Jag läser en kurs i genusvetenskap och vi ska läsa den här boken som stöd för en tenta och jag måste bara önska mig själv lycka till med tentan först. Däremot blir jag inte klok på den här boken. Vem, om det ens finns en vem, var förläggaren som inte tryckte på knappen stanna? Jag tycker den är intressant men vad långrandig den kan bli. Vissa saker går över fort medan andra skrivs i detalj. Jag tänker på beskrivningen var sparpengarna finns. I en burk, i en tygbit, i en burk i en trasa längst in under diskbänken. Gnällig? Nej, jag blir bara trött på överdrivet beskrivande.
Boken är ändå intressant att läsa med genusvetenskapliga ögon och framförallt ur ett intersektionellt perspektiv. Nazneen kommer till London och ska bo där med sin man. Kvar i Bangladesh bor hennes syster. Det är ett arrangerat äktenskap och det märks att de inte riktigt är på samma sida av vad som förväntas av en man och en kvinna. Boken tar sig sedan vidare fram till det år som 11 september sker och under alla år är det spänt läge hemmavid. Döttrarna hålls hårt men är mer anpassade till den brittiska kulturen. Nazneen hittar tröst i religion och en yngre man. Det är ett tvärsnitt av Brick Lane-livet men ur ögonen på en kvinna. Med jämna mellanrum skriver systern brev.
Som sagt är jag kluven till boken. Den är lång och mycket har hänt sedan 2003. Samtidigt är hatet mot muslimer större idag än då. Det finns många lager att fundera över. Som skönlitterär bok är det dock inte en extrem höjdare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar