Här någonstans kommer säkert någon tänka, ja men vilken lökig film. Fast den är inte det. Det är en mycket fin och rolig film. Det finns båda sorgliga, finstämda och roliga avsnitt. Det har gått fem år i filmen tror jag, 10 år i verkligheten. Sophie försöker nylansera sin mammas hotell på den grekiska ön. Sky, pojkvännen, är i New York för att lära sig hotellbranschen. Papporna kan inte riktigt komma, jo en av dem bor på ön men de andra jobbar. Mammans bästa vänner är på väg.
Parallellt med detta får vi se Donna som ung. Hur hon hittar sin väg till den grekiska ö som blev hennes och dotterns hem. Det flyter ihop väl. Är den lökig då? Jo, men ibland måste en se sådana filmer också. Dessutom en film baserad på ABBA:s musik och det finns både dur och moll i deras musikskatt. Det märks även här. Det är roligt att träffa den unga Donna och papporna. Sjunga är väl så där även om kvinnorna gör det bäst. Måste säga att alla gör sitt bästa där.
När jag gick och såg den var vi nästan full salong. En charmig film som egentligen inte utger sig för att vara något annat än charmig. Dessutom älskar jag Christine Baranski och Julie Walters. De är underbara och lagom crazy, så vill jag också bli om några år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar