Marty klarar sig men hamnar i 1955. Nu vill han inget hellre än att komma hem. Det är dock lättare sagt än gjort. För precis som 1985 växer inte plutonium på träd. Förutom det är ju det lite jobbigt med mamma och pappa som är precis som alla andra tonåringar.
30 år gammal är filmen fortfarande rätt roande och gullig. Sedan är ju tidsresor alltid värd sin tid. Fast det tycker kanske bara jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar