The Martian

Denna film är en sådan där som kräver att du gillar tystnad eller i alla fall monolog. Den påminner mig om Cast Away på ett sätt. Ensam kille pratar med, i detta fall en dator, det enda som finns. Visst det pågår handling vid sidan av men om Matt Damon inte var så bra på det han gör skulle filmen faktiskt inte fungera. Det hänger på honom.

Filmen utspelar sig på planeten Mars. NASA har skickat dit ett team för att fundera på att kanske kolonialisera men det går inte bra då de knappt några dagar in råkar ut för en storm som i stort sett kan ödelägga deras raket. De lämnar planeten men måste lämna Mark Watney. Han råkar ut för en olycka och alla tror han är död. Det visar sig vara fel och han försöker ta kontakt med jorden. Han börjar planera för att överleva och det var svårt att äta potatis ett tag efteråt. Han planerar sitt intag av mat och vatten och snart kan han kommunicera med NASA på ett väldigt analogt sätt.

Det är en actionfilm som långsamt tar sig framåt. Att jag kallar det action är för att det finns ett driv hos Mark som gör att motståndet är han själv och planeten i sig. Jag gissar att boken är minst lika bra. Jag säger då det eftersom jag inte läst boken. Det är också tur, eller smart, att Watney är biolog och kan odla om jag säger så. Tror spontant att andra specialister haft svårare att vara nytänkande. Geologer till exempel hade kanske haft lite svårare att tänka på vissa saker.

Filmen känns och det är nog tanken. Det är svårt att tänka sig många skådespelare som skulle kunna prata med sig själv så länge. Tom Hanks gör det verkligen bra i Cast Away och Matt Damon likaså här. Det kräver också att det är en individ som jag kan relatera till och det kan jag. Snacka om ensamhet och drömmar om att komma hem. There is no place like home.

Day 2 - A show that you wish more people were watching

Svaret på den här frågan är ingen ny serie. Någon gång för länge sedan, från Storbritannien, fanns det en serie som hette Bob & Rose. De träffas och blir kära. Det är väl inte så ovanligt eller? Jo, Bob är homosexuell och väldigt tydlig med det men kan inte låta bli Rose. Rose blir kär och sårad och cirkeln går runt. Egentligen är det en fin serie om ett par som lever med fördomar från alla håll. Kanske är det så att Bob är bisexuell men det förnekar han och hans vänner. Bisexualitet är ett ganska känsligt ämne och egentligen tror jag det inte är lätt att hantera. Det är väl det serien på ett sätt visar. Nästan ingen har sett den här men jag älskar den.

Olikhetstutmaningen: födas och dö

I torsdags var det olikhetsutmaningen och eftersom jag gjorde annat är det dags att svara på den nu. Så här såg den ut eller läs mer här:

Dags för veckans olikhetsutmaning och eftersom det är min födelsedag och det faktum att jag föddes just idag för alldeles för många år sedan, gör att veckans ordpar blir födas och dö.

Sitter och funderar på böcker om döden. Den första får nog bli En man som heter Ove av Fredrik Backman. Ove tänker bara på döden i början och hans frus död. Det är smärtsamt beskrivet egentligen hur ensam en kan bli när makan eller maken dör. Sedan ändras hans tankar lite men de finns där i början.

Mina elever tänker mycket på Aviciis död just nu. Självmord som det var och de tycker att det är konstigt, synd och tragiskt. Synd för att han var bra artist, tragiskt för att han var ung och konstigt för att de trodde hans paus gjorde honom bättre. Han säger i sin dokumentär, Avicii: True Stories, att ingen känner den riktige Tim och det var nog sant. I det tragiska så är det lättare att prata om psykisk ohälsa som är vanligt förekommande bland unga och äldre. För många är döden den enda vägen.

Jag tänkte på att födas men kom inte på någon bok direkt. Kanske är det inget jag läst på ett tag. Det får bli Det sällsamma fallet Benjamin Button som föds som en 70-årig man och dör som barn. Då kan en säga något om att födas annorlunda. En novell av F. Scott Fitzgerald är det och finns som film. Båda är lika skumma.

Helgfrågan v. 17

Det är fredag och jag ska åka till jobbet. Det är snart lite långhelg så jag ska passa på att vila lite.

Veckans fråga hos Mia är som följer:


Är ni med i någon bokklubb och i så fall vilken?
Bonusfråga: Hur är det med reaskyltar på böcker. Lockas ni eller kan ni motstå?

Ja, jag är med i Bonniers bokklubb och det är bara för att jag fick köpa billiga böcker. Så är det alltid. Sedan måste jag gå ur. Detta är ett dumt beteende men jag borde sluta med det. Jag har blivit bättre men den här gången kunde jag inte det.

