Jag har aldrig varit i Tanzania men jag har arbetat på en skola som i ungefär 10 år hade utbyte med en skola i landet. När jag läser Gurnahs bok känner jag igen platser mina elever varit på och som våra tanzaniska vänner pratat om. Det är alltid en halvt surrealistisk upplevelse.
Vi befinner oss i Tanganyika och på Zanzibar. Det är det tyska kolonialväldet som gäller och det talas om tyskarnas grymhet. Det talas även om engelsmännen i norr som är lika grymma. Yusuf är en tolvåring som bor med sina föräldrar. En dag får han följa med farbror Aziz till hans hem men mannen Yusuf följer med är ingen farbror. Yusufs föräldrar är så fattiga att de säljer sitt barn för att kunna betala en del av sin skuld.
Aziz är handelsman och Yusuf får arbeta i hans affär till att börja med. Det går bra men snart får han byta affär och arbeta i en annan stad. Han får lära sig koranen och gå i skola. De män som Yusuf umgås med är i stort sätt alla i skuld eller beroende av Aziz.
Det är en intressant uppväxtskildring som ligger lite utanför författarens eget liv. Han levde inte före första världskriget så mycket är nog återberättat. Det som slår mig är att det är så få kvinnor. Dessa pojkar lever ett liv utan kvinnor. Ja, de träffar kvinnor men det är knappast någon interaktion. Vad tråkigt att inte få se sin mamma igen. Tragiskt när man tänker att detta säkerligen hände på många platser runtom i Afrika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar