Min bokresa #49 - magisk realism

Camilla på Mitt bokintresse har en bokfrågeserie om just böcker. Hon funderar kring väldigt många saker och har hållit på i nästan ett år. Denna gång handlar det om magisk realism.

Jag tänkte börja med att ta ett citat från Camilla om vad magisk realism är.

Magisk realism i punktform:

• Placering i den verkliga världen – Berättelser inom magisk realism utspelar sig inte i fantasyvärldar  utan i den igenkännliga verkligheten.
• Overkliga händelser beskrivs på ett självklart sätt – Gestalterna ifrågasätter inte de overkliga situationer de befinner sig i.
• Situationer och händelser som trotsar logik
• Myter och legender – Berättelser grundade på mytologi, folklore, religösa parablar, allegorier och vidskepelser.
• Historiskt sammanhang och samhällsskildring.
• Uppbruten kronologi

Det brukar sägas att genren kommer från Sydamerika i största utsträckning men jag skulle säga att den sträcker sig över många länder. Däremot tror jag att den är mer utbredd och accepterad i vanlig modern litteratur medan vi kanske lägger den i andra kategorier i andra länder. 

Först ut får det bli Toni Morrison som jag har läst Älskade av. Den är ganska speciell men jag tyckte mycket om den. Den befinner sig på gränsen mellan vad som är sant och osant. Även Häxorna i Eastwick av John Updike räknas hit. Den är en av mina favoriter och jag älskar det lite burleska inslaget av djävulen i boken. Filmen med samma namn är faktiskt en ganska bra tolkning av boken. 

Neil Gaimans The Ocean at the End of the Lane är god läsning och läskig. Den är verkligen både fantasy och magisk realism och balanserar på gränsen mellan båda.

Isabell Allende är magisk realisms kanske mest omtalade författare. Hon har skrivit Andarnas hus och Eva Luna. Båda är bra och det går att känna att hon bearbetar allt som hänt hennes familj genom dessa böcker. När vi ändå är i Sydamerika har jag läst Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez som är en mycket speciell bok.

Hoppar vi till Ryssland har jag ju läst Mästaren och Margarita av Bulgakov och den är verkligen speciell men på ett härligt sätt. Jag vet att det kanske inte är riktigt i genren som sådan men Selma Lagerlöf räknas ofta hit och så tänker jag. Det finns många noveller som hamnar i den här genren och så även Gösta Berglings saga har drag av magisk realism. Hon är före sin tid men jag tänker placera henne där i alla fall.