Jag kan inte gå förbi en reaskylt. Det är som med bokklubbar som lockar med något billigt. Jag måste titta vad det är. Dessvärre tror jag att några de böcker som står olästa i min hylla är inköpta vid någon rea här eller där. Det är konstigt att det nästan alltid blir så.

Hett i hyllan #141

 Det är torsdag och som alltid ställer Monika oss en fråga om hur vi har det med böckerna i bokhyllan. Finns små juveler eller snarare böcker som stått olästa ett tag.

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag läste om Siri Pettersens bok Odinsbarn och jag tänkte att den passar mig. Så jag införskaffade och sedan hände andra böcker och nu har den stått där sedan 2015. Jag tittar på den ibland men tänker sedan nej, inte nu. Fast varför inte? Det är nordisk mytologi, fantasy och det är liksom saker jag gillar. Så Fröken, ta tag i din läsning. Kanske, en dag, vem vet :)?.

Baksidestext:

Tänk dig att du saknar något som alla andra har. Något som visar att du hör hemma i den här världen. Något som är så viktigt, att utan det är du ingenting. En pest. En myt. En människa. Hirka är femton vintrar gammal när hon får veta att hon är ett odinsbarn ett svanslöst odjur från en annan värld som sprider röta omkring sig. Hela hennes tillvaro ställs på ända. Hon är föraktad, fruktad och jagad, och någon vill döda henne för att hennes identitet ska förbli en hemlighet. Men det finns värre saker än odinsbarn, och Hirka är inte den enda varelsen som har tagit sig igenom världarna ...

Odinsbarn är första delen i serien Korpringarna en spektakulär fantasyberättelse med rötter i den nordiska mytologin och är den första av tre böcker i serien Korpringarna. Det är en episk och våldsam uppgörelse med främlingsrädsla, blind tro och ärelystnad. Boken har blivit en sensationell succé i hemlandet Norge där den hyllats för sin originalitet, sitt språk och sin intrig.

Just nu-enkät

Den här hittade jag hos enligt O för väldigt länge sedan. Kände att det passade att göra en just nu.

Läser just nu: Fortfarande läser jag Dan Brown och Vibeke Olsson. Jag vet inte varför det går så sakta. Kanske för att hjärnan fladdrar för mycket just nu.

Läste just ut: Midnattsljus av Charlotte Cederlund

Läser snart: Kant och Gustafsons lilla fristående kortroman om Solbritt Andersson, Änglabarnet.

Senaste boken jag fick: En illustrerad version av Fången från Azkaban.

Senaste väldigt övertygande recensioner: Läser så få recensioner att jag kommer inte på någon.

Biblioteksböcker: Illustrerad version av Sherlock Holmes.

Böcker som funnits på min att läsa snart-lista i över ett år: He, ett år. Tja, vad ska jag ta. Kanske Lucy Dillons När livet börjar om.

En bok jag sparar till en riktigt dålig dag: Jo, kanske en feel good roman. Jag gillar Jenny Colgan när jag är på det humöret så jag får leta på någon.

Högst upp på önskelistan just nu: Vet inte riktigt. Kanske att Hjorth/Rosenfeldt kommer med en ny bok.

Ser fram emot: Lite läslust. Den finns men är väldigt fladdrig just nu.

Kulturkollos tisdagutmaning: Vi ser oss om i världen.

Denna vecka har Kulturkollo tema på världen. Veckans fråga är som följer:

Det är semesterplaneringstider för många av oss och veckans utmaning handlar helt enkelt om huruvida ni förbereder er resa genom att nosa lite extra på kultur från resmålet.

Kort eller långväga resa spelar ingen roll, vi ser fram emot att läsa om böcker, konst, film, musik eller dans som passar bra ihop med ett valfritt resmål. Tipsa oss på era bloggar, på FB eller på Instagram och tagga med #viserossomivärlden och #kulturkollo så hittar vi varandras inlägg. Länkar i kommentarsfältet underlättar förstås för oss att hitta till varandras tips.

Häng med så ser vi oss om i världen med hjälp av kultur!

Jag åker helst till ställen där kultur finns. Låter lite pretentiöst kanske men där jag bor finns inte så mycket och till landet, skogen och naturen har jag fem minuter med cykel. Så det ska vara fjäll eller hav jag åker till i så fall. Skog och åkermark ser jag dagligen både hemma och vid arbetet. Jag arbetar på ett naturbruksgymnasium med egen skog och egna åkrar.

I alla fall var jag Köpenhamn förra året och jag läser helst inte om platser jag åker till utan vill helst uppleva för mig själv. Det jag däremot gör är att leta museum. Vi var på två slott, Amalienborg och Rosenborgs slott, Arken som alltid är spännande att besöka och detta år ingen skillnad. Sedan var det också Blue Planet, som är intressant om en gillar djur och det gör jag.

