerade av ett eller flera kulturella verk? Berätta!
Nej, inte vad jag kommer på. Kanske är det så att det är dags.

Vilken kulturell resa drömmer du om att göra?
Svårt men att åka till Nederländerna och se Anne Franks hus är väl typ svensk- och historielärarens dröm :). Efter lite sömn slår det mig. Som den religionslärare jag är, och eftersom jag varit i Rom, borde det vara Jerusalem med sin komplexa religiösa betydelse som borde vara ett resmål. Dessutom finns det en hel del böcker som utspelar sig där. 

Och så några bonusfrågor för den som vill!

Berätta om en resa du planerar att göra i sommar!
Jag ska åka till Köpenhamn och besöka Den blå planeten eller Danmarks nationalakvarium. Du går under fiskar och får se en valhaj. Det vill jag göra.

Vilket land reser du gärna till?
Jag reser gärna till Danmark för det är något med landskapet som gör mig glad. Kanske de många lövträden.

Vart går din drömresa?
Det varierar men just nu är New York en dröm. Jag har varit där men en gång till vore trevligt.

Vilket resmål lockar dig inte alls?
Jag är inte mycket för sol och bad eftersom jag skulle flyta bort. Därför så är det annat som gäller.

Book turned movie and completely desecrated

Det var svårt. Jag försöker tänka att det inte är samma sak utan helt olika saker. Dock ska jag erkänna att vissa filmatiseringar är värre än andra. Guldkompassen är väl en av dem men även Da Vinci-koden är lite dåligt adapterad. Det är ju så en får tänka. Tolkningen är dålig. För så som det är i huvudet på läsaren kan det aldrig bli. Däremot är det alltid skönt att få quidditch förklarat för mig. Kanske för att jag inte förstår brittisk sport i så stor utsträckning.

måndag 13 juni 2016

My favorite writer

Jag har lite svårt att hålla mig till en men jag tänker att Lucy Dillon är en författare jag gärna läser när jag är lite nere. Det finns något så charmigt i hennes författarskap och Longhampton, som inte finns, verkar vara ett så trevligt ställe.

Pixels



När jorden blir attackerad av en utomjordisk armé som tänker sig att världen försvaras av gamla arkadspel från 1980-talet blir det inte lätt för någon. I slutänden tar den amerikanska presidenten hjälp av sina gamla vänner. De råkar vara experter på just dessa spel och är en stor tillgång för den amerikanska militären.

Tja, det är lite pajsigt. Kanske för att i vilken värld skulle Kevin James bli president och fortfarande hänga med en snubbe som tillhör the Nerd Herd? Dessutom bli anfallna i form av dataspel känns långsökt. Jag kan tycka att animeringen är kul och framförallt Q-bert är supergullig men resten är väl okej.

söndag 12 juni 2016

A Game of Thrones del 2 av George R. R. Martin, Daniel Abraham och Tommy Patterson


Detta är en serieversion av den första boken av Martin. Vi får här möta Tyrion Lannister som besöker muren och har sig en pratstund med Jon Snow. Det är också här som Ed Starks arbete som kungens hand blir allt svårare. Det finns inga drakar än men den som väntar på något gott.

Det var så länge sedan jag såg detta i tv-serien så det är lite ah-ögonblick som kommer. Jag måste säga att vissa saker har jag förträngt mer än andra. Bra läsning och otroligt vackert tecknat.

A book I love but hate at the same time

Tja, vad svårt det var. Jag tycker mycket om Stieg Larssons Milleniumserie men samtidigt avskyr jag dem. De är så råa och den första är galet otäck på vissa ställen. Att män kan vara riktiga äckel är något som tydligt framgår. Egentligen kan en säga att Larsson förutsåg den debatt som rasar idag om kvinnors utsatthet. Sedan är det väl knappast så att de flesta ger tillbaka på samma sätt som Lisbeth.

lördag 11 juni 2016

Maze Runner - I dödens labyrint av James Dashner



Thomas minns ingenting, bara sitt eget namn. Den hiss han vaknar är tom men när han går ur den står en stor grupp tonårskillar utanför. De minns inte riktigt heller vilka de är. Det de vet är att de är inlåsta i ett stort område som omges av höga stenmurar. Varje dag öppnas och stängs dörrarna till labyrinten. Därinne finns det farliga saker och de försöker hitta en väg ut varje dag men det går inte.

Thomas har knappt varit i gläntan mer än några dagar när Teresa skickas dit. Hon är den första tjejen någonsin. Den första tiden ligger hon som i koma men när hon väl vaknar så verkar det som om hon känner Thomas och de kan kommunicera med varandra utan att prata.

Det är en ganska speciell bok detta. Vissa ord är liksom översatta från den engelska tolkningen och kräver lite tankekraft. Samtidigt är den bra och det finns ett driv som för handlingen framåt. Den känns rätt så visuell i sitt berättande att jag vill ha en karta att titta på. Det kan jag sakna lite. Annars är det väl bara att börja med bok två och se vad som händer. Jag gissar inget som kallar sig WICKED är rakt igenom bra.

A book I hated

Jag hatar sällan böcker men en bok jag har svårt för är Mördare utan ansikte av Henning Mankell. Den har liksom inget som tilltalar mig. Efter tre omstarter gav jag upp. Hade jag fortsatt hade jag nog inte pallat alls.

fredag 10 juni 2016

A book that reminds me of home

En bok som påminner om mitt hem är nog ganska svårt eftersom jag inte känner igen mina föräldrar i litteraturen. Kanske får det bli Bridget Jones snälla pappa som påminner om min. Eller kanske Madickens mamma som är lite som mamma.

Ett vattentätt alibi av Agatha Christie



Tommy och Tuppence är två amatördetektiver som tar sig an fall då och då. När en ung man kommer in i på byrån för att knäcka en ung flickas alibi. Det visar sig vara ganska klurigt då det handlar om att förklara hur hon lyckades vara på två ställen samtidigt.

En bra och lättsam liten novell. Lite humor och lite driver Christie med sig själv i novellen.

torsdag 9 juni 2016

Veckans ord på H

Enligt O kör sista bokstaven innan sommaren. Det är till H vi har kommit och veckans ord är som följer:

hat

hemlighet

hotfull

hungrig

huvudstad


Hat är något som driver rätt många karaktärer i litteraturen av många skäl och orsaker. Ofta gör det inte dem till gladare eller bättre människor. De är kanske mer fokuserade men knappast mer. Hat som jag tänker mig det är rasistiska hat som visar sig i John Grishams A time to kill. Det är också ett hat från en helt uppgiven fader. Detta är den enda Grisham jag läst men just detta bestialiska sätt på vilket en liten flicka blir brutalt våldtagen är helt hemsk.

Det finns många hemligheter i Harry Potters värld. Några av de mest stora handlar om Harry själv och Snape. Hur deras öden hänger ihop är smart och bra förklarat. Att hålla den handling hemlig så länge var bra jobbat av Rowling.

Att vara hotfull på nätet är ganska vanligt idag. Jag fick några skumma kommentarer här för ett tag sedan som jag plockade bort. Tydligen formulerade jag mig värre än Hitler och borde dö. Tur att jag kan skaka av mig detta men det kan inte alla. Den stämning som är därute i cybervärlden är hemsk och jag tänker på Caroline Engvall som skriver mycket om barn och unga som säljer sig själva. De träffar ofta sina kunder på nätet och sedan i verkligheten. Det är en bra hotfull värld.

Jag tänker på en passage i Mannen utan öde av Imre Kertész. Där är den unge pojken så hungrig att han äter ruttna, leriga potatisskal. Han vet att det kommer att göra honom sjuk men han äter ändå. För hungern behöver stillas och då finns det inga val. Jag brukar undra om jag själv skulle kunna äta allt men jag antar att är en tillräckligt svulten finns nog inga hinder.

Helsingfors är en vacker stad och jag var där nyligen. Den huvudstad jag tänker på är London. Det är nämligen den som oftast dyker upp i min litteratur. Jag tror att det är i Jane Green-bok som jag läste för många år sedan om en tjej som får jobb i Los Angeles och tycker att staden är för stor. Hon åker hem till London för det är så mysigt och litet där. Allt handlar om perspektiv och ska jag vara ärlig så är det alltid mysigt att läsa om London i litteraturen. Både då som nu.

A book I thought I wouldn't like but ended up loving

Svårt men det finns en del böcker som kan stämma på denna. Hjorth och Rosenfeldts första bok läste jag efter jag sett filmen. Tur är att jag blev omvänd för böckerna är bra.

Glödens färger av Vibeke Olsson


Bricken ska fylla 40 år och Frida kommer hem gravid. Det gör Bricken orolig men att det blir någon råd så är det väl alltid. Nikanor är arbetsam och är fackligt aktiv. Fosterdottern Elvira arbetar som sömmerska och de yngsta drar sitt strå till stacken. Fortfarande har Bricken kostkarlar och pappa är numera på fattighuset. Så bryter den stora strejken 1909 ut.

Jag blir lite arg att Bricken är så rädd för det som är nytt. Det är lite som om det hon vet är det enda som finns och ingen får tänka annorlunda. Hennes ångest och malande är väl egentligen det som Olsson har fångat allra bäst. Det finns en oro hela tiden. En oro som vi idag inte behöver ha. Visst är det lite sorgligt att Brickens mor dog av magsår lite på grund av stress och att olyckor händer. Eller att Frida som inte kan arbeta på riktigt som är moderns stora sorg. Ja, som det arbetarbarn jag är känner jag igen mig. En ska göra rätt för sig och se till att en kan klara sig. Det är det som gör en till människa. Det finns djupt därinne i mig och ibland är det svårt att lämna sin klass. Dock är mitt liv långt från Brickens men en viss summa av arbetsvärde finns kvar på min axel och pratar med mig ibland. Lite som Bricken tänker på sitt.

onsdag 8 juni 2016

Most overrated book

Jag har försökt mer än en gång. Det kommer dock inte att hända. Jag kommer aldrig att ta mig igenom en enda bok av Knausgård. Det är kanske inte så att det är en överskattad bok men tänk på att det handlar om min åsikt om någon kommer hit av någon orsak.

En kort bokenkät

Vilka tre böcker läste du senast ut?
Den blå pelargonen av Agatha Christie
Början av Gun-Britt Sundström
Amerikauret av Vibeke Olsson

Vilka tre böcker läser du just nu?
Glödens färger av Vibeke Olsson
A Game of Thrones del 2 av Daniel Abraham och Tommy Patterson
Den röda handsken av Holly Black

Vilka tre böcker ligger på sängbordet och väntar på att bli lästa?
Det svarta hjärtat av Holly Black
Ett vattentätt alibi av Agatha Christie
A Game of Thrones del 3 av Daniel Abraham och Tommy Patterson

tisdag 7 juni 2016

Kulturkollos tisdagsutmaning: Favoritskogen

Det finns två skogar som jag tänker på när jag ser frågan. Den ena är självklart en verklig skog där jag lekte som barn. Mina farföräldrar hade en stuga i Tiveden och där sprang jag omkring. Dessvärre är det kalhygge där nu så jag har bara lånade bilder från länsstyrelsen i Örebro län.



Tiveden är verkligen trolsk och går du rätt känns det hela som om ett troll ska dyka upp bara sådär. Det vore helt logiskt. Jag kan ju inte gärna ta kort på mina svampställen men de finns där. Svamp är Tivedens guld och nja, där är det djungelns lag som gäller.

Den andra skogen är den som återfinns i Harry Potter. Den benämns ibland som den mörka skogen och ibland som den förbjudna. Där finns allt från kentaurer till jättespindlar. Att det är ett ställe som Hagrid gillar säger allt. Att Ron nästan svimmar vid blotta tanken på spindlarna är ett minne jag fnissar åt ibland. 

A book that makes me laugh

Jag skrattar åt en del böcker ibland på sätt som kanske inte är tänkt. Det är underfundigt så kan jag fnissa till. En bok jag faktiskt skrattade åt när jag läste den var Strindberg för dig som har bråttom om Henrik Lange. Lite sann, lite komisk, och lite elak så där måste man skratta åt allt.

måndag 6 juni 2016

Welcome to the jungle


Beck är en fixare. Att han ibland anlitas av suspekta organisationer är ganska uppenbart eftersom personerna han hittar är allt annat än lagliga medborgare. Så när chefen vill ha hem sin son från något ställe i Amazonas så skickar han Beck. Det är lätt att hitta killen. Travis däremot har inga planer på att följa med hem. Eftersom Travis kanske har stulit något handlar halva uppdraget om att få hem killen och den andra att hålla honom vid liv.

En charmig liten actionrulle skulle jag beskriva den som. Den fick mindre uppmärksamhet än den borde få. Ibland är bara lite action det hjärnan behöver.

Nationaldag


A book that makes me sad



Jag gråter alltid en liten skvätt när jag tänker på Anne Frank och hennes tragiska liv. Det finns något så sorgligt över barn som utsätts för krig. Bra med denna bok är att de flesta människor har ett förhållande till dess innehåll. Jag tror att den bok jag läste som 10-åring påminner om denna.

söndag 5 juni 2016

A book that makes me happy

Jag blir nästan alltid glad av att läsa Lucy Dillon. De är trevliga och gör mig glad. Jag tänker att Longhampton finns vilket inte är sant men någonstans verkar stället så mysigt. Så jag tror att jag väljer Hundra omistliga ting. Den var riktigt bra.











Amerikauret av Vibeke Olsson



Bricken ska snart föda sitt sjunde barn. Hon och Natan har det bra och barnen är friska. Två flickor och tre pojkar lever och mår bra. De två äldsta har visserligen läshuvud och det gör Bricken orolig. Det måste ju bli riktigt folk av dem. Så kommer Jorma tillbaka. Jorma som är Nikanors far och som lämnade dem för att åka till Amerika. Det finns en oro hos Bricken över detta. Trots allt går mötet bra. Livet går på och sågverkets rutiner fortsätter. Det går ibland bra för familjen och ibland mindre bra.

