Helena är änka sedan många år och husfru på sin gård i Västra Götaland. Hon har två söner och två döttrar. Sonen Lars är bortlovad till Astrid men Agnes, äldsta dottern, och Ingrid, den yngsta, är däremot inte bortlovad. När en av grannarna, Erland Nilsson, kommer för att prata om sin brorson Sten Haraldsson blir Agnes glad och snart står det bröllop på gården. Helena är nöjd för dottern har fått en så bra man. Livet fortsätter som alltid på Helenas gård och snart gifter sig även Lars. Agnes däremot lever inte ett gott liv.
Agnes man slår henne våldsamt och ofta. Det blir värre och värre. När hon väl blir gravid är hon rädd med glad. När modern kommer visar det sig att barnet dog. I alla fall är det vad Helena får veta. Med tiden blir misshandeln värre och när trälen Tjalve ger sig till Helenas gård för att förklara läget så tar Helena ett beslut som drabbar många.
Detta är fjärde delen i serien Släkten och jag måste säga att den är bäst hittills. Kanske för att den handlar om mäns våld mot kvinnor och en mors kärlek. Här är det inte hedersmord som gäller utan snarare skyddsmord. Jag gillar hur vi får följa Helena på en pilgrimsfärd och hur hon upplever den. Både på gott och ont kan jag avslöja. Det jag kan sakna är personporträtt. Helena är tydlig och även hennes döttrar men männen är lite suddiga figurer i ytterkanterna. Det handlar ju dock om kvinnor men lite mer bakgrund till sonen Lars hade inte varit fel. En god man som får visa att alla medeltida män inte var svin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar