Lilla Huset på prärien - socialism i USA

Kulturkollo pratar sjuttiotal på sin sida och jag fastnade lite i tv-serier från sjuttiotalet. Jag såg dem inte då men senare. Trots all konspiration kring allt som heter socialism måste jag säga att Lilla huset på prärien är lite så. Serien är långt ifrån böckerna och jag kan tycka det är synd. För det handlar så mycket om att leva som nybyggare i en svår tid. I serien blir det snarare att lösa veckans problem.

Det jag som lite äldre kan tycka är intressant är hur viktig staden de bor är. De gör allt tillsammans och räddar alla och tja, arbetar mot ett gemensamt mål. Det känns väldigt mycket som socialism i min hjärna eller i alla fall en sjuttiotalsversion av den. För det ordnar sig alltid. Denna trend finns i andra serier från samma tid. Det är lite svårt men i slutändan kommer allt att ordna sig. Det bara vet man. Någonstans är det kanske en annan version av diskbänksrealism där verkligheten alltid, oavsett vad, är skit.

Idag när serier görs med lätta lösningar så känns de lite löjliga. Veckans problem som löses snabbt men i nostalgikerns hjärta fungerar det fortfarande. Antagligen är det därför vissa serier får fortgå i flera år trots att vi rullar med ögonen.

Kulturkollos tisdagsutmaning: minns ditt 70-tal

Dekadens, politik, plyschoveraller – 1970-talet kan vara så mycket. Den här veckan vill jag att du delar med dig av ditt 70-tal. Det kan vara ett foto, en berättelse, ett minne, en maträtt, en färg – helt enkelt något du förknippar med 70-talet. Så såg veckans utmaning på Kulturkollo ut.

Lättare sagt än gjort. Jag föddes under den senare hälften och minns inte så där väldans mycket. Syrran föddes 1979 och det är något jag minns väl. Jag var väldigt stolt att bli äldre syster. Fast när det gäller annat minns jag vagt pappas och mammas bil. Det var en Fiat med röda säten. Hemska bil för åksjukare har jag nog aldrig varit.

Den andra saken jag minns är alla virkade koftor och ponchos farmor gav mig. Från tvåårsåldern hade jag på mig sådana jämt känns det som. De var i färgerna brun, grön och någon tredje hipp färg och svart. Alla. När syrran blev två var det inte samma sak. Alla sänktes och jag gissar att majoriteten aldrig blev sålda. Även om jag älskade farmor var de hemska och jag, som det snälla barn jag var, använde dem.

Det finns annat jag minns men dessa två är sjuttiotal. Dock bara negativa kom jag på nu. Nej, min lillasyster är bäst med sjuttiotalet. Alla gånger i veckan.

Following

"The Young Man", Bill, börjar följa främlingar runt på gatorna i London. Orsaken är att han behöver inspiration till sin första roman. Inledningsvis sätter han stränga regler för sig själv om vem han skulle följa och hur länge. Det dröjer inte länge innan dessa inte längre gäller. Han börjar följa en välklädd man som märker detta och de presenterar sig för varandra. Cobb är tydligen inbrottstjuv och det blir så att Bill hänger på.

Bill börjar begå brott på egen hand och träffar en ung vacker kvinna. Det hela tar oväntade vändningar. Det är trots allt en Nolanfilm och det är aldrig vad det verkar från början. Så får en nästan alltid tänka.

Tydligen är detta debuten för den brittiske regissören och min filmutmaning handlar om att se första filmen. Som alltid är det väldigt få kvinnor i Nolans film. Även på nittiotalet.

Söndagmorgon

Idag ligger jag nere. Det har varit mycket nu på jobbet. Nästan så att jag inte kan vila upp mig.

Hett i hyllan #54: Sagan om Valhalla

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Så frågar Monika varje vecka. Denna vecka kom jag på till Johanne Hildebrandts serie om Valhalla.

Detta är den senaste boken i serien om Valhalla. Det är så att de står i min bokhylla. De borde läsas för jag vet att jag kommer att tycka om dem. Så är det bara. Tiden finns inte alltid och det är fasiken att det alltid kommer nya bra böcker. 

Child 44

Utmaningen denna vecka var att se en film som är förbjuden. Den här får inte visas i Ryssland. Konstigt va? Jag har skrivit om den förr och läs gärna här, Jag har nog inte ändrat åsikt sedan sist men tänker mer på hur Tom Hardys ryska dialekt skiftar rätt mycket. Ibland är den väldigt överdriven, ibland inte. Tja, man ska hålla sig till en sak och köra på det.

Annars är det Sovjet efter Stalin som är allt annat än charmigt. Det finns några ryska skådespelare som skulle kunnat ställa upp. Här är det brittiska och svenska och det tycker jag är lite synd. Jag undrar hur boken är för den ska vara bra säger de som vet.

Veckans ord på I

Det är återigen dags för ord kring böcker. Denna vecka är det bokstaven I som är i fokus. Orden är som följer:

ihållande

individ

intelligent

is

ivrig


Ibland när jag läser en del deckare, som jag lovat mig själv att inte göra men ibland måste man doppa tån, så kan ilska vara så ihållande. Det kan vara dumma konflikter sedan seklet var kallt och andra världskriget ska vi verkligen inte glömma. Mmm.

Det finns många intressanta individer i Jane Austens böcker. De är sig ganska lika men världen hade varit fattigare utan mrs. Bennet.

Här tänker jag gå till Harry Potter och de kommentarer som görs om Hermione. Hon anses vara sin generations intelligentaste häxa. Det är så befriande att hon alltid är det oavsett vad. Det är också roligt att vuxna ser det på ett sätt som Harry och Ron fattar mycket långsammare. Speciellt Ron tar sin lilla tid på sig.

En av mina ungdomssynder eller vad jag ska kalla det är att jag läste mig igenom Sagan om Isfolket minst 3 gånger innan gymnasiet. Det var väl liksom så att jag behövde det då. Skulle kanske behöva det nu med.

Jag tror att Elena Ferrantes nästa bok kommer på svenska i september. Den är jag ivrig på.

London has fallen

När den brittiske premiärministern plötsligt dör anordnas en begravning. Det visar sig att 17 länders ledare i någon form tänker sig komma till London och begravningen. Den brittiska underrättelsetjänsten, deras polis samt även secret service är på helspänn. Inget får gå fel. Det är inte varje dag en sittande minister dör. Även USA:s president Benjamin Asher och hans mest lojale livvakt, Mike Banning, kommer till begravningen. Precis innan alla kommer fram sprängs olika delar av staden och snart är London en kaotisk yta som drabbats av mycket välplanerad terrorism.

Så här i tider när Europa sprängs både här och där kanske smaken att göra en film likt denna är otroligt konstig. Det är ganska grymt och det sprängs och har sig. Egentligen är det en reklamfilm för terrorister. Don't mess with the US. We are gonna get you. Så känns hela filmen. Det är liksom bara halvdöd action och inte mer. Morgan Freeman är med och är cool. Gerard Butler svär och Aaron Eckhart är förvånansvärt mänsklig som president. Lite eftertanke hade inte skadat och kanske är denna typ av actionfilm lite sådär ute just nu.

Kulturkollos tisdagsutmaning: Tipsa om en personlig favorit

Veckans utmaning är som följer:

Det finns ju böcker/låtar/filmer/TV-serier som passar så fantastiskt fint att prata om i en bokcirkel, runt fikabordet på jobbet eller med goda vänner och veckans utmaning är helt sonika att tipsa om en personlig favorit som passar bra att prata om. Vad är det som gör den så bra? Varför fyller den samtal i timmar?

Jag pratar nästan bara så mycket med två personer. En på mitt jobb och min syster. Övriga personer i min bekantskaps- och vänkrets tycker att jag är lite fånig. Varför vet jag inte men jag har tystnat med åren. Nickar lite lätt och säger inget om de börjar prata om något. Det finns en viss grymhet bland en del. Det kan låta konstigt men detta är något som jag älskar och då vill jag ha en skön diskussion.

I somras bestämde jag mig för att se om serien Bones. Det är ingen favorit utom på ett plan. Jag älskar att analysera ihjäl denna serie. Varför vissa saker görs. Gruppdynamiken. Att arbeta med personen en är gift med i ett arbete som kräver våld. Det faktum att FBI verkar göra allt på hemmaplan. Ja, jag kan gå igång på riktigt.

Det finns många teorier därute om serien. Den sänds på FOX i USA och där får de inte använda ordet Aspergers även om alla hintar om att Bones - Temperence Brennan har den diagnosen. Det är egentligen ingen riktig detektivserie utan mer en dramakomedi. Eller dramedy som det så coolt kallas. Tänker tittaren så blir det lättare att acceptera vissa logiska luckor.

Det som dock får mig att gå igång och hålla på en stund är lite av det förakt som visas mot individer med utbildning. Det är bra men i slutänden så är det alltid helyllesnubben som klarar allt. Någonstans finns också en anpassning till det manliga mot det kvinnliga. FOX är kanalen som Trump gillar mest. Det säger också lite om synen på USA som sipprar igenom serien.

Det finns dock ljuspunkter. En underbar nördig vetenskapsman med stort hjärta, en muslimsk blivande antropolog som bryter mot många konventioner, en ung psykolog med skön bakgrund och en smart och väldigt duktig rättsläkare som visar att kvinnor kan. Som sagt, jag älskar att diskutera denna serie. Mest för att den stör mig men också för att den är intressant gjord.

Filmåret 1981

Jag var ju bara fem år men många filmer har jag sett senare. En film såg jag dock året i fråga. Gissa gärna vilken.

10. Varning för Jönssonligan
   
Bröderna Ekman hade tagit inspiration över sundet och
kopierade Olsen-bandet. Det är den första filmen och ganska         svag. Denna serie behöver en Harry som spränger lite här och lite     där.












9. Göta Kanal

Det finns mycket som kan säga om denna film men på åttiotalet
fanns så många filmer jag fick se. Denna var en av dem. Den är lite
rolig och hamnar väl i samma fack som Sällskapsresan. Typ en okej
svensk film för sin tid.
               











8. Evil Dead

Ett gäng studenter som ska på semester i en stuga i skogen. Där
händer både det ena och det andra. Sam Raimis hjärna är
skrämmande eftersom han även skrivit manus.















7. Excalibur

Kung Arthur kan aldrig bli fel. Dock är det ganska intressant med
de kända stjärnor som antagligen gör sin första filmroll. Liam Neeson, Helen Mirren, Patrick Stewart och Gabriel Byrne är med.


















6. Das Boot

Kanske den mest ikoniska film om ubåtar någonsin gjord. Som
lite halvklaustrofobisk är detta en otäck film. Jag förstår inte hur de som är ubåtsmän pallar. De förtjänar mer cred.














6. The postman always rings twice

Det är något med den här filmen som alltid förbryllar mig. Den fanns att låna på biblioteket och jag lånade den där någon gång i mitten av 1990-talet. Sex, ond bråd död och brutna löften är filmens teman. Kanske är det hetsigheten som får mig att fundera på bibliotekets inköp. Min ungdomsbibliotekarier var allt annat än hetsiga. Kanske deras inre dröm?













5. Body Heat

Filmen som gjorde Kathleen Turner till en sexsymbol för något annat kan man inte påstå. Den är väldigt mörk och kanske en av de bästa noirfilmerna som gjordes på åttiotalet. Turner verkar ha fått titta på varenda film från fyrtiotalet med femme fatales.
















4. Flykten från New York

En av de klassiska dystopierna som filmats. Den har spelat in 4 gånger sin budget vilket är imponerande. Jag gillar drivet och det mörka. På något sätt var verkligen början av åttiotalet lika dystert som ungdomslitteraturen nu. Mörk framtid var det som gällde.












3. Micke och Molle

Det skulle kunna ha varit denna film jag såg på bio men nej. Nu är ju berättelsen om räven och hunden som leker med varandra kanske en av Disneys sötaste och jag gråter alltid lite.













2. Indiana Jones och jakten på den försvunna skatten

Kanske inte den djupaste film som gjorts men någonstans visade den att gammaldags matinéfilm var något som publiken suktade efter. Lite klassisk action och ormar.

















1. Rasmus på luffen

Den första film jag minns att jag såg på bio var faktiskt denna film. Den är fortfarande fin och Allan Edwall som är en kameleont. Emils pappa och Paradis-Oskar eller för den delen Skalle-Per är så olika men ack så välspelade.

Hon bad om det av Louise O'Neill

Emma är en ung vacker och ganska smart tjej. Hon går näst sista året på high school i en liten stad, och hon är känd för att få som hon vill. Emma är ganska provocerande och klär sig snyggt, flörtar och är utmanande. Vid en fest i slutet av vårterminen går allt överstyr. Emma vaknar morgonen efter hemma på sin trappa sönderbränd av solen och hennes föräldrar är arga. Eftersom hon blir sjuk av solbrännan är hon hemma några dagar. Ingen av hennes vänner hör av sig. Det tar några dagar men så ser hon dem. Hon ser bilderna på olika sociala medier som visar henne och ett antal killar. Något hon inte minns men som de flesta anklagar henne för.

Sedan går allt fort och Emma hänger nog inte med. Jag tror att det kan vara så ibland när världen inte riktigt blir den plats en kan vara i. Emma blir som alla andra tjejer som utsätts för sexualbrott. Hon blir inte trodd, folk tänker att hon får skylla sig själv, eller att hon helt enkelt var med på det. Den lilla staden tar i stort sett parti för en eller annan sida. Emma känner sig dock tom inuti.

Jag läste denna bok fort och mådde faktiskt dåligt. Varför är det så att kvinnan anklagas och ska ses som delaktig och helst skyldig. Hennes liv förstörs så otroligt mycket. Det är tragiskt. Jag tänker på Turkiet där myndighetsåldern för sex tas bort. Medgivande räcker numera och känslan att unga flickor kommer att utsättas får mig att må dåligt. Skulden måste fördelas på den som utför inte den som blir drabbad. Lagar om sexualbrott måste bli bättre, hårdare och lägga ansvar på den som är förövare. Tills den dagen kommer är vi alla bara några handlingar ifrån att bli delaktiga i ett brott där vi borde bli omhändertagna inte ifrågasatta.

O'Neill lyfter en viktig fråga och jag hade önskat att jag kunnat läsa denna bok med mina elever. De är inte riktigt så starka läsare att de orkar sig igenom denna typ av bok. Det skulle dock vara viktiga frågor som kom upp. Läs eller lyssna. Uppläst av Lo Kauppi och mycket väl.

En lördagsmorgon

Jag håller på och packa mina böcker. Därför så tänker jag att detta får bli dagens inlägg. Hoppas att jag inte fastnar i allt för mycket bläddrande. Det blir så ibland :).

En kort bokenkät

1) Vad heter boken du läser just nu?
Jag läser tre. Som alltid ;).
Utvandrarna av Vilhelm Moberg
Prodigy av Marie Lu
Den fallande detektiven av Christoffer Carlsson


2) Hur långt har du kommit?
Moberg: 130 sidor
Lu: 169 sidor
Carlsson: 126 sidor

3) Beskriv boken med tre ord.
Moberg: Historisk, dialektal, noggrann
Lu: Varierande, konspiratorisk, längtande
Carlsson: Mörk, konspiratorisk, Beckiensk

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
Moberg: 4
Lu: 3
Carlsson: 3,5

Karin Fossum - hett i hyllan #53

Hos Monika är det dags för en utmaning igen.

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Nu ska jag vara ärlig. Jag har inte läst Fossum på flera år men det är synd för jag tycker om hennes böcker. Jag har nog fyra böcker jag borde ta tag i. De har stått och varit en del av hyllan nu. Jag har mer än denna titel men just denna bok för representera min glömska.

La Belle et La Bete

Skönheten och odjuret är en ganska så känd saga. Den vackra Belle som byter sin faders plats som fånge i Odjurets slott. Det är ensamt och dystert. Hon klär sig i vackra klänningar men det gör inget bättre. Däremot drömmer hon om nätterna om vad som hände förr.

Jag gissar att de flesta kan handlingen. Det är vackert filmat och skådespelet är bra. Som alltid är det något speciellt med fransk film. Helt klart att se en kväll när du vill ha lite drama och lite romantik.

Kulturkollos tisdagsutmaning: best of Denmark

Kulturkollo är tillbaka med sina veckoteman och först ut är Danmark. Veckans utmaning är att göra en best of-lista.

1. Min bästa danska författare/bok

Åh, nostalgi tänker jag och drämmer i med Gummi-Tarzan av Ole Lund Kirkegaard. Den minns jag så väl. Jag kunde läsa rätt bra i skolan och i tvåan läste jag otroligt bra. De som läste svagast och jag satt och läste denna bok i ett rum. Fröken glömde oss så vi läste i tre timmar :). Den är lite gullig med Ivar som inte är som pappan vill men gör allt på sitt sätt. Sedan är namnet kanon. Jag har läst andra danska författare men denna minns jag med glädje.

Min bästa danska film

Jag är ganska svag för danska komedier och Den eneste ene är en ganska charmig komedi. Den är bra och välspelad och ibland vill jag bara lyftas och detta är en sådan film.

Min bästa danska TV-serie

Jo, så vilken ångest. Jag gillar så många. Det får bli Mordkommission som är typ allt Beckfilmerna inte orkar vara.

Mitt bästa danska kulturtips 

Att besöka Kronborgs slott är ett. Hamlet bodde ju där eller? Oavsett är det fint och kan du tillräcklig mycket danska finns guidade turer. Eller som den religionslärare jag är så Roskilde med sin fina domkyrka. Eller åk till Odense och ta del av H.C Andersens hus, som är ett museum, och det hus han faktiskt bodde i.

Ett blev tre men jag tycker det är så intressant med att besöka vissa platser.

Interstellar

Alla ba, gu vad bra den filmen är!!!!!!!!!!!!! Jaha, tänkte jag när eftertexterna kom. Det var jag inte ensam om. Min syster reagerade likadant, med kommentaren: var det allt? Jag tänker så här: Två sköna snubbar skriver manus, äldre snubbe regisserar också. De hittar en tredje skön snubbe. Med all den cred de har köper människor detta med hull och hår. Nu är detta en bra film men för lång och för filosofisk och lite för torr bitvis. Lite kvasivetenskap och hintar om tidsresor känns det som. Ingen vet vad som händer i ett svart hål så där av kommentaren. I sann Nolananda är inte allt vad det verkar vara.

