31 maj 1928

Idag skulle min farmor ha fyllt 90 år. Så blev det inte. Hon blev 65 år och dog i juni. Gunhild Linnéa hette hon och firade sin sista födelsedag på sjukhus. Hon orkade inte mycket. Njurarna var slut och snart även lungorna och levern. Hon dog efter en operation. Farmor lärde mig att laga mat och vi älskade båda Selma Lagerlöf. Hon kunde vara riktigt barsk mot både mamma och pappa ibland och även mot oss. Vi skulle alla göra som hon ville. Sedan kunde hon vara hur snäll som helst. Farmor var med andra ord som vilken människa som helst. Både bra och dåliga sidor och det är viktigt att minnas båda även så här efteråt. Farfar saknar henne och jag förstår honom. Han däremot har valt att minnas allt bra. Detta trots att de kunde bråka rejält med varandra även när jag var barn. Fast minnet väljer sina tillfällen.

Grattis lilla farmor.

Avengers: Infinity War

Så är det då dags. Alla Marvelhjältar ska samlas i en och samma film. Det är tio år av olika karaktärer som möts upp. Det är nämligen så att Thanos, som sprider skräck i hela universum, nu hotar jorden. Eller universum ska vi säga. Han letar efter evighetsstenarna, the infinity stones, som tillsammans är otroligt kraftfulla och kan ödelägga halva världen.

På jorden finns två stenar och de ska nu försvaras. Tur att dessa hjältar har ett yttre hot mot sig för det är inte alltid så att de kommer överens. Det är ganska storstilad action men jag gillar ändå de lugnare scenerna. Mest gillade jag de scener med Iron Man, Doctor Strange och Spider-Man. Kanske för att det faktiskt pratas på riktigt, för att det drivs framåt, för att det försöker bli en lösning. Jag tycker också mycket om Thors scener för att han får vara den karaktär som beskrevs i förra filmen. Även Bruce Banner är en karaktär jag gillar. Han har sådan ångest att Hulken inte ens vill vara med.

Det låter hårt men så är det. Även i actionfilmer vill jag lite diskussion. Annars är det bara en mängd CGI-scener som det visserligen inte är några fel på men inte bara. Detta är första filmen av två och vi får se vad som händer. Jag sitter och irriterar mig även i denna film på vissa karaktärer. De har för mycket utrymme och dessutom gör de filmen dummare. Jag gillar actionfilm för det balanserar de böcker jag läser. Varför måste då vissa vara så jäkla jobbiga. Det gnager i mig och ibland har jag svårt att förstå hur andra kan tycka att det är roligt eller ens charmigt. Filmen är värd att se och det är verkligen en upplevelse att se denna.

Kulturkollos tisdagsutmaning: För det första, för det andra, för det tredje.....

Denna vecka har Kulturkollo tema magiska tal. Det är något som intresserar mig otroligt mycket speciellt som de magiska talen förekommer så ofta i religionen. Vise män, sju dagar, 12 lärjungar och siffran 6.

Veckans tema är de magiska talen, och givetvis gör jag då veckans utmaning till en sifferövning. Och lika givetvis upprepad tre gånger.

För det första:
Kom på tre bok/filmtitlar som innehåller talet tre.

För det andra:
Kom på tre bok/filmtitlar som innehåller talet sju.

För det tredje:
Kom på tre bok/filmtitlar som innehåller talet tretton.

Den första jag kommer på är Tre av Per Nilsson. Jag tror den kom förra året och handlar om en liten kille som egentligen är besatt av tre. Det är en bilderbok som jag tror mina kompisars barn gillade.

Tre män i en båt är ju en klassiker i dessa sammanhang. Jerome K. Jerome som skriver om tre mäns resa i en båt på Themsen.

På åttiotalet kom ju Tre män och en baby. Både en fransk och en amerikansk version finns. Ingen av dem har åldrats speciellt väl kan jag säga. Jag såg dem för kanske fem år sedan. Tre ungkarlar tar hand om en av männens lilla tjej. De växer som män och blir väldigt omhändertagande.

Den första på sju får bli Se7en. Filmen som nästan är 20 år men som fortfarande kan skrämma mig. David Finchers version av de sju dödssynderna är verkligen hemsk. Bra agerat av alla involverade och vi brukar titta på den för att se hur klassiska teman, från Dante i detta fall, är relevanta i dagens samhälle.

Denise Rudberg skriver i elegant crime-genren. Den senaste heter De sju som såg och handlar om ett brott som utspelar sig över långt tid. Det är egentligen inte brottet som är i fokus utan snarare lite skönt samspel mellan karaktärerna och lite prat om god mat.

En av de mest klassiska sagorna innehåller ju sju. Det är Snövit och de sju dvärgarna. Det förekommer olika versioner av namnet men ett av dem innehåller sju.

Min hemliga dagbok - Adrian Mole 13 3/4 år av Sue Townsend läste jag i slutet av 1980-talet. Det är fortfarande en av de bästa beskrivningarna av en tonårspojkes öden. Jag tror faktiskt inte att någon kille i min klass någonsin läste den. Synd för den är verkligen passande.

Tretton är en film om Tracy, som alltid varit duktig och skött sig i skolan. Så börjar hon hänga med Evie och helt plötsligt är tonårsrebellen närvarande och det är ganska hemskt att vara både Tracy och hennes familj. En berättelse om vad som händer när någon hamnar i problem.

Den andra filmen här blir 13 hours som är en sorts dramatiserad biografisk film om de soldater som försvarade det amerikanska område i Benghazi, Libyen. Den är både ifrågasatt och hyllad. Jag väljer att tro att den är överdriven till ett visst men att det finns vissa saker sanna. Så är det alltid men samtidigt är det en händelse som är värd att fundera kring.

Mors porträtt av Selma Lagerlöf

En gammal fiskare bor på västkusten. Han är en inbiten ungkarl men så en natt börjar hans mors porträtt tala till honom. Han ska gifta sig tänker modern. Detta trots att han är över 70 år. Så han ger sig ut i samhället nästa dag och letar en fru. Han hittar en ganska vardaglig kvinna som han så småningom gifter sig med.

En liten kort och fin novell av Selma som kom i den här samlingen. Lagerlöf kan konsten att skriva korta men poängfulla noveller. Jag å min sida älskar det faktum att det vardagliga får existera bredvid det lite metafysiska. Denna novell är inget undantag. Bra skriven och lätt att läsa.

Olikhetsutmaningen: vänner och fiender

  Så här på mors dag har vi bestämt att våra studenter ska hålla i en dag där de visar upp djur och liknande. Så vi alla ska jobba idag. mellan 8-16. Tjoho, för det utgår ingen komp eller något utan en får ta det för laget. Jag är grovt förkyld och skulle vilja ligga och snarka halva dagen.

I torsdags kom olikhetsutmaningen från enligt O om vänner och fiender: Vilka kulturella verk som handlar om vänner och fiender vill du lyfta fram?




När jag gick på gymnasiet läste vi böcker i åk 3 engelska. Jag överdriver vi läste böcker i alla våra ämnen. Psykologi, religion, svenska, historia och alla andra ämnen. Spanskan var lättast för där läste vi kortast böcker medan Främlingen på franska var svår kan jag säga. I engelska i alla fall läste vi Gudfadern av Mario Puzo. Här pratar vi vänner och fiender. Antingen är du god vän till den gode Don Vito eller inte. Att vara hans fiende är inte alltid lätt. Jag såg filmen efteråt och faktiskt kan jag inte hylla den som alla andra. Kanske för att jag läst boken. Min lärare i engelska hade inte läst en bok i sitt ämne sedan 1972 och det märktes. Ja, i alla fall inser jag att inte många har läst boken men filmen har de sett.

Fiender ja, det finns rätt många i världslitteraturen. Jag läser om Guillous serie om Carl Hamilton. Där är det fiender och vänliga fiender som gäller. För även om vi är mer allierade mot USA så är vi fortfarande lite fiender. När det gäller Sovjet så behöver vi inte ens diskutera förhållandet. Detta genomsyrade mycket spionlitteratur under 80- och 90-talen. Vill du läsa moderna litteratur tror jag att Thomas Engströms böcker är en bra uppdatering. Eller tja, min fiendes fiende är min vän är något som stämmer i den här genren.

Att vara en god vän är viktigt. Vänskap underskattas ibland och kanske finns myten om att kvinnor och män inte kan vara vänner djupt rotad i oss. Det är väl det som diskuteras ganska genomgående i När Harry mötte Sally. I alla fall är mitt förslag till detta ord vänskapen mellan Ailí och Olivia i Charlotte Cederlunds serie om samisk magi i modern tid. Två unga flickor som möter varandra. Någonstans är alltid ungdomars vänskap hjärteskärande beskriven. Så även här.

Änglabarnet av Anders Gustafson och Johan Kant

Solbritt Andersson får ett nytt fall. Det är kvarlevorna efter en ganska ung människa som hittats i en gammal nedsliten stuga, byggd på 1700-talet, som nu ska rustas. De börjar undersöka och kommer fram till att det är en liten flicka som försvann för många år sedan. Det visar sig att själva försvinnande påverkade mor och far. Att flickan nu hittats får stora konsekvenser för föräldrarna även så många år senare.

Detta är en kortroman som utspelar sig på Singö, igen. Det är samma poliser denna gång och du har nytta av om du läst de tre föregående böckerna. Den återkommer till vissa tidigare händelser. Annars är det en ganska rak berättelse. De utreder och fallet som är gammalt får mindre uppmärksamhet. Fallet är lite personligt för Solbritt och troligtvis är det därför hon tycker det är så viktigt. Boken lyssnade jag på och det gick bra. Det är en trevlig liten avkoppling i vardagen. Det jag gillar med de här författarna är att det inte är överdrivet mycket mord eller ond bråd död. Det är liksom som vanligt och det känns skönt.

Helgfrågan v.21

Åh, värmeförkylning slår ut mig som mest. Det gör ont i halsen och är snor till förbannelse. Värmeförkylning tänker du? Jo, jag blir varm på dagen och sover med öppet fönster på natten på grund av värmen. Det blir kallt, drag och badabing, jag är förkyld. Som ett brev på posten. Varje år händer det. Just nu är det dock inte optimalt. Lärare i maj är stressade utan förkylning. Men nu är det fredag och Mia ställer sina frågor:

Vilken författare skulle du vilja intervjua och vad skulle du fråga?
Bonusfråga:
Vilken är din favoritglass?

Jag skulle nog vilja intervjua J.K Rowling. Ja, jag vet att jag är vuxen men någonstans slog böckerna an hos mig. Det finns så mycket samhällskritik och hur alla människor har fördomar. Det jag skulle vilja fråga är dock hur hon lyckades komma på alla smarta saker som händer i trollkarlsvärlden.

Jag gillar mjukglass. Den ska ätas på sommaren när det är varmt och inte från McDonalds. Den ska ätas i bägare och helst våffelbägare. Sedan ska det vara strössel på. Jag saknar mjukglass i chokladsmak. Den var god men numera är det vanilj som gäller där jag handlar och det går bra det med. Chokladströssel på.

Sjukdom!

Herre jösses. Jag blev sjuk igen. Värmeförkylning slog ut mig. Hostar och har ont i halsen. God natt.

Kärlek och spannmål av August Strindberg

En liten kort novell som egentligen publicerades i Giftas första gången men jag har läst den fristående. En ung man är kär och vill gifta sig. Dock menar bådas släkt att han måste spara pengar och arbeta för äktenskapet för det är inte gratis att vara gift. Den unge mannen är dock så kär att han menar att det räcker. Så det blir förlovning, köpandes av möbler, lägenhet hyrs, äktenskapet ingås. Så långt är det väl okej. Speciellt som att den unge mannen slutar med sina extra jobb för att umgås med fästmö och sedan fru. Om äktenskapet blir lyckat får tiden utvisa.

Jag har ett hatkärlek förhållande till Strindberg. Han är en intressant författare men ibland lyser vissa åsikter och konflikter, som han personligen hade med vissa individer, igenom. Dock tycker jag om novellerna och nästan alla pjäser. Denna novell tycker jag också om. De som förekommer i Giftas I och II är tilltalande och säger rätt mycket om människors beteende. En läsvärd liten novell.

Day 04 - Your favorite show ever

Åh, vad svårt. Det finns så många att välja på liksom. Eller så är det väl alltid egentligen. Jag tänker att jag måste rangordna de jag har sett flest gånger. Frasier, Vita Huset, Simpsons och MASH tror jag klassificerar sig här.

Då får det bli Frasier. Även om jag älskar Simpsons är det något med den glade radioprataren från Seattle. Det finns något finstämt men samtidigt lite buskis över den gode doktorn och hans familj. Mycket spring i dörrar och förväxlingar men mycket värme. Så det får bli den.

Jenny Colgans böcker igen

Gud vad jag tjatar om dessa böcker. Visserligen är det väl för att jag har gett mig den på att läsa dem alla. Några fler sedan sist.

The little Shop of Happy ever After (2016)
Amanda's Wedding (2000)
Looking for Andrew McCarthy (2001)
Talking to Addison (2001)
Working Wonders (2003) aka Arthur Project
Do You Remember the First Time? (2004) aka The Boy I Loved Before
Sixteen Again (2004)
Where Have All the Boys Gone? (2005)
West End Girls (2006)
Operation Sunshine (2007)
Diamonds Are A Girls Best Friend (2008)
The Good, the Bad and the Dumped (2010)
The Loveliest Chocolate Shop In Paris (2013)
The Little Beach Street Bakery (2014)
Summer at little Beach Street Bakery (2015)
Christmas at the beach street bakery (2016)
Meet me at the Cupcake Café (2011)
Christmas at the Cupcake Café (2012)
Welcome to Rosie Hopkins' Sweet Shop of Dreams (2012)
Christmas at Rosie Hopkins’ Sweet Shop (2013)
The Christmas Surprise (2014)
The Summer Seaside Kitchen - The Cafe by the Sea (2017)

Midnattsljus av Charlotte Cederlund

Det här är sista boken om Áili har fått flytta från morfar och bor nu i en liten lägenhet i Kiruna. Efter att hon räddat Idijärvi och Urseiten från Borri noaidi tappade hon sin kraft. Nu går Áili på gymnasiet igen. Där börjar hon läsa samiska och får chansen att vara en vanlig tonåring. Olivia följde med sin pappa till Svalbard och det är väldigt sällan de har kontakt på grund av avståndet.

I skolan möter Áili Rasmus som har fått en begynnande kraft. Han ser också det övernaturliga men han har kraft som Áili inte har längre. Det är något som inte är som det ska och till och med i Kiruna märks detta. Sápmi står inför en sista strid som kräver mer än vad en person kan ge.

Jo, detta är sista delen och det är en värdig avslutning. Jag saknar Olivia rätt mycket. Visst hon är med men inte lika mycket. Áili känns lite mera ensam än tidigare. Det kan också bero andra saker. Det knyts ihop på ett bra sätt. Det är en serie där du tjänar på att läsa alla tre delarna. Detta är inga böcker som det går att läsa enskilt. Mest för att karaktärer återkommer och presenteras inte så mycket.

Det är en bra uppläsning som jag rekommenderar. Serien är härlig att ta till sig i värld där svensk ungdomsböcker verkar blomstra och detta är ju fantasy. Det behövs det med. Om Cederlund fortsätter skriva tror jag det kommer gå bra.

Day 3 - Your favorite new show (aired this t.v season)

Det var inte lätt. Jag streamar mest och då finns egentligen inga säsonger som är knutna till en viss tid. Fast det var ju sista säsongen av Fröken Frimans krig nu i julas och den ser jag direkt på TV. Sedan ser jag om den om jag ska vara ärlig. Det är väl kanske inte ny.

Helgfrågan v.20

Det är ganska sent fredag kväll. Den här veckan har jag slocknat i soffan och sedan vaknat vid elva och varit pigg. Mia undrar en fråga inför helgen:

Hur länge har du haft bloggen?

Bonusfråga:
Vad gillar du det vackra vädret?

Min lilla blogg fyller nio år i år. Det är lite kul för jag trodde jag skulle tappa bort mig efter ett år eller två. De senaste åren har jag blivit bättre på att blogga och det har också blivit roligare. Dessutom läser jag annorlunda idag än då. Det är nog bloggens förtjänst tror jag.

Jag gillar solen men när det är för varmt och för högt tryck får jag huvudvärk. Så var det häromdagen och då är motståndet i min hjärna helt slut. Det var varmt, fuktigt och åskan låg i luften. Två dygn sedan brakade det loss. Lycka. Nu är det varmt på dagen och svalt på natten. Den bästa kombon i världen.

Hett i hyllan #144

Så här sent torsdag kväll har jag rotat i min bokhylla och hittat en oläst goding. Eftersom det är torsdag undrar ju Monika följande:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag gillar ju historiska böcker och har faktiskt läst Maria Gustavsdotter så jag förstår inte varför inte denna står oläst. Kanske är det för att jag har börjat läsa på platta och har svårt för läsa pocket numera. Det kanske är så att jag ska skänka bort den här upplagan och hitta den som e-bok. Så kan det vara. Läsa den ska jag. Den verkar också vara den första i en serie av fyra böcker. Vilket inte var planen när boken skrev tydligen för där står det tre.

Baksidestext:

Det är ljummen försommar 1644 och efter gudstjänsten i Morlanda kyrka råder det full dramatik på prästgården. Prästdottern Ulrika sitter böjd över bibeln med tårarna rinnande utmed kinderna, hennes syster Katarina står i skamvrån medan deras bror Magnus får smaka på piskan.

Det som skulle vara ett oskyldigt skämt får ödesdigra konsekvenser. Ulrika flyr brådstörtat från det lilla samhället på Orust för att söka sig en framtid någon annanstans. Snart slår hon följe med en säregen grupp gycklare och hamnar mitt i ett krigshärjat Uddevalla. Hennes syskon är kvar hemma på prästgården, men de står också inför omvälvande förändringar.


Maria Gustavsdotter har skrivit en atmosfärrik och fartfylld familjekrönika som utspelar sig i 1600-talets Norden. Ulrikas bok är första delen i en planerad trilogi om tre prästdöttrar.

Det blå ankaret av Hjalmar Söderberg

Herr Fant har kommit upp sig i samhället. Han har fått en ordern och blivit upptagen i societeten. Eller något sådant i alla fall. Han passar inte riktigt in. På hans arm finns ett tatuerat ankare från tidigare liv. Trots allt gifter han sig med fröken Gabel.

Söderbergs noveller är lite speciella. De tar lite tvistar och rundar hörn som kanske inte alltid är vad en tänkt sig. Jag gillar stilen och oftast kan vi diskutera dem i klassrummet. Det är svårt att hitta noveller som eleverna tar sig igenom utan att de fastnar i språket. Söderberg är oftast en sådan författare som kan ta dem vidare. Dessutom skriver han korta noveller som gör att de inte tappar bort sig. Låter galet men har en elever med kort arbetsminne blir det svårt med längre handling. Då fungerar Söderberg kanon och dessutom är det saker som händer som de kan relatera till.

Kulturkollos tisdagutmaning: En kunglig personlighet

Kulturkollo har valt att titta lite närmare på kungligheter och lyder som följer:

I veckans utmaning vill jag att du berättar om en kunglig personlighet – någon du gillar, någon du avskyr eller kanske någon du vill veta mer om. Det kan vara en verklig person – nu levande eller historisk – eller en fiktiv kunglighet från en bok, film eller TV-serie.

Kvinnan på bilden är den danska drottningen Margrethe som är en av mina favoriter i de europeiska kungahusen. Hon verkar vara en cool dam och känns också mycket folklig. Dessutom är hon en konstnär, illustratör och översättare.

Jag gillar familjen Tudor. De är så där härligt maktgalna och passar så väl att dramatisera och skriva om. Det finns en otrolig källa av mysterium kring dessa som går att använda sig av. De älskade att styra, och de var konstant i olika konflikter, med sin egen släkt allt som oftast.

Den kunglighet som mina elever brukar fastna på är Marie Antoinette. Även om hon inte alltid porträtteras i ett så smickrande ljus alla gånger är det i alla fall en personlighet många tjejer vill diskutera. De brukar tycka om att förstå hennes liv och hur det var. Kanske för att hon dömdes för sitt utseende så ofta.

Katarina den stora av Ryssland är en mycket intressant kvinna. Hon styrde sitt land med järnhand. Dessutom sägs det att varje gång hon tröttande på sina älskare fick de en post inom administration eller armé. Inte konstigt att det blev onödiga titlar här och där. Trots detta skvaller var hennes tid på tronen framgångsrik. Hon var kusin med Gustaf III men krigade ändå med släkten. Fast min favorit är att hon kallades Katarina le grand av fransmännen, ett epitet som endast ska tillfalla en man om rätt ska vara rätt. Med henne tog Ryssland ett stort steg mot en modernare monarki och land.

Den vita rosen av Anna Kuru

Det här en novell om en ensam man. En vanlig dag i hans liv där han mest betraktar livet. Mannen bor någonstans i Tornedalen men okänt var. Han har i alla fall en granne. En dag när han badar bastu översköljs han av en dramatisk och omskakande händelse i barndomen.

Detta är en novell som publicerats via Radionovellen i P1. Det gäller att du kan lyssna för de finns bara i uppläsning. Denna är mycket bra uppläst. Lite landsbygdsperspektiv och lite tragiskt minne kring en flykt och ett nytt liv. Det är alltid kul att lyssna på amatörers noveller.

Guardians of the Galaxy vol. 2

Den udda grupp av människor, djur, rymdvarelser och träd som bildades i förra filmen (gotg som den kallas i förkortning) återkommer här. De är ju väktare i galaxen men denna gång går det allt annat än bra. De råkar kanske göra några av sina uppdragsgivare något arga. Eller något är väl en underdrift. Väktarna blir jagade och det gör att de skadar sitt skepp rejält. När de landar på en planet, för att laga sitt skepp, får de ett besök, av Peters pappa. Peter, en produkt av en utomjording och en jording, togs från Jorden när han var ung och har levt med Ravagers och framförallt Yondu.

Ego tar med sig halva gruppen till sin hemplanet och resten stannar kvar. Det är Rocket och Groot som stannar kvar för att laga skeppet och för att vakta deras fånge, Nebula. Det visar sig att Ego inte bara är ett namn och de där uppdragsgivarna är inte helt ute och cyklar.

Alltså, visst detta är action och lite komedi men jag är antagligen för trött eller för ointresserad av karaktärerna. Den får inte tag på mig och kanske är det för att jag faktiskt inte läst något av dessa i serietidningsform. Det är också ganska mycket kiss- och bajshumor som jag kände mig för gammal för. Jag har läst andra och förstår deras driv annorlunda. Eller så är det bara för att det känns så lökigt. Jag vet inte riktigt vad men något gnager och jag ser men känner inget för dem.

De kommer att dyka upp i nästa film Infinity War. Groot är egentligen den enda som jag känner har lite önskan att det ska gå bra för.

Olikhetsutmaningen: flipp eller flopp

Det är lördag och idag är det faktiskt Eurovisionfinal. Eftersom jag är totalt ointresserad så tänker jag jo men det var ju bra. Så det blir vad det blir. Det här är veckans olikhetsutmaning och mer kan du läsa här:

Den här veckan inspireras ordparet av ett inslag från det klassiska radioprogrammet Metropol med Ingvar Storm och Niklas Levy där en programpunkt hette ”Flipp eller flopp”. Ett koncept som återanvänds i flera andra sammanhang. Det handlade om att en panel skulle avgöra om en nysläppt låt skulle flippa eller floppa.

I bakhuvudet har jag också av kvällens semifinal inför Eurovision-finalen på lördag. Benjamin Ingrosso tävlar för Sverige och det var väl inte direkt min favoritlåt i den svenska tävlingen. Inte flopp kanske, men inte heller flipp. Nu behöver eller flippar och floppar absolut inte handla om musik, det kanske som vanligt ges exempel från all möjlig kultur.

Veckans ordpar är alltså flipp och flopp!

Floppar är nog aldrig kul att vara med om. Det finns ju några kända som plastcykeln som vägde mer än en vanlig. Göta Kanal är faktiskt en flopp. Den grävdes för att korta restiden Stockholm-Göteborg. När den väl var klar kom tåget och gjorde om all restrafik för all framtid. Kanalen användes i några år men inte till den arbetsinsats som krävdes. Läste för många år sedan att det var miljontals arbetstimmar som lades ned för att gräva kanalen.

En bok som totalfloppade trots hypen var Strindbergs stjärna. Jag kommer ihåg att vi fick inbjudan att lyssna på en författarkväll genom jobbet. Jag gick aldrig men så här efteråt var nog hypen större än den borde ha varit.

Flipp är väl allt som går bra. Eller som går bra så småningom. Jag tänker på både L.M Montgomery och Laura Ingalls Wilder som refuserades först. De blev ju författare och läses än idag. En annan sak som flippade var nog Internet. Även om det finns nackdelar så är fördelarna stora. Jag hade aldrig haft så mycket läsinspiration eller interagerat med så många om saker jag tycker om.

Helgfrågan v.19

Fredag och klämdag. Det är skönt med lite ledigt så här på våren. Orken kommer tillbaka bättre då. Det är ju också dags för helgfrågan. Mia undrar denna vecka om:

Vilken är din roligaste bok?
Bonusfråga: Vad ska du hitta på denna långhelg?

Faktiskt så tycker jag att Catharina Ingelman Sundbergs böcker om pensionärsligan är lite roliga. De fnissar jag till i alla fall. Annars är det mer komik i det skrivna och kanske också humorn som är speciell. Jag gillar klurig humor och kan skratta åt sådant ingen annan skrattar åt. Bland annat skrattar jag ibland i böcker i serier där karaktären gör något dumt som inte passar in. Så, förutom Sundbergs böcker har jag svårt att komma på någon.

Fast Jenny Colgan kan när hon vill vara rolig vara det. Bagerietserien där de sätter upp en musikal om Star Wars baserad på JarJar Brinks är hur kul som helst. Om du sett Star Wars, känner till fans åsikt och vet vem det är vill säga. Det är min humor det. Skrattade så jag tjöt. Mitt ute på torget hemmavid. Ljudböcker :).

Jag ska nog vara inne. Det ska regna med start imorgon och åska i dagarna två alt. tre beroende på åskan sa de på nyheterna. Då får en läsa lite. Sedan ska jag piffa runt i växthuset. Trevlig helg.

Hett i hyllan #143

Det är torsdag och enligt tradition första metardagen. Några kollegor har metat sedan mars så jag gissar att det mer är vi superamatörer som kan börja fiska idag. Annars är det Monika som undrar hur våra bokhyllor mår. Min mår bra, lite tjock här och där. Mycket böcker och kanske fler borde läsas.¨

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Den här boken var det länge sedan jag köpte. Däremot vet jag inte när eller var. Den verkar ha åkt omkring i hyllan och nu hittade jag den. Jag tror den handlar om en skilsmässa. Tror jag. Så säger jag jämt. Tror alltså. Kanske läser jag den. Kanske inte. Den passade idag för den börjar med en båtfärd. 

Som ett träd i skogen av Vibeke Olsson

Olssons förra bok trodde jag var den sista i serien om Bricken men så var inte fallet. Det är 1919 och Bricken fyller 50 år. Det är något hon ängslas över. Inte ska en ställa till med kalas bara för att hon fyller så mycket. Kriget märks även i lilla Sundsvall och det är inte lätt att få till maten. Det är nya maskiner och vilket hittepå att barn inte ska arbeta före 12 års ålder. Semester och annat nytt kommer också och Bricken känner inte igen sig riktigt.

Hon är åter änka men har så många barn omkring sig. Däremot verkar döttrarna ha bestämt sig för att inte bli sågverkskärring, som de tänker, och jag gissar att orsakerna är många. Bricken är både stolt och skäms för sina barn. Så går några hårda år i hennes liv och faktiskt tror jag inte det blir 1921 för det hade varit intressant att se vad rösträtten gett henne för tankar.

Olsson har en speciell stil men jag tycker mycket om den. Det har dock tagit tid att läsa den här för min ork har inte funnits. Min fysiska arbetsmiljö på arbetet har varit undermåligt och gjort mig något sjuk. Nu har den ändrats och faktiskt känns det i mig lite då och då. Jag är piggare och mindre sjuk. Nu ska jag bara pigga på ordentligt.

Bricken är en kvarleva av 1800-talet och det märks. Hennes sätt att se på arbete tror jag stör hennes barn. Bricken är stolt över sitt verk medan de bara ser det negativa. Jag tror inte heller att hon funderar så mycket hur hennes barn upplevde sina liv. Visst, äldste sonen och de andra sönerna jobbar på sågverk men inte döttrarna och den yngste har andra drömmar. Frågan är vad som är bäst. Att göra som en alltid gjort eller drömma om annat. Jag vet inte riktigt jag, för någonstans känner jag igen mig. Förr arbetade människor ihjäl sig i kroppen, idag i huvudet. Vi har alla lärt oss att arbete är viktigt. Tror det är Brickens mamma som säger att arbete gör dig till människa. Det är hemskt att vilja något mer.

Det är en fin bok precis som de övriga. Denna gång tänker jag inte säga att det nog är sista gången jag träffar Bricken. Vi får se.

Kulturkollos tisdagsutmaning: Bra och dåliga grannar

Den här veckan är fokus på Kulturkollo grannar. Det är också veckans utmaning:
Fantastiska, trevliga grannar och sådana som gärna får flytta. I veckans utmaning vill jag att du presenterar en granne du väldigt gärna skulle vilja ha och en som du helst vill bo väldigt långt ifrån.

Själv hade jag gärna småpratat med någon trevlig författare som kulturkollofavoriterna Mhairi McFarlane och Kim Thúy, eller en fiktiv figur som Meredith Grey i Grey’s Anatomy. Däremot hade jag gärna sluppit vara i närheten av Robert Gustavsson (så sjukt intensiv och plump) och Newman i Seinfeld.

Vem är din favoritgranne? Vem slipper du helst småprata med vid brevlådan?

Som den fanatiska tittare av The Simpsons skulle jag nog säga att grannen Flanders är en gåva och en förbannelse. Han har ett stort tålamod men är otroligt religiös. En granne jag nog inte skulle vilja ha vissa dagar men andra vore kanon.

Nej, skämt åsido. Jag skulle vilja bo granne med Polly i Jenny Colgans lilla bageriserie. För att Polly bakar och jag gillar bröd och framförallt kakor. Det vore trevligt att bo granne med en person som brinner så hårt för mat.

En granne jag inte skulle vilja ha är Jeffery Dahmer, notorisk seriemördare, som dömdes till 957 år i fängelse men som avrättades av en medfånge. Min vän Dahmer är en serieroman och en film. Som sagt, förstå att ha den grannen. Det skulle krypa i mig på flera år efter åt.

Smycket av Guy de Maupassant

Detta är berättelsen om den vackra men fattiga Mathilde. Hon drömmer om ett liv i eleganta salonger och överdådiga fester men ödets lott har placerat henne på en annan position i samhället. Hennes man, en obetydlig notarie på utbildningsministeriet, vill glädja henne, och skaffar en inbjudan till en stor fest på ministeriet. Det gör henne allt annat än glad för inga vackra kläder eller smycken har hon. Mathilde får köpa en ny klänning och lånar ett diamanthalsband. Det visar sig att denna fest ändrar det äkta parets liv.

Det är en liten fin novell av de Maupassant. Ofta skriver han noveller som är korta, kvicka och överraskar. Så även denna som är lite sedelärande också. Den har jag just läst med mina elever och tänker att den fungerar som exempel på realism. Vi diskuterade mycket kring likheter mellan då och nu. Det finns och de kände kanske lite igen sig i vissa av Mathildes beteenden.

Olikhetsutmaningen: rött och blått

Det är egentligen tre dagar för sent men jag tänker ett inlägg om dagen och då får olikhetsutmaning hamna på helgen. Den vecka handlar om färgerna rött och blått. Vill du läsa mer klicka här.


Rött ja, är ju blodets, livets, passionens och krigets färg. Därför tänker jag på Rosornas krig av Conn Iggulden. Det är en serie med fyra böcker som utspelar sig mellan släktena Lancaster och York. Att det röda finns med är genom Lancasters röda ros och Yorks vita ros.Kriget ledde till att Tudorätten tog makten och deras ros var en blandning mellan de två tidigare ätternas vapen.


Som barn eller ung tonåring läste jag Röda Nejlikan och tyckte mycket om den. Även om den är historiskt inkorrekt här och där så var det underhållning och tja, varför inte. Det är i alla fall en bra titel och speciellt som den kallas gudsblomman och även var symbolen för den vänstra politiken. Kanske lite fel översatt från början.

Blå förekommer ofta i musik. Kanske för att det alltid handlar om havet. På nittiotalet och även början av 2000-talet användes känd musik för göra reklam för öl. Vi brukar titta på den reklamen ibland i skolan för att analysera bildspråk, ljud och färgsättning. Det är mycket blått där.

