Spagettivästern på 2000-talet. Spagettivästern enligt Tarantino. Så Django blir räddad av Schultz. De blir sedan kompanjoner. Schultz är prisjägare och bra på det han gör. Django är ganska så begåvad och blir frisläppt av Schultz. De jagar hela vintern och målet är att hitta den man som köpt Djangos fru. Brunhilde som hon heter är en slav med egenskapen att prata tyska, och så många finns inte.
Det finns bra och mindre bra saker med filmen. Den är lite charmig och lagom lätt att hänga med i. Några fåniga delar av handlingen är underhållande och det är ganska milt våld för att vara Tarantino. Det är en spagettivästern och Franco Nero dyker upp :). Den är dock för lång och jag kommer på mig själv med att tappa tråden efter nästan 2 timmar. Ibland måste redigera sig själv. Just sayin' Quentin, ibland måste man bara. Det finns passager som skulle kunna klippas i. N-ordet används väl 200 gånger i filmen. Det stör mig så väldigt mycket. Inte för att det inte var tidstypiskt utan bara för att.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar