Kingsman: The Secret Service

Ibland är det så underbart härligt med action som bara är action och som kan driva med sig själv. Detta är en film med en passion kring agentfilmer. Att diskutera Bondfilmer i en film som är en sorts Bondfilm känns väldigt meta. I alla fall handlar detta om en hemlig, privat underrättelsetjänst som arbetar med att skydda världen. De har just nu en osynlig fiende men det stora är att en av deras agenter just dött i tjänsten och måste ersättas. Det är då som Eggsy kommer in i bilden. En gång i tiden ville hans pappa bli en Kingsman men omkom i testförsöken. Nu tänker Harry, den man som en gång rekryterade pappan, att sonen är en utmärkt kandidat.

Ja, det är en väldigt bra film. Nästan action hela tiden och jag gillar att det inte bara är lätt att se gott och ont. Sedan är det både roligt och det händer mycket hela tiden. Colin Firth spelar Harry och är en perfekt gentleman men också riktigt bra som agent. Mark Strong måste man alltid älska och så även här. Samuel L. Jackson läspar sig igenom hela filmen och hur kul är inte det. Taron Egerton är en ny stjärna och det känns tryggt. Han kommer nog att klara sig långt i filmvärlden. Undrar hur länge han bara får spela britt. Känns som om Hollywood kommer slå klorna i honom snart. Där är ju Firth och Strong några som alltid fått spela britter. I höst kommer en del två och det ska bli spännande att se vad som händer då.

Kulturkollos tisdagsutmaning: Vilket år väljer du?

Eftersom temat hos Kulturkollo denna vecka är ett år handlar även tisdagens fråga om just ett årtal.
Så här lyder veckans fråga:

– Nej! Inte ett årtal, det är för svårt. Ett decennium funkar men inte ett enda år? Vad skulle vi fylla veckan med?

– Så kul, vilken rolig idé! Jag måste genast googla!

Ungefär så spretiga var tankarna inför veckans tema här inne bland kollomedlemmarna. Vi kastade oss alltså, trots olika åsikter, ut i utmaningen årtal här inne hos oss och kör temat Året var 1917. Om du fick bestämma ett årtal som en hel inläggsserie skulle handla om vilket skulle det bli? Varför skulle du välja just det året? Vilka inlägg skulle du fylla din vecka med?

Det här är svårt tänker jag. Det finns så många intressanta årtal. Först tänker jag 1909 för rösträtten, för Selmas pris, för att då föddes Gunnar Björnstrand och Errol Flynn fast nja, ändå inte.

Sedan tänker jag 1815 för det hände så mycket då. Emma av Austen släpps, Napoleon besegras och Bismark föds.

Året jag skulle välja är 1963 istället. Det händer så mycket avgörande händelser för världen, för litteraturen och för filmen. Kennedy blir mördad och det skulle nog vara ett av inläggen. Ett annat skulle få handla om rymden och den första kvinnan som åkte runt jorden i en kapsel, Valentina Teresjkova, skulle få ett eget inlägg. Martin Luther King säger att han har en dröm, också värt ett inlägg.

Jonas Gardell föds detta år och även Lisa Kudrow. Kanske ett inlägg om komedi vore passande. Både Bergman och Widerberg regisserar en del film och de är tacksamma att skriva om. Sylvia Plath, Aldous Huxley samt C.S Lewis avlider detta år. The Beatles spelar in sitt första album och Hep Stars bildas.

Det var början på Vietnamkriget och Kongokrisen pågår för fullt under 1963. Några svenska politiker ser dagens ljus och så även några idrottare, musiker och skådespelare som idag åtnjuter rätt stor plats i rampljuset. Sångerskorna Edith Piaf och Dinah Washington avlider och de är två personliga favoriter.

Jag skulle med andra ord blanda och ge under 1963. Troligtvis skulle Stephen Kings roman 11.22.63 få lite av utrymmet också.

The next three days

John Brennans fru Lara har dömts till fängelse i minst 20 år. Hon är inte skyldig till detta mord som hon anklagas för och John försöker driva överklagan så långt det går. Det visar sig vara ett stopp och nu börjar en plan. Han ska frita sin fru. Det går månader och han planerar och planerar. Så får de ett besked. Om tre dagar ska Lara flyttas och nu gäller det. Ska John få ut sin fru måste det ske nu.

Det är en ganska bra thriller men helt otrolig. En man som tror på sin frus oskuld blir i stort sätt en brottsling själv. Allt för att han älskar henne och sin son så mycket. Hon är lite mer labil och hotar med självmord mer än en gång. Det är bra spelat och Russell Crowe bär den här filmen. Elizabeth Banks är också bra men hennes roll är begränsad till fängelset och det påverkar lite. Så en solid film som ändå bjuder på lite spänning.

Huset Longbourn av Jo Baker

Detta är en fanfiction på Jane Austens roman Stolthet och fördom. Fast så mycket om originalkaraktärerna är det inte. Det är snarare nytt om tjänstefolket skulle jag säga. Sarah är en ung tjänsteflicka som arbetar åt familjen Bennets. Det är nämligen det vardagliga slitet som är i fokus och framförallt ur Sarahs synvinkel. Sarah är tjänsteflicka men också den som får hjälpa systrarna att klä sig och att göra sig i ordning vid alla baler och liknande.

Hushållet utökas med en betjänt som heter James Smith och han är tyst men intresserar Sarah. Eftersom han inte visar så mycket intresse tillbaka blir Sarah uppslukad av den vackre betjänten hos Bingley. Han har drömmar precis som Sarah. Livet knogar på och i bakgrunden av alla friare och händelser sker livet på undervåningen. Det är slit men några ljusglimtar finns det i allas liv.

Många är de som tycker att denna bok är bra. Jag hamnar nog i mitten. Den är liksom okej. Jag läser men det tog lite tid. Kanske för att vissa saker ältas runt och jag känner att tolkningar av vissa karaktärer känns helt off. Det är ju kul med ett annat perspektiv och så men jag tycker nog att Sarah är lite väl progressiv för sin samtid. Jag klagar men det är en trevlig läsning. Den passade bara inte riktigt mig. Kanske passar den någon annan.

Lite roliga tycker jag

Tappa greppet av Katarina von Bredow

Hampus och Victoria har varit vänner så länge de kan minnas. När Vincent, dramapedagogen, skulle sätta upp en spontan pjäs fick Hampus vara killen som är kär i sin bästa vän men aldrig sagt något. Det stämmer så väl med verkligheten eftersom Hampus är kär i Victoria. Nu pratar de inte riktigt med varandra. Eller jo, men inte som förut. Det är lite konstigt och Hampus vet inte vad han ska ta sig till. Samtidigt är det som att han ser Victoria i ett annat ljus då och då under dessa veckor men han saknar henne. Så den dagen Victoria säger att de borde bli ihop borde vara den bästa dagen i Hampus liv. Det visar sig vara lättare att tråna efter någon än att vara ihop på riktigt.

Det är en fin liten berättelse om kärlek och lite svår kärlek. Eller svår är fel ord men ibland är det svårt att veta vad du vill när du är 15 år. Att älska människor är egentligen samma känsla men det kan upplevas olika och har du ingen referens hur vet du då?

Boken är väldigt lätt att läsa och ganska så rolig. von Bredow ryggar inte för att låta karaktärerna tänka på sex eller vara öppna med det. Likaså får det finnas familjer av olika slag. Samtidigt får en kille göra sin röst hörd kring kärlek och känslor och hur bra är inte det? Det är också okej att vara duktig i skolan och ha kompisar som är likadana. Läraren i mig blir lite glad. Den här boken kan en lätt läsa i nian eller på gymnasiet. Bara för att du kan alltid diskutera känslor och vad vänskap är.

Olikhetsutmaningen; arbete och fritid

Så torsdag och jag har varit ledig. Det har varit läsning som gäller idag. Jag har läst ut en bok, påbörjat en annan och tagit mig igenom första Mosebok. Att jag läser om Bibeln har att göra med jobbet. Som religionslärare behöver jag alltid läsa om de stora religiösa böckerna ibland. De släktträd som finns med känns långa. Ingen hård redaktör där inte. Denna torsdag en ny utmaning. Läs mer här för här kommer uppmaningen:

Åtta timmars arbete, åtta timmars fritid och åtta timmars vila brukar det heta. Förra veckan ägnade vi oss åt sömn eller brist därpå, nu blir det de två andra delarna av dygnet.Efter att ha ägnat alldeles för mycket tid åt arbete det senare är det nu dags för några dagars fritid. Planen är att läsa mycket, städa lite och ägna mig åt familjen. Veckans olikhetsutmaning handlar därför om arbete och fritid.



Arbete är ju ett vanligt förekommande tema i litteraturen. Gärna hårt arbete som nästintill knäcker dig eller ett arbete du hittar som passar just dig men som kanske är lite crazy. Jag har nog återkommit till den här serien tidigare men böckerna om Bricken av Vibeke Olsson handlar mycket om arbete. Det är ett slit jämt och egentligen mest för att överleva dagen och klara sig till ålderdomen.

Det var svårt med fritid men boken jag påbörjade idag handlar om en kille som på sin fritid spelar en del spel. Han gör det för att komma ifrån sina problem men han tycker väldigt mycket om att umgås med sina kompisar i spelvärlden också. Tappa Greppet av Katarina von Bredows bok är ganska ny och handlar om en ung kille som är kär i sin bästa vän. Eftersom hon har fått reda på det har allt förändrats. Då är det lite skönt att gömma sig i spelens värld.

Liten sommarläsningskät

För några dagar sedan tänkte Lyran att det var dags att prata om sommarläsning så här kommer ett par frågor om just sommarläsning.


1. Brukar du läsa mer eller mindre, eller som vanligt på sommaren?

Jag läser nog lika mycket även om jag läser i intensivare sjok. Det kan vara så att jag läser en bok på två dagar och sedan inte läser på tre och sedan är det en hel veckas läsning. Så själva mängden är den samma men hastigheten är annorlunda.

2. Läser du samma typ(er) av böcker som under övriga delar av året, eller läser du något speciellt på sommaren?

Jag läser lite mindre ungdomsböcker på sommaren och försöker läsa av min bokhylla 😄. Det senare är svårast 😉. Så mycket nya böcker, så lite tid är väl passande kommentar.

3. Beskriv den ultimata sommarläsningsplatsen! Inkludera gärna smaker, dofter o s v.

Jag gillar att läsa sittande i skuggan där det är svalt. Gärna med en sval dryck och doften av blommor. Lyssnandes på ljudbok gör jag på cykeln större delen av sommaren eller i bilen. Det är alltid trevligt att lyssna ihop på resa. Sängen på morgonen innan det blir varmt med lite god frukost är också en trevlig lässtund.

4. Vilken bok är perfekt för en slö dag på stranden/i hängmattan?

Jag tänker en rolig, lättsam bok. Det får väl bli Jenny Colgans böcker i år. Lätta att läsa och lite mysiga.

5. Berätta om en bra bok som utspelar sig på sommaren!

Jag tyckte mycket om Anna Fredrikssons Augustiresan när jag läste den. Den fastnade lite i minnet.

Släppa taget av Katarina von Bredow

Tvillingarna Elsa och Stella är hur lika som helst men olika på andra sätt. De är båda ganska kreativa och konstnärliga och vill gå estet. Så här sista terminen i nian ska det komma en dramapedagog och Stella är helt till sig. Det är inte Elsa. Om Stella är öppen, i centrum och livlig samt spontan är Elsa motsatsen. Hon är lite mer beige som hon tänker om sig själv. Elsa vill inte gärna dela med sig av sina känslor och detta gäller främst känslor för Elliot. De går i samma klass och hon gillar honom så mycket. Det vet ingen person över huvud taget.

När dramapedagogen Vincent har lite för knäppa idéer om att öppna sig och att liksom vara ärliga brister det lite för Elsa. Hon blir både rädd och modig och närmar sig Elliot för första gången. Samtidigt händer det något mellan Stella och Elsa. De hamnar lite på kollisionskurs med varandra. Det är ovanligt och Stella förstår ingenting. Inte så konstigt eftersom Elsa blir arg men förklarar inte varför.

Det är en bra bok om känslor, syskon, kärlek och hur svårt det är att vara sin egen. Speciellt svårt blir det för Elsa som har en tvilling men känner sig i underläge. Ibland tror jag att det hade varit trevligt att få följa Stella också. Jag känner att Elsa är onödigt arg på sin syster. Stella är som hon är men jag tror inte hon ser sig själv som den första, eller originalet som Elsa säger. Där brister boken lite för att det är bara Elsa som vi får lyssna till. Stella som lyfter sin syster, tänker på samma saker, är spontan men ändå väldigt omtänksam borde ju fått lite mer röst. Nu förstår jag det inte var poängen men jag kan bli arg på Elsa. Kanske för att jag är storasyster och känner igen en arg systers omotiverade ilska. Det är ingen som jämför mig med min syster annat än hon själv. Så tror jag det är för Elsa med. Boken är kanonbra och tog bara fyra timmar att läsa. Fungerar nog på högstadiet och gymnasiets första årskurs.

Kulturkollos tisdagsutmaning: Om min hobby

Denna vecka pratas det om hobbies på Kulturkollo. Som vanligt är det en utmaning en tisdag och idag är instruktionen som följer:

Igår berättade jag om min avslappnade ekorrskådningshobby som jag lagt mig till med. I dagens utmaning vill jag förstås veta mer om din hobby.

Ägnar du dig åt någon hobby, vad är det och hur började ditt intresse för just den hobbyn? Finns det någon hobby du inte testat än (eller i alla fall inte håller på med nu), men är sugen på att utforska?

Jag håller på med olika saker vid olika tillfällen men att pyssla är det jag återkommer till. Det kan vara allt från att måla små saker, göra lite blomarrangemang, brodera till att sy saker. Det kommer i omgångar och beror på ork och humör. Just nu är orken låg och då är humöret också lågt. Jag gillar att sy saker och har gjort några lapptäcken i mitt liv. Kanske dags igen.

Green Zone

Under mars-april 2003 föll den irakiska regimen och Hussein gömde sig. Många generaler och andra högt uppsatta militärer och tjänstemän blev viktiga att hitta. Det var nu som USA skulle hitta alla massförstörelsevapen som fanns. De som Irak hade sålt till terrorister. De som gjorde invasionen möjlig. Nu visade det sig att så inte var fallet. Militären åkte till ställen som de fått information om och det var tomt eller så fanns det annat just där.

En underofficer i US Army åker runt till dessa platser med sina män men hittar inget. Däremot blir de beskjutna och frustrationen är ganska så hög. Roy Miller, som denne officer heter, börjar ifrågasätta informationen och hör sig för på andra ställen. Det är så han och hans team hittar en tjänsteman vid namn Seyyed Hamza. Han har kännedom om var de kan hitta en hög militär men innan de hinner förhöra honom för en grupp black ops bort honom. Det är nu som Miller i stort slutar följa order och slår sig samman med CIA. De vill alla hitta dessa massförstörelsevapen och härvan bakom detta är komplex.

Filmen är baserad på en bok och jag tycker faktiskt att det är lite segt. En underofficer som engagerar sig när alla andra bara piff. Det känns liksom ganska så amerikanskt och lite tillrättalagt. Den här filmen floppade och jag förstår varför. Efter sju år har den nästan spelat in sin kostnad, nästan. Jag kan tycka att skådespelarna gör ett vanligt måndagsjobb liksom men storyn är knappast något som intresserar och tja, ingen film att rekommendera.

Från A till Ö: Cirkus

C - Cirkus. En bok som det hände mycket i.
Saker hände hela tiden i den här boken. Du hängde knappt med.

Den andra boken i Philip Pullmans Guldkompassen-serie händer en hel del som ibland var svårt att koppla innan bok tre. Så jag gissar på den. Om vi ska ta ordet i sig så finns ju Jostein Gaarders Cirkusdirektörens dotter som också kan kvalificera in sig på mycket som hände. Det har väldigt lite med cirkus att göra.  

Från A till Ö: B - Besvikelse

B - Besvikelse. En bok som inte levde upp till dina förväntningar.
Du såg verkligen fram emot att läsa den här boken. Anledningen spelar ingen roll. Men det slutade som en stor besvikelse.

Vad svårt det blev nu. Jag försöker försäkra mig om att boken jag tänker läsa är bra. Ibland stämmer det ju inte. En bok jag inte gillade var Mannen som läste högt på 6.27-tåget av Jean-Paul Didierlaurent. Den levde inte upp till den hype som den hade först. Nu tror jag att jag inte var ensam om att känna så.

The Handmaid's tale av Margaret Atwood

När jag var ung och arg feminist så läste jag Atwoods roman. Det tror jag att jag kanske glömt men nu läste jag om den. Nu är jag ju bara en arg feminist. Känslan är lika men mogen. Jag reagerar på andra saker.

Vi befinner oss i en totalitär stat i framtiden. USA har fallit och den kristna staten Gilead har uppstått. Det är viktigt att föröka sig och enligt staten är män fertila, oavsett. Kvinnor är det inte lika lätt för. Därför så delas kvinnor in i olika grupper. Det finns fruar. De är gifta med högt uppsatta ledare och åtnjuter status. Många av dem är ofertila men har de barn behandlas framförallt flickor som en skatt och kläs i vitt. Sedan finns det i dessa hushåll något som kallas Marthas och det är hushållerskorna. Också ofta ofertila kvinnor och lite äldre. Den tredje sortens kvinna som bor i ett hem likt detta är tjänarinnan. Det är en fertil kvinna vars enda arbetsuppgift är att bli gravid. Lite som Bibelns Sara ger Abraham Hagar ges tjänarinnorna bort av fruarna till de äkta makarna. Det finns också andra kvinnor. Det är econowives som får göra allt för de mindre viktiga männen. The Aunts är kvinnor anställda av staten för att ta hand om tjänarinnorna eller att indoktrinera dem.

Detta är en berättelse om kvinnor även om män spelar en stor roll. Män kontrollerar och beskyddar. Män är de som tar för sig och kan utnyttja systemet. Offred som är vår berättare är tjänarinna hos en högt uppsatt officer. Han heter Fred och därav hennes namn. Det byter med hennes placering. Offred kommer ihåg livet innan. Hon kommer ihåg sin dotter och sin man. De finns inte i hennes närhet längre utan någon annanstans. Livet är ganska inrutat fast Offred drömmer sig bort. Hon saknar sina vänner och sitt liv. Hennes kompanjon Ofglen följer med för inga kvinnor för vistas ute ensamma. Sakta men säkert får vi veta mer om Gilead och hur styrt det är.

Det är här som det börjar bli läskigt. Jag förstår hur Atwood tänker kring sitt framtidssamhälle med vikande födelsetal och AIDS som en faktor i detta. Det är skrämmande hur de vita kränkta männen då kan ha sina ekon idag. Någonstans känns det som om det skulle kunna hända nu eller det händer delvis nu. Kvinnor tar för sig för mycket och därför föds inga barn. Det är mantrat i Gilead och lite mantrat i världen idag. Jag läser som sagt boken med andra ögon. Det skrämmer mig att alla dystopier alltid säger något om sin samtid. Den här boken är 30 år men skulle kunna varit skriven för ett halvår sedan. Läs och begrunda. Snart ska jag se serien. När jag orkar vill säga.

Olikhetsutmaningen: trött och pigg

Denna torsdag efterfrågas två böcker där någon pigg människa eller trött dito finns med. Läs mer här eller se frågan nedan:

Maj skulle kunna vara en underbar tid, men än så länge är jag helt begravd i rättningshögar och bedömning, vilket gör mig galet trött. Det är vad som inspirerar veckans motsatspar trött och pigg. Berätta om några kulturella verk som du kopplar till just dessa ord.














Som lärare tänker jag hänga på och säga att pigg är aldrig något du känner dig som i maj om du är lärare. Jag tänker att snart är det fyra dagar ledigt och då kan jag i alla fall vila ut lite.

Trött får mig att tänka på Törnrosa som sov så länge. Det finns ganska många böcker i genren retelling, alltså en gammal berättelse får nytt liv i en annan form. En av dem är Briar Rose av Jane Yolen som handlar om Törnrosas barnbarn. Lite annorlunda men ibland är det kul.

När jag tänker på pigg så ser jag faktiskt pensionärsligan framför mig. Piggare pensionärer än de som Catharina Ingelman-Sundberg skriver om är nog svårt att tänka sig. Just nu skulle det vara skönt att få vara så pigg. 

När man vaknar tidigt....

I morse var jag vaken vid fyra. Solen och månen tävlade om ljuset. Solen vann men den här lilla godingen hängde fortfarande framme.

Kulturkollos tisdagsutmaning: Dålig stämning i kulturens värld

Förra veckan var det Eurovision på kulturkollo och då höll jag mig borta. Det är inget som intresserar mig. Denna vecka handlar det dock om dålig stämning och frågan denna vecka är:

I veckans utmaning vill jag att du berättar om en bok, tv-serie, film, låt eller annan kultur där dålig stämning råder. Självklart kan du också berätta om anekdoter ur verkliga livet.

En av de TV-serier jag tänker på är Modern Family. Stämningen är så dålig ibland att skämskudden åker fram. Det är inte lätt att ha en pappa som Phil Dunphy verkar inte tonårstiden vara över någonsin. Att vara hans fru är nog inte heller så lätt.

Dålig stämning är det allt som oftast i Hjorth och Rosenfeldts deckare som Sebastian Bergman. Han har en fäbless för att hamna i säng med fel kvinnor och för att irritera dem han egentligen vill vara nära. Det är allt annat än lätt att umgås med honom.

Jag lyssnade på när Tommy Berggren intervjuades i P4 Extra och han pratade om prostituerade och en kvinna han mött i Brasilien. Lite dålig stämning i studion kändes rakt igenom.

Vårtecken

Läsning pågår

Ja lite i alla fall. Mest är det arbete som pågår.

Bokbloggsjerka 12-15 maj

Veckans fråga är som följer nedan. Läs mer här

Finns det en numera avliden författare som du skulle vilja hedra? Vem och varför i så fall?

Ja, vad svårt det blev. Det finns några att välja på men jag tar väl Leo Tolstoj. Jag gillar hans böcker och tycker att de säger så mycket om Rysslands klassuppdelning. Det går nästan att förstå och känna revolutionen som pyr i de fattigare klasserna. Rika människor som egentligen inte har pengar men som tänker sig ha mandat att göra som de önskar. Eller de fattiga som inte har en röst hos Tolstoj men som många gärna pratar om. 

 

Helgfrågan v. 19

Det är fredag idag och det är faktiskt fokus hos Mias bokhörna denna vecka. Så frågorna är som följer:

Vad äter ni ? (gärna recept)
Vad läser ni?
Vad ska ni titta på film/tv-serie,eurovision eller bio?
Vad smaskar ni på? 

Jag tänkte servera mig och mina gäster minihamburgare denna vecka. De har kommit med små hamburgerbröd där jag bor. Yay, och då ska jag experimentera lite. Det blir lite grillkrydda i färsen och ost samt grönt på. Till blir det sötpotatispommes ugnsbakade i salt och timjan. Mumsfilibaba.

I bilen på morgonen och hem på eftermiddagen blir det The Handmaid's tale av Margeret Atwood. Jag har nästan lyssnat klart. Hemsk och otroligt aktuell.

Åh, vad svårt det blev. Jag ser inte Eurovisionen så det blir nog en serie. På fredag kommer ju The Blacklists nya avsnitt ut. Gissar att jag kör på den.

Till mitt program eller efter maten blir det nog Polly med Seasaltsmak. Det är lite salt och sött i samma.

Olikhetsutmaningen: vinnare och förlorare

Det är som alltid både Eurovision och Hockey-VM så här i början av maj.. Inget som egentligen drar mitt intresse. Däremot uppmärksammas den förra hos Enligt O denna vecka. Veckans utmaning är som följer:

Det är I helgen är det dags för final i årets Eurovision och där kommer det att koras en vinnare och en rad förlorare. Vinnare och förlorare blir därför motsatsparet i veckans olikhetsutmaning.

Att vinna kan vara viktigt för en del och mindre viktigt för andra. I många fall kan vinnare hyllas som hjältar och många av våra stora idrottsmän och idrottskvinnor kan nog känna av det ibland. Att vinna är viktigt och ser du amerikanska filmer med sport i centrum är de läskiga. Denna tanke finns även inom litteraturen och de kan bli vinnare på andra sätt. Jag tänker på Suzanne Collins Hungerspelen där vinst betyder välstånd för den enskilde men också för distriktet. Att vinnaren måste mörda ett antal unga människor för att kunna njuta av detta är baksidan av vinsten.

Ingen drömmer om att förlora. Att förlora allt är värre än att förlora i en lek, i alla fall i det långa loppet. Markuell i Hjalmar Bergmans bok Markurells i Wadköping förlorar lusten att leva då hustrun avslöjar att den älskade sonen, Johan, inte är hans. Det tar bara några timmar men sedan känns hans liv annorlunda.

Från A till Ö: A - Allvarlig

Dags för första bokstaven i taggutmaningen. Det är A som Alfabet, som i min systers namn, som i alla och ja många andra ord.

A - Allvarlig. En bok du tog på allvar.

En bok som tog upp allvarliga ämnen. Du läste den för underhållning, men tog den på allvar.

Vad svårt det blev. Det finns ju böcker av många de slag som passar in på denna punkt men jag tror att det får bli Hon bad om det av Louise O'Neill. Det handlar om en ung flicka, Emma O'Donovan, som är vacker och populär men som på en fest blir brutalt sexuellt utnyttjad. Hon kan inte komma över det och det påverkar henne. Hon lever som i skuld och anklagas av samhället. 

Jag läste den för att den verkade bra men den sa mig något om vår värld. Trots att vi tror att vi har kommit långt är kvinnors rätt långt ifrån säkra. Dags att lyfta den nya generationen tjejer. Vi pratar ofta om feminism och om den tredje vågen. Snart dags för den fjärde och att vi tar det på allvar. Den här boken tog tag i mig och jag känner att det är dags. 

Jag läste en ledare om att vi i väst inte kan vara symboler för muslimska kvinnor. Västledare som vägrar följa en kulturell rit, som att bära slöja kan inte vara relevant. Jag undrar varför. Att stå upp för vad du tror på måste hyllas oavsett vem som gör det. Att det inte betyder så mycket är väl kanske sant men att det visar på att jag som kvinna gör mina val måste alltid respekteras. 

Kvinnor måste sluta gnälla på andra kvinnor. Vi är starkare tillsammans och vi måste få till världen för de som kommer efter oss. Då måste vi lära våra tjejer att stå upp för sig själva. Alltid.

Ja, lite blandad kompott

Jag håller på att avsluta en mängd kurser på jobbet just nu. Det är faktiskt jobbigt att jonglera schemaläggning, kurser, avslutning och utvecklingssamtal på samma gång. Nästa år blir det bättre tänker jag. Det stämmer aldrig. Nu ska jag äta mig en god bit kaka. Det förtjänar jag idag.

Sändebudet av Anders Gustafson och Johan Kant

Solbritt Andersson är tillbaka och hon och hennes kollegor befinner sig mitt i en extrem stor utredning. Den för Solbritt och Lena till Tyskland där de båda möter en interpolagent, Erik, som också vill sänka detta stora kriminella gäng som gömmer sig bakom en ganska polerad affärsverksamhet. De kommer rätt mycket på spåret i Tyskland men åker hem då Sven Löwengrip fortfarande inte har dykt upp. Väl hemma händer än det ena och än det andra som har med utredning att göra men det är svårt att koppla allt på en gång.

Samtidigt så händer det som alltid andra saker på Singö. Prästen på ön visar sig ha intressanta saker för sig som också visar sig ha betydelse för utredningen. Annars är livet som det alltid är för Solbritt och Rune. De lever sitt liv och barnbarnet Isabell kommer med jämna mellanrum och hälsar på. Fast just nu kanske det är pojkvännen som är mest intressant.

Detta är den sista boken om Solbritt och utredningen kring Löwengrip. Det är mycket som ska knytas ihop och jag tycker att det fungerar. Nu är inte detta den mest svårlästa bok i hela världen men den är mysig och trevlig. Jag tror också att få läsa om en polis som liksom lever ett normalt liv är uppfriskande. För Solbritt är ganska så normal. Hon är gift, har barn och ett aktivt privatliv. Hon dricker ibland men inte några mängder och hon trivs med sitt jobb. Det är verkligen en motpol mot allt svårmod som brukar dyka upp. Jag gillar serien och den är rätt så lättläst. Kanske är det något för sommarläsningen.

The Social Network

Enligt vad jag har förstått så var det svårt att få till slutet eftersom alla inblandade hade nått förhandlingens slut och fått pengar. Pengar ja, glöm inte att mycket alltid handlar om pengar. Det är också så att Mark Zuckerberg inte hade något med filmen att göra. Den är helt baserad andras uppfattning av händelsen. Det tycker jag är intressant. Zuckerberg vill inte ha något med filmen att göra och jag förstår honom.

Här framställs han som ganska otrevlig och de andra som små trevliga pojkar. Mmm, intressant. Det är klart att ingen av dem är helt skyldig eller helt oskyldig. I det hela verkar filmskaparna glömt att Zuckerberg faktiskt träffade sin nuvarande fru på Harvard och i samband med filmförloppet men det är liksom inte viktigt. För Zuckerberg framstår som en antisocial okänslig snubbe utan speciellt många vänner.

Filmen handlar om hur Facebook kom till och hur, enligt denna version, Zuckerberg lurade alla. Sanningen ligger nog i mitten. För här ligger min kritik. Kan du göra en biopic när personen lever och, dessutom inte pratar med dig. Mycket fokus ligger på Zuckerberg och de andra är trevliga om än lite pengaglada men alltid rakryggade och rara. Nja, det stör mig lite. Mina källkritiska ögon är hårda och jag har svårt att tro att män från väldigt privilegierade miljöer är så trevliga som de är. När hela Harvard blir imponerade av Zuckerberg tror jag att de andra blir lite sura.

Jag undrar vem studenterna på Harvard är mest imponerade av att träffa idag? Zuckerberg eller killarna som blev sexa i OS? Jag har mina aningar. För några år sedan tittade jag på Zuckerberg när han gjorde ett TED-talk. Egentligen är han som Steve Jobs eller Bill Gates. De är smarta och lite antisociala men det är liksom deras grej. Jag skulle säga att Jobs är lite läskigare än de andra två. And the nerd shall inherit the earth. Så har det väl blivit. Filmen är en Fincher+Sorkin-bebis och den fungerar men känns kanske lite ensidigt berättad.

Extras av Scott Westerfeld

Aya Fuse bor Yokohama. Staden är relativt kontrollerad och bygger på ett system där kändisskap ger dig utrymme att äga mer. Precis som resten av världen påverkades alla i staden av Tally Youngbloods mindrain där alla bieffekter av skönhetsoperationerna togs bort. Aya anser sig själv som ful. Som de flesta andra i staden filmar Aya sitt liv och hon använder sig av Moggle, hennes kamera. De båda tar sig in på en fest i New Pretty Town i hopp om att spåra upp en grupp som hon såg att surfa på ett mag-tåg, en historia som hon tror kommer att göra henne känd.

Det är så hon träffar Frizz Mizuno. Han är väldigt känd och Aya blir lite förvirrad men känner sig smickrad över att han pratat med henne trots allt. Hon lämnar Frizz för att leta efter den här häftiga gruppen. De är Sly Girls, mytomspunna men inte så lätta att hitta, och de tvingar Aya att slänga Moggle i en sjö för att de ska acceptera henne.

Det är genom att, efter att ha räddat Moggle, filma Sly Girls och senare de som tömmer tågen, de omänskliga, som Aya når enorm berömmelse. Så stor att hon, Frizz, brodern Hiro och kompisen Ren måste gömma sig på de mest konstiga ställen. Trots det hittar Tally Youngblood dem och snart tar Ayas historia, som började med att filma en grupp coola tjejer, en helt annan vinkling och Aya visar att hon är rätt tuff hon med.

Boken är egentligen inte någon fortsättning på Scott Westerfelds serie The Uglies, utan en helt fristående bok men det är en fördel om du läst de tre andra. Det är också en variation på den värld som Westerfeld tidigare presenterat. Extras handlar mycket om att vara uppkopplad och det finns en ganska stark samhällskritik mot den värld vi faktiskt lever i nu. Mycket av det de gör i boken dokumenteras av kameror och det är ju ungefär så unga människor lever idag. Det är svårt att leva upp till bilder av att vi alltid mår bra. Ingen mår alltid bra men att ta ett kort på en själv när en är glad är lättare än motsatsen. Just den tanken följer mig efter att jag läst klart boken.

Jag lyssnade på boken på engelska och det kräver en hel del att hänga med i slangen. Det är en välskriven bok och den är spännande. Kanske kan jag tycka att Aya är lite väl naiv ibland men det är väl hennes ålder. För unga som gillar att läsa mycket och kanske som kan lite mangareferenser är detta en passande bok. Fast som jag skrev tidigare är det lättare om du läst The Uglies-serien först.

Vei Bok 1 av Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnsson

Att få en bok av ett förlag är något nytt för mig. Jag blev helt uppspelt av många skäl och faktiskt senare av att läsa den här boken. Som den fantasynörd jag är tänker jag klassificera denna som fantasy och som den religionslärare jag är blir jag glad av att se den nordiska mytologin få eget liv.

Det hela börjar på havet där ett vikingaskepp hittar en ung kvinna. Hon kommer inte från den här världen utan från Jotunheim. Hon heter Vei och är ran av Veidars flock. De vikingar hon stöter på vill till Jotunheim för att erövra. Vei vill hem så hon berättar hur de tar sig dit. Alldeles i överfarten mellan Midgård och Jotunheim går skeppet under och de överlevande spolas upp på land. Arga och rädda kräver besättningen att Vei ska offras till Oden och vikingaprinsen går med på det. Dal, den främste av krigarna, får uppdraget att genomföra det men istället låter han Vei veta att han tänker låta henne fly. Det är då som den första av gudarna/jättarna dyker upp och Dal samt Vei blir ensamma kvar.

Vei, med en del jätteblod i sig, läker fort och snart beger de två sig av mot Veis by. Väl där så är byn öde som på en enda person. Aldis, byns förra ran, ligger döende och hinner säga adjö till Vei. Efter att de genomfört begravningsritualen förklarar Vei vad det innebär att vara ran. På morgonen lyfts taget och två jättar tar med Vei och Dal till Åskberget. Där återförenas Vei med Veidar även om det inte är smidigt. Det är så att det är dags för Meistarileikir - en tävling om som är bäst. Vei har hela livet trott att ran möter ran men så är det inte. Det är jättarnas kämpar, ran, mot asarnas kämpar, valkyrior eller vad det nu må vara. För första gången på många år blir det återigen en tvekamp.

Det är en mycket intressant historia och den har ett driv. Det gick fort att läsa denna bok och jag måste säga att jag tycker om berättarstilen. Den är underbart tecknad och vissa karaktärer känns extra noga. Vei är en sådan men jag måste säga att jag gillar de blå jättarna med inslag av djur och som påminner mig om hinduiska gudar. Sedan måste jag säga att Loke, vilken tolkning, är underbar som den listige. Jag får vänta nästan ett helt år men så är det ibland.

Olikhetsutmaningen: ute och inne

En ny vecka, en ny torsdag och en ny olikhetsutmaning. Den är som följer:

I helgen kom så äntligen våren och jag fick tillfälle att ägna mig åt en av mina favoritsysselsättning — utomhusläsning. Det är därför veckans olikhetsutmaning handlar om orden ute och inne. Det kan handla om plats, men också om vad som är inne och ute rent popularitetsmässigt.


En bok där de är mycket ute är Anders Gustafsons och Johan Kants senaste bok Sändebudet. Det utspelar sig på Singö i Stockholms skärgård och de är alltid ute trots snålblåst. Boken handlar om Solbritt Andersson, en polis som varit med länge, och eftersom detta är den sista boken i en serie om tre så börjar det hela i Singöspionen. Det är ganska lagom trevlig läsning och det går ganska fort. Fast ibland är det allt som jag vill ha av en bok.

Att vara inne kan betyda så många saker. I detta fall får det symbolisera den andra bok jag håller på att avsluta. Jag läser just nu Extras av Scott Westerfeld som handlar om unga människor i vad jag tror är ett framtida Japan. Där är det viktigt att ha bra status, att vara inne. Alla rankas utifrån sina ansikten och ju högre rank desto bättre förmåner får du som människa. Det är ett intressant perspektiv på ungdomskulturen men även ett samhälle där utseende är allt.

En kort bokenkät

1) Vad heter boken du läser just nu?
Vei bok 1 av Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnsson
Longbourn av Jo Baker
Extras av Scott Westerfeld

2) Hur långt har du kommit?
Nästan klar.
Halvvägs
75%

3) Beskriv boken med tre ord.
Mytologisk, fantasy, vacker
Intressant, annorlunda, historisk
Ungdomlig, dystopi, relevant

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
4
3,5
3,5

Kulturkollos tisdagsutmaning: Orättvisor och förtryck

Denna vecka är det orättvisor och förtryck som är i fokus på Kulturkollo. Veckans utmaning är som följer:

Orättvisa och förtryck – ämnet är brett och tolkningsbart. Det kan vara i det lilla personliga eller i det stora. Det kan handla om egenupplevd orättvisa eller strukturellt förtryck. Tänj på ämnet så mycket du vill.

Veckans utmaning:

Lista musik, film, konst och/eller böcker som tar upp ämnet orättvisa och/eller förtryck. Kanske skriver du en läslista till oss andra, kanske gör du en spellista eller så väljer du en helt annan form.

Jag gillar Mikael Wiehe och Björn Afzelius som var en del av proggrörelsen och skrev låtar om än det ena och än det andra. Sång till friheten är en sådan sång som kan handla om kamp och om frihetskamp.

Förtryck kan handla om många saker och därför får 12 years a slave symbolisera filmen i denna utmaning. Den handlar om en man som är fri men blir slav av misstag. Alla de rättigheter som han hade togs ifrån honom och mannens kamp för att komma hem till sitt liv.

Norman Rockwell målade en bild av Ruby Bridges som var den första lilla flicka som skulle gå i en vit skola i USA. Det finns något så ensamt över den bilden som säger väldigt mycket om förtryck och orättvisor. Alla som inte får gå i skolan än idag och alla som behandlas fel för att de vill lära sig saker eller bara vara den de är.

Det finns en hel del böcker som tar upp orättvisor eller förtryck på olika sätt. Den bok jag tänker på är Jane Eyre där scenerna i barnhemmet alltid får mig att rysa. Det finns så många som tycker att vara fattig eller sjuk är ett individproblem både då och nu. En fattig kvinna fick skylla sig själv och skulle veta sin plats.

Som en bonus tänker jag på de politiker som säger sig stå upp för förtryck och orättvisor för att i nästa sekund säga att sjukskrivningarna måste ned och vi ska arbeta och göra oss nyttiga. Inget fel i det men alla orkar inte med det. Det finns en orättvisa i det med.

April och den otroliga världen

År 1870 så händer något som påverkar hela Europas och världens utveckling. Kejsar Napoleon III mördas och hans politiskt svage och unge son tar över och skriver på ett fredsfördrag med tyskarna och det bryter inte ut något krig. Det gör också att Frankrike fortsätter vara en monarki men närmast diktatoriska inslag. De forskare och vetenskapsmän som finns försvinner med jämna mellanrum och utvecklingen stannar av. Det är kolkraft som gäller och 1931 är Frankrike i krig med många länder och världen är i stort ett stort kolmoln. Avril, eller April, och hennes mamma och pappa samt farfar bor i Paris. De vuxna försöker komma på ett serum som får djuren att må bra men även människorna. Forska får en inte göra på egen hand så polisen kommer för att arrestera dem alla. De flyr men försvinner Aprils föräldrar mystiskt. Hon blir ensam kvar.

Tio år senare, 1941, lever April ensam i Paris med Darwin, sin talande katt. De försöker komma på föräldrarnas serum som bota djur och kanske växter men det går sådär. Polisen jagar henne och hon har inte träffat sin farfar på tio år. En dag träffar hon Julius, en ung skurk och polisinformatör, som sätter igång händelser och snart visar det sig att Aprils föräldrar är kidnappade och nu tänker hon leta reda på dem.

Detta är en skön fransk film i dystopigenren. Franskt utseende och franskt tal gör att den knappast är för små barn utan kanske lite äldre. Den har en tydlig handling och lagom galna saker för att fungera i en fantasivärld men ändå trovärdig. Jag läste Guldkompassen för några år sedan och tänker på steampunkfantasy när jag ser den här. Gammelmoderna saker som t.ex. flyger eller att ånga används på de mest galna sätt. Det är spännande och vältecknat och spelat. Den här hittade jag på C more.