Annars förekommer blått i en del boktitlar och i detta fall tänker jag på Agatha Christies Mysteriet på det blå tåget med Poirot som mysterilösare. Han gillar tåg den gode Poirot och denna gång får han hjälp av en Ms Grey. Roligt med lite ombyte.

Den blå pelargonen av Agatha Christie finns hos novellix och är en kort liten novell med Miss Marple. Den är sådär lagom spännande.

Glädje av Anton Tjechov

Det finns något som alltid är speciellt i en Tjechov, må vara pjäs eller novell, så även här. En ung man kommer hem mitt i natten och är uppspelt. Han väcker mor, far och syskon för att de ska läsa tidningen. Det har hänt honom något och han vill dela med sig.

På de få ord Tjechov har valt att skriva sin novell händer nästan ingenting och väldigt mycket. På ytan händer inget, inuti alla låter han oss ana olika tankar. Att det inte är som alla tänkt är nog uppenbart. Finns i Tjechovs novellsamling men också i Noveller för Världens Barn. En kort men fin läsning. Läste den med eleverna som trodde något helt annat.

Helgfrågan v.18

Det är fredag och jag är fortfarande förkyld. Jäkla strunt säger jag bara. Lite stress, lite utarbetning, lite konstig plats att vara på under hösten på jobbet (fukt och dålig luft) och lite kyla så tre veckor är bara att njuta av snoret innan pollensäsongen kommer. Jej. Det är fredag och Mia ställer som vanligt sina frågor:


Vad tycker du? Är det viktigt att kommentera?
Bonusfråga:
Vad läser du nu?

Ja, det är viktigt att kommentera men jag glömmer och har annat att göra. Jag brukar kommentera alla som är med i dessa utmaningar jag är med i. Så jag försöker lite. Jag försöker kommentera de som skriver kommenterar hos mig men ibland glömmer en. Det är sorgligt att det inte finns mer tid i världen men så är det.

Just nu läser jag sista delen i Mari Åbergs trilogi. Boken heter Vi som älskade och hatade så. Den är bra men den har ett hemskt tragiskt innehåll som gör den ganska tungläst.

Hett i hyllan #142

Det är torsdag och Monika undrar som vanligt om vi har något oläst i våra hyllor:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jodå, jag har lite oläst. Den här t.ex. står där och ser söt ut. Jag får aldrig till att läsa den av någon konstig anledning. Den borde jag ha läst för länge sedan men det blir aldrig av. Kanske är det för att det är pocket och jag har svårt med pocketböcker. Men någon gång ska jag ta mig igenom den här.

Baksidestext:

Narrated by a 15-year-old autistic savant obsessed with Sherlock Holmes, this dazzling novel weaves together an old-fashioned mystery, a contemporary coming-of-age story, and a fascinating excursion into a mind incapable of processing emotions.

Det handlar om säkerhet av Alma Kirlic

En ung kvinna väntar på en man. Hon tänker laga mat åt honom. En potatispaj som han tycker om. Så hon börjar laga maten, långsamt för att det ska ta lite tid. Barnen är hungriga men de kan också vänta. Detta är hennes perspektiv och berättarens.

Efter halva novellen skiftar vi till den äldsta dottern Sara. Hur hon upplever denna stund. Mamman som väntar på en man. Så ringer det på dörren.

Det är en fin liten novell som jag hittade på Radionovellen i P1. De har bra noveller som går att ladda ner. Det är bara ljudnoveller men 23 minuter av ditt liv går ganska bra att ta sig igenom.

Kulturkollos tisdagsutmaning:

Kulturkollos tema denna vecka är:  ”Jag fattar inte grejen” och veckans utmaning handlar självklart precis om det.

Vad eller vem är det du inte fattar? Vem får dig att sitta som ett frågetecken när alla andra hyllar?

Jag förstår verkligen inte grejen med Lena Andersson. Det verkar jag inte vara ensam om. Jag försöker ibland, lägger ned och tar mig till andra böcker. Det är nog dels ämnet hon väljer att skriva om, dels är det om henne själv. Något är det som skaver i mig.

Inte heller förstår jag poängen med Jo Nesbøs böcker. Jag kan verkligen inte. Då har försökt att både läsa och lyssna men gav upp ganska snart. Någon får gärna förklara för mig. Fast det spelar kanske inte så stor roll. Det är egentligen saker jag kan leva med.

Så, hakan ut lite. Jag förstår verkligen inte grejen med Håkan Hellström. Det är inte så att jag inte försöker. Jag har lyssnat mig igenom alla hans låtar, för att han tokhyllas ju så, och det blir bara meh. Det är kanske för att jag inte är en sådan musikfantast men ändå tänker jag; något borde jag ju liksom uppleva. Så jag har gett upp. Jag nickar inkännande men sedan är det inget mer.