Jag älskar berättelsen om Bricken men vilken ångest kvinnan har. För hon är orolig för allt. Någonstans känner jag igen den mentalitet jag är uppvuxen med. En sak arbeta och göra rätt för sig. Människor som inte arbetar är lite konstiga. Det är som ett mantra. Att arbeta gör dig till människa. Så har jag också levt i mitt liv. Bricken är så rädd att människor ska se ned på henne. Skam är ett ord som hon ofta återkommer till. Det måste någonstans vara jobbigt att leva i oron att andra ska se på en med sådan skam. Jag undrar ibland om det bara är i hennes huvud.

Jag gillar berättelsen om Bricken och detta är inget undantag. Det är varvat med historiska händelser så jag blir lite upphetsad av tolkningen.

lördag 4 juni 2016

Favorite book of your favorite series

Ska jag nu då välja en av mina favoritböcker av Harry Potter så blir det lite svårt. Jag gillar den tredje, Fången från Azkaban, för att det händer så mycket spännande där och framförallt för att vi får träffa Sirius Black och veta mer om Harrys föräldrar. Den femte boken, Fenixorden, innehåller så mycket och är väldigt bra på sitt sätt. Dock filmatiserad på ett mindre bra sätt.

Trots det så blir det Harry Potter och Halvblodsprinsen som får bli min favorit. På något sätt så kommer det där jag väntat på så länge. Så den näst sista boken. Då grät jag floder.

fredag 3 juni 2016

My favorite series

Jag har läst många bokserier genom åren. Om jag tittar på de senaste 20 åren får nog Harry Potter bli den serie som jag tyckt bäst om.





Den blå pelargonen av Agatha Christie



Vid en middagsbjudning berättar överste Bantry en historia om en kvinna som mördades i sitt hem men som utsattes för mycket skräck. Under denna berättelse lägger sig middagsgästerna i. Tanken om vad som hände gick åt både det ena och det andra hållet. Miss Marple däremot är tyst väldigt länge innan hon kommer med en lösning.

Som alltid lite klurigt. Jag har sett filmatiseringen och den är ganska omgjord. En liten klurig stund som är välformulerad.

torsdag 2 juni 2016

Veckans ord på G

Vi har kommit till G denna vecka. Dags för bokstaven G och näst sista bokstaven innan sommarlovet. Här kommer fem ord som börjar på just bokstaven G, som jag vill att ni parar ihop med författare och verk på precis vilken bokstav ni vill. Läs mer här

gata

givmild

groda

gråta

gröt

Det finns en bok från där jag bor som heter Gata upp och gata ned. Boken är skriven lokalt och handlar om stadens äldre bebyggelse och förändringar. Den tänker jag får vara dagens svar.

Givmild är väl det som Jane och hennes blivande äkta man mr. Bingley anklagas för att eventuellt bli. Mr. Bennet säger väl att de kommer att vara givmilda även om det inga pengar finns.

Jag tänker tillbaka till när jag och min syster lyssnade på Kalle Stropp och Grodan Boll. De var lite gulliga och ja, ibland måste nostalgin slå till. Så en groda i form av en fabel.

Gråta gör jag ibland. Oftare till film än bok. Jag läste dock om Ulrike och kriget och Ulrike och freden av Vibeke Olsson alldeles nyligen. Då grät jag allt en skvätt. Mest för att det är så synd om henne.          

Att det äts gröt i Vilhelm Mobergs Utvandrarna är allmänt känt. Att gröt åts under nödåren är något som en pratar om i historian också. Mina elever brukar förfasas över det och tycker det hemskt med Anna.      




A book that I've read more than 3 times

Ja, jag har nog läst Vibeke Olssons böcker om Ulrike minst 20 gånger. Till er som aldrig läst dem gör det. Det är visserligen många år sedan jag var tonåring men de går att läsa minst lika bra nu.

 

onsdag 1 juni 2016

Best book I read last year

Ja, det var svårt. Jag har en tendens att gilla alla böcker jag tycker om. Alltså det är svårt att välja. Ser jag tillbaka på 2015 så tror jag att Neil Gaimans Oceanen vid vägens slut får bli den bästa bok jag läste. Den har ett driv som gör den riktigt läsvärd även om jag tycker att vissa delar var lite äckliga.

Book Challenge


Kanske att skriva om lite böcker i juni är det jag ska göra. Allt enligt detta. Håll till godo.

Början av Gun-Britt Sundström



När Noa föds känner Malin att det är något annorlunda med honom. Trots det kan hon inte låta bli att älska sitt barn. Hon förstår inte alltid alla andras kommentarer och åsikter om sin son. Det är när Noa börjar skolan som Malin slås av att det aldrig kunde bli annat än som sedan hände.

Det är lite spännande att uppleva en annan sida av ett problem. Noa upplever inte sin värld så som hans mamma tror. Skillnaden mellan dem märks ibland. Det är en bra novell som fick mig att tänka till en aning.