Julia arbetar hårt och är bra på det hon gör. En dag så kan hon inte slutföra sitt arbete. Hon hör en röst som gör att hon tappar fokus. Julia går hem och sjukskriver sig. Hennes vän Amy drar med henne på en retreat där de mediterar men det fungerar inte för Julia. Istället söker hon upp en av de buddistiska munkarna på retreaten. Han säger att hon bör söka upp röstens ursprung och ta reda på dennes ångest.
Julia reser därför tillbaka till Burma och sin bror U Ba som åldrats. Ja, det har de båda. Det har gått tio år sedan hon var där. U Ba räknar ut vem rösten har tillhört och båda får en berättelse berättad för dem. Det handlar om en kvinna, de val hon gjort, hennes söner och konsten att någonstans läka hjärtan.
Ja, det är en finstämd bok men jag förstår inte sammanhanget. Den berättelse som berättas i boken känns som den viktiga och intressanta. Jag bryr mig faktiskt inte så mycket om Julia och det känns som om Sendker hade kunnat skrivit en helt egen fristående berättelse. U Ba verkar alltid veta så mycket och det känns konstruerat. Jag hade önskat att detta varit i fokus. Vare sig denna gång eller förra tycker jag att Julia och U Ba tillför något till helheten. De är där som yttre betraktare ungefär som jag. Dessutom vem berättar i nästan fyra timmar utan frågor. Julia sätter sig mittemot en kvinna och hon berättar i fyra timmar. Inga frågor eller samtal om berättelsen. De letar på en annan person och i stort sätt samma sak även om några fler frågor kommer. Så, problemet med en uppföljare är väl just detta. Det finns ett problem när det kommer till logisk följd.
Jag hoppas att Sendker fortsätter skriva. Däremot ingen trea, snälla. Det blir halvlogiskt men då måste han blicka framåt och inte bakåt. Om så görs blir det ganska krystat. Läsvärd och historisk intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar