måndag 19 september 2016

Sandhamn av Jens Liljestrand



I den här novellen får vi alltså möta en f.d tennisspelare, kallad Puma, som ska umgås med sin dotter. Tillsammans med affärskompanjonen Dejan, och dennes söner samt en barnflicka seglar de ut i skärgården och lägger till i Sandhamn. På en skärgårdsö är det svårt att vara anonym och dagen efter, vad som verkar vara, en blöt kväll, så räddar Puma en liten flicka som håller på att drunkna.

Journalister dyker upp och vill göra ett reportage om hjälten men istället för att fråga honom om hans heroiska insats smyger de in intrikata frågor om den vårdnadstvist han för tillfället befinner sig i. När det sedan blir dags att dra vidare dyker pappan till den räddade flickan upp, tillsammans med sin tonåriga dotter. Han slår sig i slang med Dejan och Puma och även den här kvällen blir en blöt tillställning. Det visar sig att den tonåriga dottern och Puma har träffats tidigare, förra sommaren i Båstad, och att de då verkar ha haft sex med varandra. De två smiter iväg i natten men den här gången blir det inget. Pappan dyker upp och anklagar Puma.

Novellen ger mig en fadd smak i munnen. Detta är verkligen en beskrivning av män som får det att krypa i mig. Jag kan tycka att den är läsvärd men som läsare måste man nästan ha en viss distans till handlingen för att inte bli förbannad. Det får du bli efteråt. Nu finns det ju män som detta i världen. Det får en inte förglömma.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar