Kulturkollos tisdagsutmaning: Året var 1968

Det är tema 1968 hos Kulturkollo. Då var jag inte ens född men pappa hade tagit körkort och mamma konfirmerade sig. Kyrkan brann och de fick stå ute under gudstjänsten. Pappa gav farmor och farfar en TV till OS i Mexiko. Så här ser veckans fråga ut:

Undertecknad var inte född – inte ens påtänkt – 1968. Ändå så är årtalet något magiskt i min värld. Studenterna – ungdomarna – syntes, protesterade och ockuperade. Världen demonstrerade mot Vietnamkriget och till och med vår egen utbildningsminister visade högt och tydligt sitt missnöje med det stora landet i väster. Jag tänker också på Janis Joplin, på The Rolling Stones, Bob Dylan och inte minst vår egen Cornelis Vreeswijk.

Vad tänker du på när du hör Året var 1968?

Förutom det jag skrev ovan tänker jag på Grupp 8. Vad är det tänker du? Grupp 8 var en feministisk organisation som startade i maj 1968. De åtta kvinnor som startade allt ville ha ett större fokus på att individens upplevelse var viktig i kvinnokampen och sloganen Det privata är politiskt säger väl allt. Det fanns grupper både här och där i Sverige och de var större än åtta medlemmar.

Som sig bör lästes en hel del socialistisk litteratur med stort fokus på feminism. Det var väldigt många välutbildade kvinnor som var med som inte kunde arbeta heltid för att de behövde sköta hemmet. De pratade ofta arbetskraftsreserv som de menade kändes genom hela folkhemsbygget. Om konjunkturen är god får en arbete och den är dålig skickas en hem för att stå vid spisen. Det var ett jämställt hem gruppen var efter med heltidsarbete och mindre arbetstid så båda föräldrarna kunde vara hemma med barnen. Rätten till dagisplats, heltid och kvinnolöner var återkommande teman. De kämpade också för rätten till fri abort.

För kvinnor i arbetarklassen var detta viktigt och många bra saker kom ur deras arbete. Som det arbetarbarn jag är känner jag mig ganska stolt att de lyckades göra bra saker för många.