10-åring, vill du vara med och fira?

På måndag fyller min lilla blogg 10 år. Knäppt att jag har babblat runt på Internet i nästan 10 år. Ibland med bra saker och ibland med mindre bra saker. Det tog mig flera år innan jag vågade kommentera hos andra och nu gör jag det lite oftare.

En sak som hänt dessa tio år är att jag faktiskt fått författarbesök på min blogg och dessutom fått en bok. Alltså inget av detta är något jag strävat efter men lite kul. Jag skriver för mig och för mitt minne. Visst det finns massor av sätt att komma ihåg vad jag läst men nu är detta mitt sätt.

Jag tror jag har några bloggläsare idag. Det har jag inte alltid haft och det känns så väldans konstigt ibland. Fast kul, men ändå konstigt. Jag började den här bloggen för att testa hur det var och blev lite fast. Nu skulle jag nog sakna den för mycket. En sak jag ångrar idag är att jag är anonym. Jag heter inte Christina egentligen men jag ville inte bli funnen av människor jag kände för 10 år sedan men inser nu att risken är väldigt liten. Det kan jag tycka är synd men men. Jag har levt i mitt alias i många år och kan klara mig några år till.

För något år sedan berättade jag för en kollega att jag bokbloggade och hon undrade var då? Först tänkte jag berätta om var men ångrade mig sedan. Det här är mitt och ingens annan plats. Vi ses på andra ställen. Lite roligt är att nästan ingen hittar mig i sociala medier heller. På måndag kommer jag att återkomma i mitt firande!

Nu ska jag rensa bland mina minimorötter och kanske också bland tomater.