I Helsingfors var det kyrkor som var i fokus och de har två fina i centralt. Sedan besökte vi också deras nationalmuseum som var intressant.

I år ska jag ta mig till Göteborg och besöka Älvsborgs fästning och till Gävle för att besöka järnvägsmuseum. Jag gillar ju historia och besöker gärna museum eller liknande med historisk betydelse. Jag hoppas att det blir intressant i alla fall.

Day 01 - A show that should never been canceled

En serie som inte borde ha lagts ned i förtid? Alltså det finns många serier som håller på för länge också men Veronica Mars har alltid varit en serie som slutade för tidigt. Den fick inget bra avslut och efter 10 år kom en film som liksom knöt ihop säcken. Då vet en att serien slutade för tidigt.

Harry Potter and the Deathly Hallows av J.K. Rowling

Nu när vi kommer till den sjunde och sista boken är det fullt krig i trollkarlsvärlden. Någon undrade en gång varför sju böcker, men Rowling svarade på det på sitt eget lilla sätt. Sju är ju ett magiskt nummer så varför inte? Det är också i början av den här boken som Harry blir myndig och skyddas inte längre av sin mosters hem. Vi säger adjö till familjen Dursleys i denna bok och tidigt firar vi ett bröllop. Livet går vidare samtidigt som Voldemort vinner mark.

Efter bröllopet gömmer sig Harry, Hermione och Ron. Deras jakt på det som ska krossa Voldemort börjar men det är svårt för dem. De ifrågasätter sig själva och varandra. Något som egentligen inte har hänt tidigare men svåra omständigheter får små konflikter att bubbla till ytan. Deras jakt för dem över större delen av Storbritannien men som sig bör avslutas allt på Hogwarts. Det ställe där två föräldralösa pojkar fann sig själva och nu ska göra upp.

Det är väldigt mycket förklarande i denna bok. Ibland känns det som om så mycket måste förklaras och Rowling väntade lite för länge tror jag. Det är inte så att det är fel men variationen mellan letande och action är ganska så låg. Ja, inte hela tiden men på ett sätt är det ett annat tempo. När en vet vad som ska hända känns det ändå ganska konstigt. Sedan är det spännande att filmerna har påverkat människors syn på böckernas innehåll tror jag ibland. Eller så var Alan Rickman så bra att Snape blev en bättre människa i hans händer.

Boken är ett värdigt avslut och jag tycker att många karaktärer får ta plats på ett bra sätt. Sedan händer mycket sorgligt. Stephen Fry är gudomlig i denna uppläsning och han har läst så bra genom hela serien. Ska du lyssna bör du faktiskt göra det på engelska. Det finns inget som motsvarar den upplevelsen.

Olikhetsutmaningen: sanning och lögn

  Denna vecka har varit intressant. Mest för att efterdyningarna av Svenska Akademiens öden och äventyr fortfarande fortsätter. Enligt O har tagit fasta på detta i olikhetsutmaningen:

Det finns flera anledningar till att veckans ordpar är sanning och lögn, en av dem är det virrvarr av rykten och spekulationer kring vad som egentligen pågått och pågår i Svenska Akademien, en annan att vi hade tema källkritik på Kulturkollo förra veckan.

Det vimlar av sanningar och lögner i kulturens värld och helt klart är det så att en sanning inte alltid är att föredra framför en vit lögn. Själv har jag svårt att ljuga, men att säga sanningen är långt ifrån alltid det snällaste eller ens det bästa.

Det är spännande det där med att ljuga. Ibland kan jag ljuga om det innebär att personen jag pratar med inte blir ledsen. Det kan vara att något som den berättar är ointressant eller att kläderna är så där. Vita lögner är ibland bara bra.

Det finns en liten konstig men lite rolig film som heter The invention of lying. I en värld där ingen någonsin har ljugit inser en man att han kan. Sanningen kan vara brutal men att ljuga i värld där ingen förstår lögner är något annorlunda. Du får tycka vad du vill om Ricky Gervais men rollen är verkligen gjord för honom.

Lögner kommer ibland ur Emmas mun. Emma i Jane Austens Emma ljuger ihop en bakgrundsberättelse om den mindre bemedlade Harriet Smith. Det leder till flera missförstånd som lätt hade kunnat undvikas.

Sanning är egentligen ett begrepp som bara finns. Ändå verkar sanning ha fått så många betydelser det senaste året. Fake news har tagit över mycket av rapporteringen i världen. En som upptäcker sanningen är Petra i Martina Haags Det är något som inte stämmer. Hon får reda på att hennes man varit otrogen och det rämnar hennes värld.