Detta är en dystopisk värld som beskrivs. Världen håller på att gå under och när Cooper, en gång ingenjör men numera motvillig bonde, får möjligheten att försöka rädda mänskligheten tar han den. Det innebär en resa till en annan galax via ett maskhål. Sagt och gjort. Tid är som vi vet relativt och på så sätt går det många år på jorden och färre där Cooper är.

Jag som gillar tanken på rymdresor hade önskat fart och andra diskussioner. Fast det är jag, och där ligger nog mitt problem med denna film. Jag har sett så många serier, dokumentärer och läst böcker om rymden att det blir lite meh. Det finns dock ljuspunkter och det är skådespelarna som glänser både här och där. Sedan är ju filmer med robotar alltid värda att se :).

Hjärtats innersta röst av Jan-Philipp Sendker

Julia arbetar hårt och är bra på det hon gör. En dag så kan hon inte slutföra sitt arbete. Hon hör en röst som gör att hon tappar fokus. Julia går hem och sjukskriver sig. Hennes vän Amy drar med henne på en retreat där de mediterar men det fungerar inte för Julia. Istället söker hon upp en av de buddistiska munkarna på retreaten. Han säger att hon bör söka upp röstens ursprung och ta reda på dennes ångest.

Julia reser därför tillbaka till Burma och sin bror U Ba som åldrats. Ja, det har de båda. Det har gått tio år sedan hon var där. U Ba räknar ut vem rösten har tillhört och båda får en berättelse berättad för dem. Det handlar om en kvinna, de val hon gjort, hennes söner och konsten att någonstans läka hjärtan.

Ja, det är en finstämd bok men jag förstår inte sammanhanget. Den berättelse som berättas i boken känns som den viktiga och intressanta. Jag bryr mig faktiskt inte så mycket om Julia och det känns som om Sendker hade kunnat skrivit en helt egen fristående berättelse. U Ba verkar alltid veta så mycket och det känns konstruerat. Jag hade önskat att detta varit i fokus. Vare sig denna gång eller förra tycker jag att Julia och U Ba tillför något till helheten. De är där som yttre betraktare ungefär som jag. Dessutom vem berättar i nästan fyra timmar utan frågor. Julia sätter sig mittemot en kvinna och hon berättar i fyra timmar. Inga frågor eller samtal om berättelsen. De letar på en annan person och i stort sätt samma sak även om några fler frågor kommer. Så, problemet med en uppföljare är väl just detta. Det finns ett problem när det kommer till logisk följd.

Jag hoppas att Sendker fortsätter skriva. Däremot ingen trea, snälla. Det blir halvlogiskt men då måste han blicka framåt och inte bakåt. Om så görs blir det ganska krystat. Läsvärd och historisk intressant.

Det blir några sidor

I slutet av juni räknade jag hur långt jag kommit. Då hade jag läst 7779 sidor sedan mitten av april. Jag har haft en stressig vår och läst för att hjärnan ska få göra annat. Det är nästan lättare att läsa än att se serier och film. Kanske för att läsning är privatare och jag kan stänga in mig mer.

I alla fall så tror jag att jag har läst några sidor sedan sist.

Min fantastiska väninna var första bok ut i juli. Den läste och lyssnade jag på i blandad mix. 350 sidor lång är denna underbara bok. Efter Ekot av Olivia Bergdahl är  207 sidor lång. Sedan var det dags för Sigrids hemlighet som Karin Wahlberg har skrivit med 349 sidor.

Simona Ahrnstedts två böcker, De skandallösa och En enda natt, är på 338 och 494 sidor vardera. Ingelman-Sundbergs bok Tempelbranden är 399 sidor lång och Holly Blacks bok 272 sidor lång.

Underbara Fangirl är på 448 sidor och Maria Gustavsdotters bok är 349 sidor lång. Lindegrens lyrikbok är 80 sidor lång.

Moströms böcker om Nathalie Svensson är på 297, 319 och 399. Sedan var det Abrahamsons bok med 250 sidor, Asptjärn med 233 och slutligen Didierlaurents bok med sina 206 sidor.

Rätt långa böcker som lästs under sommaren. När jag summerar och kommer till Blacks roman blir summan 10 188 och mitt mål är nått. I år till början av juli har jag alltså läst 20 000 sidor. Med mig in i hösten har jag 2589 sidor. Så, det är bara att fortsätta för att se var jag slutar.

Serier jag sett klart under sommaren

Det är många serier som blir klara nu.

Banshee utspelar sig i Pennsylvania där det bor mycket amishfamiljer. När en man blir frisläppt från ett femtonårigt fängelsestraff tänker han sig leta på sin gamla älskare och partner. Istället blir han vittne till hur en polisman mördas och han tar dennes identitet. Lucas Hood kommer in i Banshee som den nye sheriffen och sedan börjar en katt-och-råtta-lek mellan skurkar och mindre skurkaktiga poliser. Jag undrar alltid varför jag satt kvar och såg denna. Den är knappast bra och sista säsongen ballar ur ordentligt. Nja, jag har svårt att tro att någon tyckte denna var kanonbra.

Penny Dreadful handlar om det mörka. Det utspelar sig på 1800-talet och majoriteten är förlagd till London. Namnet kommer från att en kunde köpa skräckhistorier för en penny. Vi får möta vampyrer, djävulsdyrkande häxor, varulvar, lite andra konstiga varelser, dr. Frankenstein och dr. Jekyll. Det är mörkt som bara den. Nu menar jag både till utseendet och till handlingen. Trots detta är det faktiskt riktigt bra och välspelat. Har man en förkärlek för skräck är detta en ypperlig serie.

Musketeers är en dramatisering av Alexandre Dumas d.ä böcker. Visserligen tror jag att vi sjövilt blandar och ger samt låter lite moderna värderingar flöda in. Däremot saknar jag Buckingham, den noble hertigen som dyker upp i böckerna. Serien är skönt äventylig och påminner lite lätt om gammaldags filmer med Errol Flynn. Vackra damer med skinn på näsan, modiga och goda män samt onda skurkar. Det är ganska lättsamt i sommarnatten. Tre omgångar blev det allt.

Justified handlar om Raylan Givens, U.S Marshall, som är född och uppvuxen i Harlan County, Kentucky. Efter många år i Florida kommer han hem för att arbeta. Harlan County var länge gruvbyggd men nuförtiden är det mest hasch som produceras. Det är Harlan som blir huvudpunkten i denna serie och jag gillar att de flesta är professionella och Raylan mest kör sitt cowboyrace. Serien går upp och ned men det är alltid välspelat. Timothy Olyphant spelar med den äran och man måste gilla en man i hatt.

10 frågor om mat

Jag älskar att laga mat och när jag surfade runt lite hittade jag denna. Var minns jag inte men jag tänkte svara på den.

1. Tre ord som beskriver mig i köket?

Jag är passionerad, kvalitetskrävande och återanvändande.

2. Vad äter jag helst till frukost?

Jag äter helst en stor frukost med lite av allt. Så blir det ju inte i vardagen men ägg och yoghurt äter jag gärna. Kallt ägg ska det vara med lite kaviar.

3. Tre köksredskap jag inte klarar mig utan?

Mina knivar, för kött och fisk. Me love :).
Köttermometer är ett måste.
Mixerstav som fungerar till allt.

4. Två köksredskap jag skulle vilja ha?

En kitchen aid skulle jag inte säga nej till.
En stor mortel. Min är kanske lite liten.

5. Vad är det konstigaste man hittar i mitt kök?

Tja, ja, glutenfritt mjöl. Jag är inte glutenintolerant så lite konstigt är det nog.

6. Fyra råvaror som är ett måste på min pizza?

Ost, mozzarella mmmm. Salami, skinka, champinjoner, kanske lite parmesan också. Gärna bara ost.

7. Favoritdessert?

Tja, allt med choklad. Gärna en fondant med vaniljglass och någon form av hallon till.

8. Något jag skulle kunna äta varje dag?

Jag skulle kunna äta någon form av kyckling varje dag.

9. Det lagar jag helst nu för tiden?

Det är sommar så jag lagar helst mat på grillen med mina egenodlade grönsaker.

10. Något du tycker om men inte äter så ofta?

Jag tycker om köttbullar med gräddsås men äter inte det så ofta. Kanske till hösten kan jag köra ett race. Jag är lite kär i kalkonfärs. Låter gott som alternativ.

Ashimas bok - hett i hyllan #52

Hos Monika är torsdagsutmaningen som följer:



Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag har en bok jag har hållit på och läst väldigt länge. Det är inte att den är dålig men jag glömmer bort den och blir liksom inte klar. Boken i fråga är Ashimas bok av Caroline Giertz. Problemet är att jag började läsa den för några år sedan och lånade sedan ut boken. Det gjorde att jag inte hade den i bokhyllan på något år eller två. När den sedan kom tillbaka trodde jag att jag läst den. Så, jag läste början och kände inte igen mig. Började läsa, lånade ut boken igen och på den vägen är det. Fast nu har jag läst hälften och ska nog inte låna ut den igen.

Den handlar om hur Gud har gjort sig av med sina konkurrenter i himlen och hans älskade Ashima har gömt sig bland människorna för att få vara i fred. Det är lite intressant kring manligt och kvinnligt inom religion och det tycker jag ju rätt mycket om. 

Annie

Annie är föräldralös. Hon bor i ett fosterhem hos Colleen Hannigan. Alla flickor i detta hem saknar och tänker en hel del på sina föräldrar. Det är ju så att de kommer att komma tillbaka en dag. Annie är en ganska försigkommen ung dam och har ett starkt patos. När hon ser några killar bråka med en hund så blir hon arg. Det är så hon hamnar i Will Stacks väg. Han vill bli borgmästare men är inte en sympatisk typ. När han räddar Annie, eller vad vi ska kalla det, så tänker hans lobbyist utnyttja händelsen och Annie hänger gärna på.

Detta är remake från 1980-talets film och jag kan sakna Carol Burnett som är bättre som bitter än Cameron Diaz. Annars är det gulligt och knappast nyskapande. Streamar man viaplay kan man ta sig tiden att se den. Om en gillar musikaler så att säga.

Mannen som läste högt på 6.27-tåget av Jean-Paul Didierlaurent

Att strimla böcker är inte riktigt det arbete som Guylain Vignolles drömde om som barn. Han älskar ju att läsa och räddar några sidor här och där. Det är dessa sidor som han läser på morgontåget varje dag. Guylain har ganska fasta rutiner med att mata sin guldfisk Rouget de Lisle, ringa sin mamma varje torsdag, äta samma sak på morgonen, läsa på tåget, vara uttråkad på jobbet. När ett USB-minne dyker upp med en dagbok börjar han läsa. Det är egentligen det enda han läser.

Guylain hjälper också sin arbetskamrat som blivit av med benen, läser för en grupp pensionärer och letar efter den unga kvinna som skrivit dagboken. Hans rutiner byts ut mot nya.

Jag läste men jag fastnade aldrig. Den ska säkert vara charmig men jag kände inget sådant. En kille som arbetar med att förstöra böcker i flera år känns knappast som passionerad. Någon skrev på en blogg jag läste efter jag var klar med boken att han känns lite som en stalker. Det håller jag med om.

Manifest för hopplösa av Åsa Asptjärn

Emanuel går sista terminen i nian och Tore saknar sin pappa. Alla väljer till gymnasiet utom Emanuel eftersom han inte vet vad han vill göra. Istället lyssnar han på Marx, konspirerar med Ammis, binder kransar, läser Tores pappas dagböcker, sluter fred med Fet-Jocke och vill bli en av de Fria Feministerna. Med andra ord är han lika snurrig som alltid även om han känner sig deppig och otroligt ensam både till och från.

Det är en rolig bok och du måste älska Tore. Han är sanningssägaren och inte alltid snäll mot Emanuel. Det är ju i och för sig inte Emanuel heller men det är lite vad som gör komiken. Emanuels ångest är liksom lite rolig och tragisk på samma gång. Jag måste säga att det är en trevlig uppföljare till Asptjärns debut. Den är inte lika rolig men beskriver tillräckligt många dråpliga situationer för att det ska bli skratt och fniss. Något som jag däremot saknar är en schysst bild av lärare. Vi är alltid så fånigt beskrivna i ungdomsböcker. Som om vi inte fanns annat än i klassrummet. Besöket hemma hos Robban är väl både ock. Kanske stör konsten mig mest.

Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske av Emmy Abrahamsom

Detta är berättelsen om Julia. Svensk tjej som bor i Wien och lär österrikare att prata engelska. Hon gillar att arbeta för då händer det något. Annars så fylls hennes dagar av att stalka Elfriede Jelinek, gå på gratis hörselundersökningar, marknadsundersökningar och tittar en hel del på tv. Hon har en god vän, Rebecca, och en halvvän som tror sig vara en god skådespelare. Trots det känner hon sig lite ensam ibland. Det är så hon träffar Ben. Ben som är hemlös och bor i en buske. De två inleder ett förhållande med både bra och dåliga dagar.

Det är en ganska rolig bok som tydligen är baserad på hur Emmy Abrahamson träffade sin man. Kanske inte så förvånande eftersom det är en udda händelse annars. Det är bra och tydligt hur livet är i Österrike och små händelser. Däremot drar historien ut lite här och där och blir för upprepande. Jag rekommenderar dock alla att läsa denna. Helt klart värd den korta stund den tar.

Midnattsflickor av Jonas Moström

Nathalie har inte varit hemma i många timmar när hennes chef på gärningsmannaprofilgruppen Ingemar Granstam ringer om ett nytt fall. Egentligen vill hon tacka nej men när Nathalie får veta att hennes väninnas dotter är det tredje offret ställer hon upp. Från Sundsvall kommer kommissarie Johan Axberg. Gruppen får hjälpa Uppsalapolisen att ta fast den våldtäktsman som även mördat sitt senaste offer. Snabbt kommer de fram till att historiska byggnader är viktiga och att flickorna i stort sätt varit på samma ställe mer än en gång.

Det är en bra fortsättning på de två tidigare böckerna men jag blir också lite trött. Personer som beskrivits som viktiga är nästan knappt med. Det gör att det är lite karaktärsutveckling. Trots det snabb och spännande läsning. Jag gillar att mycket handlar om att arbeta sig framåt med intervjuer och förhör. Så, undrar om det blir en till. Jag gissar på det.

Dominodöden av Jonas Moström

När Nathalie Svensson just förlorat sin far och tror sig att hennes syster ska komma för att vara med familjen blir hon inkallad av rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp. Inget konstigt egentligen eftersom hon är en resurs men just detta att hennes liv varit kaos den senaste veckan borde få dem att tänka om. När hon gör dragningen av fallet blir hon chockad. En läkare har hittats död i Sundsvall och en annan läkare har försvunnit. Den sista personen som såg honom var hennes syster Estelle. Estelle hade också en affär med läkaren. Så, till Sundsvall bär det. De tror att mördaren och kidnapparen är samma person och då gäller det att vara snabb.

Det är ganska lättläst och bra. Nathalie är smart och det är en pusseldeckare skulle jag säga. Vi får träffa de misstänkta och sedan följa hur förhör och bevis får poliserna att komma fram till lösningen. Det finns saker jag stör mig på och det är hur mycket plats Nathalies utseendefixering får ta. Under utredningar och varje gång mat ska ätas. Dessutom tröttnar jag lite på att hon framställs som smart och snygg och varenda man faller som furor. Annars är det snabb och trivsam sommarläsning.

Utvandrarsviten - hett i hyllan #51

Hos Monika är det hett idag. Vilket knappast gäller min omgivning. Det har regnat sedan igår kväll :). Äntligen säger jag. Så enligt nedan:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag tänker svara Vilhelm Mobergs Utvandrarsvit. Jag köpte dem på bokrea för länge, länge sedan. De är ganska fina med rediga pärmar och vackra framsidor som passar innehållet. Jag har, trots att jag är svensklärare, aldrig tagit mig igenom alla. Det är väl dags nu.

Allegiant part 1

När det kommer till böcker verkar alla älska att göra delade versioner av avslutningen. Så även här. Det är klart att det hade nog blivit lite långt med allt eftersom hälften berättas på 2 timmar. Återigen möter vi Tris och Four. Fours mamma Evelyn har tagit över makten i Chicago samtidigt som de får veta att det finns någon därute. Evelyn stänger gränserna och Tris vill ut.

Det visar sig finnas individer som lever på en annan plats. De observerar invånarna i Chicago och vill gärna ta del av den divergenta Tris. Det är ett hårdare liv med en miljö som är starkt påverkad av krig och nedfall. Här separeras Tris från de andra då hon är mest intressant och under tiden visar det sig att allt inte riktigt är som det borde.

Eftersom jag läst boken behövde jag tänka två gånger innan jag kom på banan. Jag tror de hade slängt runt en handling och det förvirrade mig lite. Annars är det bra och jag väntar på nästa film. Bill Skarsgård är med och gör så bra. Jag gillar småtjejerna som piper Four i kör vid ett tillfälle. Lite sådär meta :). Annars kan ju delar av filmen kännas lite som Truman Show. Så snart är det dags för part 2.

Family Guy Bingo

Det tog två säsonger för att klara denna. Sedan full. Vissa saker har inte blivit bättre med tiden.

Himlen är alltid högre av Jonas Moström

Nathalie Svensson är psykiatriker och numera lyckligt separerad från Håkan. Hon lever för tillfället ett dubbelliv. Hon är i Stockholm och möter män med vilka hon har tillfälliga förbindelser med. Eller så är hon i Uppsala och bor med sin son, Gabriel, och sin dotter Thea. Det är inte lätt att få livet att gå ihop. Nathalie har haft en tillfällig affär med en av de stora stjärnorna på svensk skådespelarhimmel och en sen natt får hon ett sms av Rickard Ekengård. Han vill träffas och hon nappar. Istället för en romantisk natt blir Rickard brutalt skjuten framför henne och avlider senare.

Som vittne berättar Nathalie allt men så händer det. Hon börjar minnas mordet på Adam, hennes fästman som blivit skjuten på samma sätt 10 år tidigare. I alla fall kan Nathalie inte sluta att se sambanden mellan morden. Det är inte allt som ändras i hennes liv. Någon förföljer henne och håller uppsikt.

Den här boken lyssnade vi på under resan till Danmark. Det är lagom läsning eftersom vi knappast kunde ta till oss något mer komplext i bilen. Jag gillade att lyssna på Marie Richardsson och deckargåtan var lagom svår. Kanske hade hoppen mellan då och nu kunnat undvikas men det är annars helt okej. Det är som om Jonas Moström hade läst Denise Rudberg och tagit till sig lite av elegant crime. För det är känslan av Nathalie. Hon gillar att vara piffig.