Zelda är tillbaka och nu har hon börjat arbeta på någon skvallerblaska. Hon arbetar jämt och är i stort sätt utsliten. Samtidigt försöker hon hitta sig själv och även en och annan pojke. Jag har läst denna förr och här tänkte jag något smart då.
Jag gillar Zelda. Hon är så vilsen som alla är i en viss ålder. Vill ha jobb, men litar inte riktigt på att det hon gör räcker. Vill ha förhållande men inte definieras av det. Vill känna sig vuxen men samtidigt inte. Att hon sedan är feminist men ibland faller ifrån vem gör inte det? Det gör vi alla. Neidestam är nog den av de grafiska författarna jag läser som jag gillar mest. Det säger en del för jag gillar dem alla. Men Zelda, hon är speciell hon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar